Sjukvårdsreformen – århundradets reform i Finland?

14.11.2015 kl. 07:50
Den här veckan har dammet lagt sig från förra veckans regeringskris, där regeringen inte var långt ifrån att falla. Regeringskrisen, om social- och hälsovårdsreformen, var framförallt en förtroendekris där ett eller två regeringspartier uppfattat att man redan hade kommit överens om saker, medan det tredje regeringspartiet inte hade uppfattat det så. Därför var det inte konstigt att bågen spändes hårt mellan olika parter inom regeringen.

Social- och hälsovårdsreformen skulle vara enorm enbart som social- och hälsovårdsreform. Nu handlar reformen dock om ännu fler saker då den kombineras med en översyn om vilket statens och kommunernas ansvar ska vara också på andra områden. Man kan därför tala om århundradets regionala reform där målsättningen i praktiken handlar om att inrätta landsting, en tredje nivå av politiskt beslutsfattande mellan kommun och stat. Den nivån har vi ju redan på Åland, så här tar staten delvis modell från Åland.

 

Idén att bilda landsting, som kommer att få direktvalda politiker, i likhet med Sverige tycker jag själv att är sund eftersom det kan öka den demokratiska legitimiteten över hur framförallt sjukvården organiseras. Val till dessa nya landsting är tänkt att hållas 2017 eller 2018. Hur stora dessa direktvalda församlingar kommer att bli och hur stor arbetsbördan blir för de folkvalda är ännu oklart. Det är inte heller något som för åländsk del kommer ha direkt betydelse. Indirekt kan reformen dock skapa en större förståelse för olika regioners särbehov, vilket i så fall kunde vara positivt också för Åland.

 

Vi på Åland står utanför social- och hälsovårdsreformen, vilket jag är tacksam för. Det kommer nämligen inte bli lätt för små samhällen att hävda sig i den här reformen. Vi på Åland har så klart egna utmaningar, men vi har makt att fatta de besluten själva.

 

Social- och hälsovårdsreformen kommer i Finland att skapa fem specialsjukvårdsområden som kretsar runt universitetssjukhusen i Helsingfors, Kuopio, Tammerfors, Uleåborg och Åbo. Sedan blir det 15 sjukvårdsproducerande områden, vilket betyder att tre landskap kommer bli utan egen produktion. Vilka är ännu inte beslutat men rykten säger att det blir Kajanaland, Mellersta Österbotten och Södra Savolax. Sista ordet är dock inte sagt om det.

 

Man har också beslutat att det bara kommer bli 12 centralsjukhus kvar. Dessa är sjukhus med 24/7 jour. Här tycker jag att förslaget är för drastiskt då det kommer göra avståndet till centralsjukhusen mycket långt från vissa orter. Det skulle exempelvis kunna betyda att Österbottens centralsjukhus i Vasa nedgraderas till förmån för Seinäjoki i Södra Österbotten. Österbotten har 180 000 invånare och en sådan stor region borde, enligt mig, inte kunna lämnas utan centralsjukhus.

 

Om Närpes och Malaxborna i framtiden ska behöva åka till enspråkigt finska Seinäjoki, 100 km från Vasa, kommer också den svenskspråkiga servicen lida. Det skulle vara verkligt illa. Sista ordet är här dock inte heller sagt och från Svenska riksdagsgruppens sida kommer vi göra allt för att de svenska enheterna inte ska nedgraderas eller splittras eftersom de behöver vara samlade för att inte drunkna i de nya stora områdena.

 

Det här gäller inte bara Vasa, utan också bl.a. verksamheterna i Borgå, Ekenäs, Jakobstad och Karleby som är oerhört viktiga i sina regioner för att kunna ge service på svenska. Det är nödvändigt att den svenskspråkiga servicen tryggas. Målsättningen borde också vara att reformen skulle förbättra den svenskspråkiga servicen. Att Åbo sjukhus skulle bli mer svenskspråkigt skulle här vara av stor vikt för Åland, dit många åländska patienter förs till behandling. De här frågorna kommer vi i Svenska riksdagsgruppen att arbeta hårt med.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om en hygglig nivå på primärvården

Att oppositionen väljer att interpellera just nu är ingen slump – vi har ju kommunalval om dryga två veckor. Men att diskutera primärhälsovården, som är en av de viktigaste kommunala serviceformerna, passar Svenska riksdagsgruppen alldeles utmärkt. Finland är ett välfärdsland. Värdig vård för alla är en av våra dyrbaraste grundlagsenliga rättigheter. Oberoende av var man bor, oberoende av ålder och sjukdom måste rätten till god vård också förverkligas i praktiken.
14.10.2008 kl. 15:15

Statsrådets redogörelse för genomförandet av integrationslagen

Finland är en del av Europeiska Unionen och en global värld där människor i större utsträckning än tidigare rör sig mellan länder och arbetsmarknader. Under de följande tio åren behöver Finland nya invandrare också av den orsaken att fler än hundratusen personer på grund av åldersstrukturen försvinner ur arbetslivet, många av dem i samhällets nyckelfunktioner.
07.10.2008 kl. 15:30

Remissdebatt om budgetförslaget 2009

Ett lands framgång beror på många saker, bland dem kunskap och kunnande, social rättvisa och jämlikhet samt naturligtvis sysselsättningen. Trots att det budgetförslag som nu presenterats inte som sådant särskilt har utgetts för att vara en sysselsättningsbudget finns det många element som stöder sysselsättning och företagande.
16.09.2008 kl. 15:45

Interpellation om tryggande av universitetens ställning och verksamhetsförutsättningar

Kompetens, företagsamhet och förnyelseförmåga utgör grunden för en ökad välfärd. Det slår regeringen Vanhanens program fast. Regeringen har i sitt program slagit fast att målsättningen för finansieringen av forskning och utveckling är att den offentliga finansieringen ska stiga till fyra procent av bruttonationalprodukten. Regeringen har även bestämt att den offentliga basfinansieringen till universiteten ska öka över hela linjen. Donationer till stöd för vetenskaplig verksamhet har dessutom redan i hög grad gjorts avdragbara i beskattningen.
21.05.2008 kl. 16:15

Responsdebatt om regeringens budgetramar för 2009-2012

Finansutskottet konstaterar att ekonomin och sysselsättningsutvecklingen i Finland varit oerhört stark och tillväxten beräknas ännu fortsätta även om tydliga tecken på avmattning nu finns. Utskottet betonar två frågor som fördunklar de ekonomiska utsikterna. Den ena är den takt varmed befolkningen nu åldras och den andra är de utmaningar klimatförändringen för med sig. Svenska riksdagsgruppen anser att det i båda dessa fall framför allt gäller att föra en ansvarsfull politik som beaktar förändringsfaktorer med ett pro-aktivt grepp. Både den pågående kommunreformprocessen och produktivitetsprogrammet är exempel på åtgärder som stöder en anpassning till morgondagens verklighet. Den klimatpolitiska redogörelsen å sin sida, som avges på hösten, ger svar på hur regeringen anser att klimatförändringen skall tacklas
20.05.2008 kl. 15:00

Gruppanförande om Lissabonfördraget

10.04.2008 kl. 15:10

Regeringens proposition om godkännande av Lissabonfördraget

Lissabonfördraget stärker den Europeiska unionens dimension på flera sätt; öppenheten ökar, ett verktyg för medborgarpåverkan införs, de grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna får samma status som unionens grundfördrag. Fördraget ger utan vidare unionen de verktyg som behövs för att tackla existerande och kommande utmaningar. I fördraget slås fast att unionen skall bygga på de gemensamma värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna.
10.04.2008 kl. 18:30