Statsbudgeten 2016

30.09.2015 kl. 10:52
Ledamot Mats Löfströms inlägg i den allmänpolitiska debatten gällande statsbudgeten 2016.

Fru talman,

 

Läget är allvarligt i republiken, men inte nytt.

 

Också förra året, och året innan dess hade vi liknande budgetunderskott.

 

De prognostiserade underskotten också nästa år och året efter det är lika stora.

 

Vi lånar med andra ord mer än var tionde cent för varje euro som vi använder.

 

Det är i förlängningen ohållbart. Skuldspiralen behöver brytas.

 

Den ekonomiska krisen är djup.

 

BNP och exporten är fortfarande lägre än 2008.

 

Tillväxten obefintlig.

 

Handelsbalansen är negativ.

 

Kreditbetyget på sjunkande.

 

Statskulden stigande och arbetslösheten hög.

 

Alla varningslampor blinkar rött.

 

Tillsammans med den snabbt åldrande befolkningen bidrar det här till stora utmaningar.

 

Som jämförelse kan nämnas att man i Sverige nästa år lånar ca 1 miljard euro.

 

Då Sveriges samlade utgifter är nästan dubbelt så stora som våra och man har tillväxt så kommer skulden i förhållande till BNP knappt att öka.

 

Vi måste lära oss av Sverige.

 

Lika lite som vi vill att Tre Kronor slår Lejonen på hockeyisen, vill vi att Sverige slår oss ekonomiskt.

 

Jag skulle vilja att vi tydligare skulle sätta arbetet och jobben i fokus.

 

Vi måste helt enkelt få finländarna och Finland tillbaka i arbete.

 

Jag skulle önska att vi skulle benchmarka en del av de reformer man har gjort i Sverige och Danmark.

 

Här är jobbskatteavdragen viktiga.

 

Avdragen för RUT, rengöring, underhåll och tvätt samt ROT avdraget för renovering, ombyggnad och tillbyggnad skulle här kunna skapa fler nya arbetsplatser och göra svarta jobb vita.

 

Här tycker jag också man kunde titta på beskattning av alkohol på krogen som skulle skapa fler restaurangjobb.

 

Den danska flexicuritymodellen skulle också passa bra i diskussionen kring arbetsmarknadspolitiken.

 

Vi måste nämligen få finländarna tillbaka i arbete.

 

Det är en dubbel inkomst då vi slipper betala arbetslöshetsersättning och får in skatter.

 

För utan tillväxt eroderas effekterna av andra redan svåra reformer som vi gör med mycket möda och stort besvär.

 

En sänkt skatt på arbete skulle inte vara gratis utan skulle så klart behöva finansieras.

 

Jag skulle själv vara redo att finansiera det via ändringar i momsen.

 

Momsen är dock en platt skatt och det skulle betyda att man skulle behöva göra andra ändringar för att inte de svaga grupperna i samhället skulle drabbas ofördelaktigt.

 

Men det skulle hämta in de stora pengarna som skulle kunna ge en reell sänkning av skatten på arbete.

 

Vid sidan av detta skulle vi också behöva se på bostadsmarknaden och prisutvecklingen på bostäder som är helt orimlig, i synnerhet i Helsingfors, och som också urholkar köpkraften.

 

Hushållens skuldsättningsgrad i Finland är över 150 % av BNP.

 

Det jag dock framförallt är oroad över är den totala bristen på framtidstro i vårt samhälle.

 

Man bjuder nu över varandra med vem som kan hitta den mest dystra och pessimistiska prognosen.

 

Det är destruktivt.

 

Det blir en negativ spiral, ett race to the bottom och att vi backar mot framtiden.

 

Så illa är det inte.

 

Allt är inte svart eller grått.

 

Tvärtom, framtiden är ljus bara vi lyckas återuppbygga självförtroendet och framtidstron.

 

Det finns idag i Finland flera sektorer och regioner som det går bra eller till och med mycket bra för.

 

På Åland har vi en arbetslöshet på 3,4 % och många branscher expanderar och investerar.

 

Det är viktigt att vi kan stöda de branscherna med internationalisering så att de når ut till exportbrancher.

 

Vi måste kavla upp ärmarna, inte bara sitta och vänta på att nästa Nokia ska komma.

 

Arbetet med att slopa onödig byråkrati och normtalko är här av stor vikt.

 

Jag är här glad att regeringen tagit mycket fasta på att luckra upp onödig byråkrati och avskaffa regler.

 

För egen del upplever jag också att den värderingskris och det allt mer aggressiva samhällsklimat som vi nu präglas av är mycket oroväckande.

 

Finlandsbilden i världen håller på att förändras. Det oroar mig.

 

Förra veckan klev Finland igen över den internationella nyhetströskeln då några personer med fyrverkeripjäser angrep en buss med flyktingar som anlände till Lahtis.

 

En man hade till och med på ett sällsynt smaklöst sätt klätt ut sig i Ku Klux Klan dräkt med Finlandsflagga i handen.

 

Veckan innan skapade ett hundratal personer en mänsklig kedja i Torneå där man ville stoppa flyktingar från att komma in i landet.

 

Med armarna i kors, plakat och Suomi Finland ishockeytröjor sa man: ”Go home”.

 

Då jag såg bilden konstaterade jag för mig själv att bilden av medmänsklighetens och moralens förfall nu var fullständig.

 

Man får skämmas. Är det här bilden vi vill sända ut av Finland till omvärlden?

 

Vi här i salen som tror på medmänsklighet, solidaritet och respekt måste nu höja på rösten.

 

Vi måste visa omvärlden och våra medborgare att Finland fortsättningsvis är ett öppet samhälle som hör hemma i Norden och som har en ljus framtid.

 

Det är värderingar och en framtid som är värd att kämpa för.

 

< >

Mats Löfström

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37