Finlandsbilden

26.09.2015 kl. 10:00
Har det någon betydelse vad andra tänker om oss? Spelar det någon roll hur vi röstar i EU? Eller är det så, att det utanför vårt lands gränser upplevs som just detsamma, för vi är ju ett relativt litet land långt uppe i norr?

Under veckan som gått har jag ett flertal gånger frågat mig själv vad som håller på att hända i vårt land. Det lilla tappra landet med den tappra befolkningen, som överlevde kriget och lyckades bygga upp en nordisk välfärdsstat med flit och arbete. Samtidigt som flyktingar från världens oroshärdar strömmar in i Europa för att söka sig till trygghet, ställer sig finländare på gränsen i Torneå  i armkrok och bildar en mänsklig mur. Detta för att demonstrera att flyktingarna inte är välkomna hit, att de ska svänga om och åka tillbaka. Självfallet är media på plats, och det dröjer inte länge före bilderna på denna fientliga mänskomur har spridit sig på nätet. Så har våra egna medborgare med sitt eget agerande påverkat bilden av Finland utåt. För det är det som sker. Mänskor är inte okänsliga. En bild kan säga mer än tusen ord. Och bilden blir lätt den som demonstranterna önskade. Kom inte hit. Vi vill inte ha er. Det får mig att må illa.

 

Fredagens händelse i Lahtis där finländare attackerar en buss med flyktingar med fyrverkeripjäser och där Röda Kors arbetare utsätts för stenkastning är allvarliga incidenter, likaså attacken i Kouvola mot ett flyktinghärbärge. Det handlar om ren och skär rasism samt brottslig verksamhet som samhället måste ta kraftigt avstånd från på alla plan.

 

Samtidigt som detta sker, ställer tusentals finländare upp runt om i landet för att hjälpa till när det gäller att få tak över huvud på flyktingarna, samlar in kläder och förnödenheter m.m. Röda korset engagerar frivilliga och mänskor donerar medel för att kunna bidra till den hjälp som nu behövs såväl utomlands som hemma. Men dessa bilder sprids inte lika snabbt och får inte lika stor genomslagskraft. Tyvärr. Jag är övertygad om att vi är många finländare som inte vill att vårt land ska sammankopplas med dem i mänskomuren. De representerar inte det Finland vi känner stolthet över. Därför blir det också så viktigt med de signaler vårt lands beslutsfattare ger. Såväl presidenten som regeringen och riksdagen bär här ett mycket större ansvar än de enskilda medborgarna.

 

Det är också därför som jag är ytterst besviken på regeringens linje att rösta blankt i tisdags då det gällde att hitta en gemensam lösning på fördelningen av 120.000 asylsökande mellan EU-länderna. Tjugo medlemsländer röstade för en bindande kvotfördelning. Fyra,  Ungern, Slovakien, Tjeckien och Rumänien röstade emot. Att Finland då väljer att rösta blankt var inte klok och framsynt politik. En blank röst, räknas som ett nej i EU-sammanhang. Statsministern anser att det inte hade någon betydelse, att alla ändå visste att vi är villiga att ta emot vår andel på 2400 asylsökande från den gemensamma kvoten. Det håller inte. Tyvärr är det helt uppenbart att regeringens linje handlar om att hålla Soini och Sannfinländarna i ledet. Regeringsprogrammets skrivning fick gå före landets fördel. Det är svagt, mycket svagt. Finland är en viktig del av Norden och borde i alla sammanhang sträva efter att hållas i EU:s kärna. Nu håller regeringen på att placera oss i offside, och det borde statsminstern minsann vara orolig över.

 

Att vår utrikesminister därtill uttalat sig oansvarigt om vår närmaste granne Sverige har heller inte gjort saken bättre. Jag var med riksdagens grundlagsutskott på besök hos Sveriges konstitutionsutskott i Stockholm onsdags, och passade på att ge en annan bild av Finland än den som Soini och regeringen bjudit på den senaste tiden. Nu måste det bli slut på klavertrampen från regeringens sida. Finland kan bättre.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2007

Jag vill börja med att tacka finansministern och mina kollegor för en enkel och snabb process i att nå en överenskommelse om riksdagens ändringar i budgetboken. Men jag vill ändå ägna lite tid åt att analysera hur riksdagen använder sin budgetmakt.
13.12.2006 kl. 00:00

Interpellation om bättre villkor för kvinnor i arbetslivet

Interpellanterna lyfter upp ett tema som sysselsatt flera generationer och som fortfarande är ett delvis olöst problem, det vill säga att skapa en större jämställdhet inom arbetslivet. Oppositionen påminner om att regeringen lovat befrämja jämställdheten genom ett program med målsättningen att få bort omotiverade löneskillnader.
30.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om alkoholpolitiken

Oppositionen skall ha ett erkännande för en saklig och välformulerad interpellationstext. Här behövs inga teoriska och känsloladdade reaktioner. Problemet är tillräckligt allvarligt ändå.
23.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.
11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00