Samhällsbygget är vår gemensamma sak

03.04.2016 kl. 07:00
Då jag för snart tjugo år sedan gick med i politiken på allvar, gjorde jag det dels av nyfikenhet över hur besluten fattas i min hemstad men alldeles särskilt för att jag ville vara med och påverka frågor som var viktiga för våra barns framtid och för närsamhället.

Jag fick rätt snart uppleva att det gick att påverka. Som exempel kan nämnas att vi lyckades få till stånd en ny ”eftisgrupp” för barnen i årskurserna 1-2. För en ny fullmäktigeledamot var det ett bevis på att systemet fungerade.

 

Idag är det flere som frågar sig om politiken är sönder? Har vi tappat förmågan att fatta beslut, inte minst på riksplanet? Berättigade frågor i och för sig som det också är viktigt att ventilera. Var och en som är engagerad i politiken har naturligtvis sina egna erfarenheter och upplevelser i bagaget, som påverkar synen. Själv sade jag för ganska exakt ett år sedan, att något sådant som vi fick uppleva i den förra regeringen de sista veckorna före senaste riksdagsval, vill jag aldrig uppleva igen. Det som då hände rent konkret var att frågor som man lyckats enas om internt i regeringen efter långa förhandlingar mellan samtliga partier, fälldes när de kom till riksdagen. Det säger sig självt, att ett land inte kan styras så.

 

De senaste åren i politiken har också präglats av bl.a. av den svaga ekonomiska utvecklingen i vårt land, Greklandskrisen, Ukrainakrisen och kriget i Syrien samt den tilltagande populismen kombinerad med växande främlingsfientlighet och flyktingkrisen. Då jag ser tillbaka på mina år som justitieminister, är jag ändå glad att vi lyckades föra en hel rad frågor framåt. SFP:s fotavtryck syns nog i den senaste regeringens resultat, bla annat genom landets första Nationalspråksstrategi, ny likabehandlingslag, ny faderskapslag, skärpning av snabblånelagstiftningen och sexualbrottslagstiftningen, en hovrättsreform och en gedigen försvarsreform. Men det är också sant som nu sagts, att många av de stora reformerna inte gick framåt, vårdreformen och kommunreformen inte minst.

 

Naturligtvis är det så att demokratin i sig är värd att försvara till varje pris. Alternativen som dessvärre ännu finns på många håll i världen avskräcker. Vi behöver bygga vårt samhälle tillsammans. I det samhällsbygget krävs tålamod, långsiktighet, framförhållning och kompromissvilja. Det är också där, gällande frågan att komma överens och fatta beslut som varje regering och dess medlemmar prövas.

 

Vårt land behöver framtidstro och det behövs trovärdiga alternativ i politiken. Svenska Folkpartiet är en folkrörelse och skall också framöver stå för en vettig, trovärdig och human politik som sätter mänskan i fokus. Det som eventuellt gått sönder i politiken och samhällsbygget, det har vi orsak att reparera. Och det kan vi göra då alla bjuder till. Saker och ting sköter sig inte själva. Vi har all orsak att fortsätta jobba aktivt för det tvåspråkiga Finland, för att lyfta Finland ur svackan, för ett samhälle som bygger på alla mänskors lika värde. Därför har jag också ställt mig till förfogande som kandidat för posten som partiledare för Svenska Folkpartiet.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37