Aktualitetsdebatt om utrikespolitiken

20.10.2015 kl. 15:00
Gruppanförande tisdag 20.10 2015 hållet av ledamot Stefan Wallin

Värderade talman,
 
Det är med mycket motstridiga känslor jag i denna aktualitetsdebatt kommenterar den finländska utrikespolitiken. Visst kan man hitta ljuspunkter då man betraktar säkerhetspolitiken och kanske en mer ansvarsmedveten attityd när det gäller flyktingströmmarna i Europa.
Men vilken bild får man av Finland då regeringen väljer att nästa år skära ned biståndsbudgeten med 330 miljoner euro? Har man alls begrundat vilka länder vi sällar oss till då vi går ned till en biståndsnivå som motsvarar bara 0,35 procent av BNP?

 
Bästa beslutsfattarkolleger,
 
Vi bör också inse vad regeringens flagranta ingrepp i biståndsbudgeten konkret betyder. Den snabbaste effekten av nedskärningen är att Finland drastiskt minskar på stödet till medborgarorganisationer som gör ett viktigt arbete och på våra andelar i FN:s olika underorgan.
Hur täcks regeringen säga att biståndspolitiken fokuserar på kvinnor och barn då 70 procent av de resurser vi ger till UNICEF bara klipps bort?
När det gäller internationellt anseende kommer Finland att betala ett dyrt pris för denna inåtvända politik. Det är bara att glömma våra förhoppningar om en plats i säkerhetsrådet som ännu för något år sedan var inom räckhåll. 
 

Värderade talman,
 
Det är helt klart att de säkerhetspolitiska utmaningarna för Finland är större idag än bara för några år sedan. Situationen i Ukraina och Rysslands annektering av Krim skapar nya spänningar som märks i våra närregioner.
Vi behöver tydlighet och beslutsamhet i vår utrikespolitik, men också aktiv diplomati. Finland ska vara en aktiv part i EU:s front utåt. Det hindrar oss inte att vara i dialog med Ryssland. 
Läget kring Östersjön har förändrats till det sämre – det är ett faktum som är helt onödigt att förneka. Redan nu vet vi att större resurser har satts på gränsbevakningen. Det ska inte råda något tvivel om att Finland inte accepterar några gränskränkningar vare de sker i luften eller till havs.
Naturligt är att vi fördjupar och stärker samarbetet med Sverige. Det är ett ömsesidigt intresse som båda länderna har att vinna på. I regeringens försvarspolitiska redogörelse bör man göra upp en vägkarta hur vi avancerar i samarbetet med Sverige och vilka åtgärder det kräver.

Utrikespolitiskt är det skäl att lyfta fram det nordiska samarbetet – inte bara för den här regionen, utan också för vårt arbete globalt.

Vi har även orsak att noga följa med den islossningen som håller på att ske när det gäller Sveriges inställning till Nato. Jag vill påstå att Finland och Sverige organiskt hör samman när dessa beslut ska fattas. Mot den bakgrunden kommer den Nato-utredning som görs i samband med regeringens utrikespolitiska redogörelse mycket läglig.

Vi kan inte stå handfallna och oförberedda ifall en ny svensk regering efter 2018 börjar förbereda en anslutningsprocess. Därför behöver vi en kontinuerlig substansdebatt om Finland och Nato.


Värderade talman,
 

Invandringen till följd av läget i Syrien och Irak sätter tryck också på vårt land. Nu behövs god finländsk pragmatism att agera i krislägen. Det ligger i allas intresse att samhället nu på bred front satsar på integrationen.

På den internationella arenan är det inte likgiltigt hur Finland agerar. Att Finland i Europeiska rådet röstade blankt i flyktingfrågan gjorde att Finland placerade sig i fel sällskap, nära Ungern och andra stater som är kända för sin mycket avoga inställning.

Det var ett uppenbart avsteg från hur vårt land brukar agera och vår traditionella ståndpunkt att vara med i EU:s kärna.

I oroliga tider är det viktigt att stödja respekten för FN och internationella konventioner. Finland borde i sin utrikespolitik signalera att flera länder förbinder sig till dem. Exempelvis Turkiet, som har axlat ett stort ansvar när det gäller mottagandet av flyktingar, bör fås med i dialog om de människorättsbrister som finns i landet.

 
Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden