Det trygga Finland

14.12.2015 kl. 10:47
Förödande terrorattacker i Paris, ett brutalt krig i Syrien, en utdragen konflikt i Ukraina och en enorm flyktingvåg. Bland annat detta har präglat nyhetsrubrikerna den här hösten. Här hemma meddelar skyddspolisen att man har större utmaningar än tidigare med den inre säkerheten.

Trygghetskänslan i vardagen kan lätt kännas rubbad i dessa tider.

Vi finländare är lyckligt lottade. Vi lever i ett av världens tryggaste länder. Vår världsdel har dessutom främst levt en fredlig tillvaro sedan andra världskriget. Krisen i Ukraina har fått många att fråga sig om vi längre kan ta freden för given. Tyvärr är väl faktum det att man inte längre kan utesluta militära konflikter i vårt närområde. Med detta sagt så är det värt att understryka att åtminstone jag bedömer att sannolikheten för att Finland skulle bli indragen i en beväpnad konflikt är mycket liten.

I Sverige säger säkerhetspolisen att man avvärjt flera terrordåd de senaste åren. Köpenhamn råkade för sin del ut för ett terrordåd förra vintern. De här realiteterna har kommit allt närmare vårt finländska samhälle. Vi har alltså tyvärr orsak att se allvarligt på extrema grupper som tar till våld och terrorism. I och med händelserna i Paris bör vi noggrant begrunda om vi här i Finland är tillräckligt väl förberedda mot dylika hot och huruvida våra myndigheter har de verktyg som krävs för att motverka terrordåd.

Under min tid som försvarsminister ansvarade jag för en större rapport där man bedömde de olika myndigheternas behov på underrättelsesidan. Underrättelseverksamheten är ett avgörande verktyg i kampen mot just terrorismen. Rapporten gav vid handen att bland annat polisen och försvarsmakten saknar de verktyg som så gott som alla deras kolleger har exempelvis här i Norden. Rapporten stod klar just före valet förra vintern och den nya regeringen har nu ansvaret för att färdigställa de lagförslag som krävs för att myndigheternas färdighet förbättras vad underrättelseverksamheten beträffar. Det står alldeles klart idag att lagförslagen behövs. Samtidigt vet vi att allt som gäller underrättelseverksamhet är känsligt. Vi har alla i färskt minne fallet Edward Snowden och man bör försäkra sig om att övertramp kan förbyggas samtidigt som spelreglerna för verksamheten bör vara klara från början.

 Med erfarenhet av diskussionerna förra vintern tyder det mesta på att lagarna som ger polisen och försvarsmakten större befogenheter kommer att väcka diskussion och kanske till och med motstånd. Det står dock helt klart för mig att Finland inte kan vara ett land där myndigheterna saknar centrala verktyg i kampen mot allvarlig brottslighet och terrorism. Man bör alltså hitta en fungerande balansgång som tryggar finländarnas integritet på webben men som samtidigt ger myndigheterna förutsättningar att trygga vår vardag. Riksdag och regering bär ett tungt ansvar för att vårt samhälle är tryggt också i framtiden.

 

Carl Haglund

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37