Mod att gå framåt

07.12.2015 kl. 15:53
När vi idag runtom i vårt land samlas för att fira vår självständighet, och för att visa respekt för tidigare generationers arbete och uppoffringar, kan vi konstatera, att världen under de senaste årtiondena har ändrats på ett sätt, och med en sådan takt, som garanterat inte någon människa år 1917 kunnat ana. Också vår stad Vasa har under självständighetstiden gått från att vara huvudsäte för senaten under vårvintern 1918 - vidare ett starkt förvaltningscentrum och residensstad under decennier - till att i dagsläget genom sitt starka exportinriktade näringsliv bära ett stort ansvar för hela vårt lands ekonomiska utveckling

Bland megatrenderna som kommer att påverka regionens, landets och övriga Europas kommande decennier kan nämnas globalisering, kommersialisering, digitalisering och teknologisk utveckling, klimatförändring, cleantech och bioekonomin samt åldrande befolkning, individualisering, urbanisering och invandring. Utgående från detta vill jag påstå att vi i Österbotten har bättre möjligheter än något annat område att bygga positivt för framtiden. Det som däremot saknas i Finland – och delvis även bland beslutsfattarna i regionen – är mod.

 

När man tänker på vilka uppoffringar våra krig och till exempel återuppbyggnadsfasen inneburit, så skulle man gärna se lite mer sisu och tuffare men positiv inställning till det reform- och utvecklingsarbete som nu på olika plan pågår – eller åtminstone borde pågå. Det är definitivt heller ingen slump att många av de lokala ledare som i början på 1970-talet var framsynta och modigt ritade om kommunkartan själva hade upplevt och deltagit i krigen på 1940-talet.

 

Trots att nyheterna idag främst präglas av elände av olika slag och vi har en politisk ledning som stup i kvarten påminner oss om hur fruktansvärt dåligt det går, så finns det även undersökningar som går i totalt motsatt riktning. Enligt några av dessa är vi världens lyckligaste folk, världens minst korrumperade land, vi har världens bästa utbildningssystem, vi är det fjärde mest innovativa landet i världen, vi är världens underbaraste plats för mödrar, vi har världens friskasta barn, vi är bäst när det gäller yttrandefrihet och jämlikhet, vi har världens tryggaste flygbolag, högklassigaste pass, topp tio miljöer för företag med mera.

 

Vi bör naturligtvis medge att Finland under de senaste åren halkat efter övriga Europa när det gäller tillväxtsiffrorna samt att vi har en offentlig ekonomi i obalans. Även om vår statsskuld i absoluta euron inte är katastrofalt stor så är takten med vilken den ökar verkligen osund. Läget försvåras ytterligare av arbetsmarknadsparternas kompromisslösa och osmidiga förhandlingskultur. Vi har alltså mycket arbete framför oss men vi har också alla möjligheter att lyckas – och som österbottningar skall vi fortsätta visa vägen. Som medlem i riksdagens finansutskott hade jag i torsdags möjligheten att diskutera ekonomi och säkerhet med president Niinistö ute vid Talludden. Hans budskap var mycket klart: nu behövs mod. Det är lätt att hålla med. Nu om någonsin behövs både regionalt och nationellt mod, positiv framförhållning och öppenhet, byggande av nya nätverk samt en ny typ av omsorg om varandra.

Joakim Strand

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37