EU:s största prövning

05.03.2016 kl. 08:00
Då EU:s företrädare, den europeiska kol- och stålunionen grundades, var det för att förhindra att nya konflikter och krig skulle uppkomma på den europeiska kontinenten. Efter det har den europeiska integrationen fortsatt i många etapper både på djupet och på bredden.

Slutet på det kalla kriget innebar en militär nedrustningsvåg i Europa. Sovjetunionen skulle snabbt uppfattas som en historisk parantes. Handeln och det kulturella utbytet mellan Europa och Ryssland skulle på nytt blomma och Ryssland skulle bli en del av väst. Det var en tid av optimism och framtidstro. Geopolitiken i Europa var över.

 

Nu är den på väg tillbaka samtidigt som EU står inför sin största prövning någonsin. Nationalism, EU-skepsis, globaliseringsmotstånd och främlingsfientlighet. Idéer från både ytterhögern och yttervänstern blandas och kokas nu ihop till en farlig brygd för Europas liberala demokratier.

 

Populismens lockande rop att med enkla lösningar lösa svåra problem är förförande i en tid då många européer känner att de traditionella partierna tappat kontakten med dem. Samtidigt är de historiska perspektiven kastade överbord. De flesta EU länders regeringar lever enbart i nuet och misslyckas med att titta bakåt och blicka framåt, vilket är nödvändigt om man ska hitta fungerande lösningar. Det här skapar ett farligt läge.

 

Då EU:s statschefer möts till ett toppmöte i Bryssel nu på måndag för att framförallt diskutera flyktingsituationen så är det oerhört viktigt att man nu återfår den politiska kontrollen över situationen. EU behöver enas eftersom det enbart är en gemensam europeisk lösning som kan hantera en så här enorm (och gemensam) utmaning.

 

Syrien står i brand. Kriget i Syrien har varit katalysatorn för flyktingvågen till Europa och den har vi misslyckats med att politiska hantera.

 

Alla är inte ledsna över det. De som inte vill se att EU ska lyckas gnuggar nu sina händer. Det finns de som gör det både innanför och utanför Europas gränser eftersom de ser det som jag ser, att det EU vi har idag kommer att bryta ihop om man nu inte hittar en politisk lösning på flyktingsituationen.

 

Nyligen kallade Grekland tillbaka sin ambassadör från Österrike. Samma vecka införde Belgien gränskontroller mot Frankrike, något som väckte ilska i Frankrike. Också Sverige och Danmark har varit i luven på varandra. Goda vänner befinner sig nu plötsligt i ordväxlingar och gräl. Det här måste sluta.

 

Om det finns ett land som tycker om att se ett svagt Europa är frågan om det landet kan hålla sig borta från att ytterligare blanda sig i situationen och utnyttja den ökande splittringen i Europa till dess fördel. Att bomba sjukhus i Syrien är ett enkelt sätt att öka på flyktingströmmen mot Europa och därmed också de politiska svårigheterna för EU. Storbritanniens folkomröstningen om EU ger också krafter som är emot ett enat Europa möjlighet att slå in kilar i den europeiska gemenskapen. Frågan är om och hur man kommer att utnyttja det.

 

Europas befolkning måste vakna och förstå vad som är på spel. Vardagen för de allra flesta i Europa lunkar på som vanligt. Men om EU:s inre marknad och Schengen skulle kollapsa eller Storbritannien lämna EU skulle det kunna få stora oanade följder. Med Europas blodiga historia vill jag undvika steg ut i det okända.

 

Vi behöver därför sätta saker i sina rätta perspektiv och i den rätta historiska kontexten. Det är dags för Europa att nu lyfta blicken och ta ett gemensamt ansvar för situationen.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00