Rasism och hatprat måste bekämpas på bred front

17.10.2015 kl. 08:00



Riksdagen diskuterade rasism och hatprat i onsdags. En debatt som man helst av allt hade sett att inte skulle behöva föras i Finland år 2015.

Det är länge sedan Martin Luther King höll sitt berömda tal ” I have a dream” i Washington vid foten av Lincoln monumentet. Mycket har också hänt i världen efter det. Men ett faktum är att det finns rasism i Finland och att samhällsklimatet under senare tid blivit strängare. Därför var också debatten nu i riksdagen viktig.

 

Då vi tittar på läget i Europa, kan vi säga att tolv procent av all EU-medborgare identifierar sig själva tillhörande en grupp som blir eller riskerar att bli diskriminerad. Diskriminering p.g.a. etnicitet uppfattas generellt bland alla EU-invånare fortfarande som den klart vanligaste formen av diskriminering. 64 procent av de som svarat på en EU-enkät uppskattar att etnisk diskriminering är utbredd. Det är en ökning med 8 procent sedan 2012!

De finska siffrorna är ingalunda smickrande, tvärtom i regel några procentenheter högre än EU-medeltalet. Finland är alltså inte någon ”modellelev” vad gäller attityder och medborgarna uppfattar att diskriminering är allmänt förekommande.

 

Hatbrottens antal år 2014 var 822. Lite över 80 procent av dem hade rasistiska motiv. Därtill skall vi minnas att hatbrott på nätet ökat och att det finns ett stort mörkertal. Med de sociala mediernas frammarsch, har tyvärr också omgivningen för hatbrott och rasism utökats med en ny arena, där man dessutom kan uppträda anonymt. Det här är ett problem, och polisens resurser att undersöka all den brottslighet som sker via nätet är begränsade. Ett faktum är också att många kvinnor och flickor utsätts för trakasserier och hatprat på nätet. En mycket obehaglig utveckling i sig.

 

V kan alla bidra i arbetet mot rasism och hatprat. Det är nolltolerans som gäller. I våra olika roller som beslutsfattare, som vänner, som grannar och som arbetskamrater behöver vi vara tydliga i vårt allmänna fördömande av rasism och främlingsfientlighet. Samtidigt är det minst lika viktigt att vi i vår vardag reagerar när vi ser att någon blir utsatt för rasistiska påhopp eller hatprat.  Att motarbeta rasism kräver civilkurage och en vilja att stå upp för en annan människa.  För oss beslutsfattare betyder det också, för att vi skall vara trovärdiga, att vi måste skrida från ord till handling och genom konkreta åtgärder visa att alla är lika värda. Här har vi riksdagsledamöter och politiska partier ett stort arbete framför oss. Det är bra att samtliga partier och riksdagsgrupper nu förnyat sin förbindelse att följa den Europeiska delkarationen mot rasism. Men nu gäller det också för de enskilda riksdagsledamöterna och partierna att i den framtida verksamheten, i sitt sätt att tala, att argumentera, att diskutera på nätet, se till att man också följer grundbudskapet i deklarationen. Vi behöver också arbeta för att vi utåt ska ge en bild av att vi är det icke-rasistiska och toleranta land vi vill vara.

 

Som justitieminister i den förra regeringen hade jag glädjen att få föredra vår nya diskrimineringslag. Det som vi nu måste fortsätta jobba med är mänskors attityder. Det är skäl att påminna oss alla om Martin Luther Kings budskap ” Jag har en dröm att en dag ska mina fyra barn inte bli bedömda på grund av sin hudfärg, utan utgående från arten av deras personlighet”

 

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00