Klimat är också lokalt

28.11.2015 kl. 08:00
På måndag inleds klimattoppmötet i Paris. Frankrike har arbetat oerhört systematiskt med att skapa förutsättningar för att man ska kunna nå ett framgångsrikt förhandlingsresultat. Att man orkat det trots attackerna i Paris är mer än beundransvärt.

Paristoppmötet inleds med ett möte för statschefer. Finlands delegation leds av president Sauli Niinistö med statsminister Juha Sipilä som vice delegationschef. Med tre ytterligare ministrar på plats ger Finlands regering klimatfrågan den tyngd som den förtjänar.

 

Att inleda med ett möte för statschefer är någonting nytt, och något som Frankrike gör avsiktligt. Tidigare har man alltid börjat från tjänstemannanivå och arbetat sig upp. När det sedan har kört fast har man kallat in tungviktarna. Nu gör man tvärtom och låter statscheferna först mejsla ut en ram åt förhandlarna. Det tror jag att är bra och jag hoppas att man kan undvika händelserna från förra året i Lima då man först på övertid fick igenom en minimal överenskommelse. Paris måste bli annorlunda.

 

Klimatförändringen är kanske mänsklighetens allra största utmaning. Den globala uppvärmningen ger oåterkalleliga följder om den inte bromsas och stoppas. Redan nu märker viatt extremväder blir allt vanligare. Tidigare i höst drabbades franska Rivieran och Gran Canaria av svåra översvämningar. Kalifornien och Australien har drabbats av svår torka och här hemma har vi de senaste åren fått vänja oss med kraftigare stormar.

 

Störst förändring sker dock under ytan. 90 % av klimatförändringens överloppsvärme ”försvinner” ner i världshaven. Det påverkar fiskebestånd och havsströmmar. Hur mycket vet vi inte än. Det vi dock vet är att Åland och övriga Nordeuropa skulle vara ganska obeboeligt utan Golfströmmens varma vatten.

 

Trots de uppenbara förändringarna har de stora insatserna lyst med sin frånvaro och utsläppen fortsatt att öka. Anledningen till det är att klimatförändringen ändå är så pass abstrakt. Trots att indikatorerna är tydliga sker förändringen ändå relativt långsamt vilket gör att den känns avlägsen. Dessutom kan den kännas övermäktig eftersom en människas insatser ensamma kan göra ganska liten skillnad. Men, tillsammans kan vi göra skillnad.

 

Vi får därför inte skjuta över klimatansvaret på förhandlarna i Paris. Vi behöver alla göra mer i vår vardag. Genom att minska elförbrukningen, satsa på en bränslesnål bil och äta lite mindre kött kan alla minska sitt ekologiska fotavtryck. Vi borde också göra det enklare för konsumenter att göra klimatsmarta val.

 

Jag skulle också vilja se en utmaning mellan företag att minska sina utsläpp. De flesta företag kan göra något som sparar energi. Mindre energiförbrukning brukar på sikt också spara pengar, trots att det kan dröja några bokslut innan investeringen betalar tillbaka sig. Om man kan göra en sådan investering finns ingen anledning att vänta. Många kunder favoriserar gärna ett företag som gör ett aktivt miljö- och klimatarbete. Det blir alltså en win-win som har betydelse för klimatet.

 

Det finns skäl att vara förhoppningsfull inför Paris. Obama vill göra klimatarbetet till hans legacy. Att Pekingborna dör i luftföroreningar har också fått Kina mer aktivt. Stordåd är inte att vänta, men Pariskonferensen kommer att bli ett viktigt steg på vägen. Jag hoppas att den franska diplomatin kan göra det till ett stort steg.

 

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2006

Våren har inletts med en presidentvalskampanj som förutom utrikespolitiken, också berörde många aktuella EU- och nationella angelägenheter. Finlands roll i världen kommer att vara intressant under årets gång. På sommaren tar vi över ordförandeskapet för EU, och då har vi en unik chans att visa att Finland är ett land som vill arbeta för ett EU där alla invånare skall känna sig respektfullt behandlade, sade Christina Gestrin.
09.02.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om statsbudgeten för år 2006

Riksdagen har inte enbart ägnat tid åt att maktbalansen i säkerhetspolitiken den senaste månaden. Varje höst begår vi en liten maktkamp mellan riksdag och regering om vem som skall ha sista ordet i fråga om statsbudgeten. Trots att riksdagen har den slutliga budgetmakten är det bra om riksdagens ändringar ändå kan skötas i samråd med finansministeriet för att undvika tekniska misstag.
13.12.2005 kl. 00:00