Ljuset i tunneln

14.09.2015 kl. 12:12
Det brukar heta att det är som mörkast innan gryningen. Frågan är bara hur mörkt det är just nu. Förra veckan var turbulent i finländsk politik. Den här gången handlade det inte om Grekland, det handlade om oss.

Finansministeriets prognos för tillväxt skruvades igen ner. I budgetförslaget för 2016 fortsätter Finland låna 5 miljarder euro (hela budgeten 54,1 miljarder). Den totala statsskulden kommer i år passera 100 miljarder euro och per i lördags var skulden 17 976 euro per finländare. Sedan år 2011 är bytesbalansen, summan av import och export, negativ. Vi importerar alltså mer än vi exporterar. Senast det hände var år 1993, kort efter Sovjetunionens fall. Samtidigt är arbetslösheten fortsatt hög på cirka 10 %.

 

Det är lätt att hålla sig för skratt. Nästan alla ekonomiska indikatorer blinkar rött. Även om prognoserna nu pekar på att botten är nådd är det viktigt att komma ihåg att nästan alla prognoser den senaste tiden varit överoptimistiska. Att något måste göras är självklart. Annars kommer vi snart vara i Greklands sits.

 

Vi måste framförallt få finländarna tillbaka i arbete. Konkurrenskraften måste öka och exporten växa. För om vi inte vänder skutan kommer resultatet av effektiveringar och redan svåra inbesparingar i den offentliga sektorn att vara förgäves. Då kommer ännu tuffare åtgärder behövas eftersom det helt enkelt inte finns några alternativ. De ekonomiska prognoserna ser inte ljusare ut beroende på vilket parti som sitter i regeringen. Grekland visade också det. Just därför behövs nu samarbete - inte konflikt - och en bred uppslutning av alla för att lyfta landet ur krisen.

 

För att öka konkurrenskraften måste vi bl.a. göra ändringar på arbetsmarknaden. Den typ av reformer som Danmark, Sverige och Tyskland redan gjort. Det var beklagligt att en del av arbetsmarknadsparterna inte var redo att förhandla om ett samhällsfördrag. Det var också beklagligt att regeringen i veckan inte kunde sträcka ut handen till arbetsmarknadsparterna en gång till. Det är ytterst beklagligt om regeringen och arbetsmarknadsparterna nu slutar prata med varandra och vi får en generalstrejk inkommande fredag. Det är i ingens intresse. Nu behövs samarbete och dialog. Nu behövs is i hatten.

 

Det är aldrig lätt att bli av med något som man redan har. Men, när sådant behöver ske måste det ske rättvist av alla så att det individuella priset blir så litet som möjligt. Det får inte bli så att det är kvinnodominerande yrken som ska betala notan då samhället behöver anpassas. Alla ska hjälpas åt. Här måste därför lokala och branschvisa lösningar hittas så att konkurrenskraften höjs utan att vissa samhällsgruppers reallöner urholkas. För varken sjukvårdare eller kockar är överbetalda idag. Jag är mycket kritisk till att lönesänkningar skulle vara en samhällsekonomisk patentlösning för att öka konkurrenskraften eftersom det skulle ha negativa konsekvenser på den inhemska konsumtionen och riskera att kompetent personal flyttar utomlands. Spanien visade till exempel att det var andra produktivitetsökningar, inte lönesänkningar, som var vägen ut ur deras kris. Lokala avtal, enligt svensk modell, är i stället en nyckelfråga som jag tror mycket på. Regeringen har lovat återkomma till dem den 15 oktober.

 

Det är också viktigt att konstatera att det finns regioner och sektorer som det går bra eller mycket bra för. Åland är en sådan. Vi får inte bli stöddiga eller vila på lagrarna eftersom vi också behöver upprätthålla konkurrenskraften och göra effektiviseringar. Men, vi skulle inte på samma sätt ha behov av det för Finland så viktiga samhällsfördraget.

 

Vi har inte samma förändringstryck eftersom de offentliga finanserna är i balans (långt tack vare vårt goda sysselsättningsläge). Självstyrelsen ger oss också verktyg och möjligheter att hitta många egna lösningar, vilket är viktigt då vi och övriga Finland har ganska olika behov i den här frågan.

 

Framförallt får vi inte låta dysterheten och melankolin sprida sig till oss. Vi måste fortsätta se ljust på framtiden och fortsätta utveckla vårt samhälle enligt våra egna behov och förutsättningar. Då kan Åland också fortsätta fungera som ett av de goda exempel som kan fungera som ljus i tunneln för hela landet i dessa mörka tider.

 

Mats Löfström

Riksdagsledamot

Mats Löfström

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37