De parallella kriserna

05.09.2015 kl. 08:00
Nästa vecka inleds riksdagens höstarbete i plenum. De politiska utmaningar som finns i landet är stora och det är framförallt två kriser regering och riksdag snabbt måste ta mycket aktiva steg för att hantera. Finland har för tillfället två parallella kriser. Den ena är rent ekonomisk. Den andra handlar om värderingar och Finlands plats i världen.

De ekonomiska prognoserna för Finland har ytterligare försämrats den senaste tiden. Kombinationen av dålig tillväxt och arbetsmarknadsparternas oförmåga att komma överens om ett samhällsfördrag har fått omvärlden att tala om att Finland är den nya sjuka mannen i Europa. Det är alldeles uppenbart att vi behöver få fart på ekonomin och öka konkurrenskraften. Vi behöver göra reformer som Danmark, Sverige och Tyskland redan har gjort. De här reformerna kommer att bli jobbiga eftersom en del av arbetsmarknadsorganisationerna redan sagt att de inte är redo att göra några uppoffringar för det gemensamma bästa. Vi kommer behöva göra individuella uppoffringar om den gemensamma välfärdsstaten ska överleva och om vi ska lyckas ta oss ur det mest allvarliga läget i landets ekonomi sedan andra världskriget. I det arbetet i höst kommer regeringen ha mitt fulla stöd. Vi måste få skutan vänd.

 

Vid sidan av den djupa ekonomiska krisen finns dock något som bekymrar mig ännu mer. Det är en växande värderingskris som nu sker då Sannfinländarna får styra debatten. Samhällsklimatet och i synnerhet mediadebatten har ytterligare hårdnat de senaste månaderna. Den flyktingdebatt som förs är hätsk. I den debatten används ord och uttryck som inte överhuvudtaget hör hemma i ett civiliserat samhälle. Dessa uttryck används också av politiker som representerar ett regeringsparti, utan att någon på allvar sätter ner foten. Nu räcker det. Det här måste sluta. Flyktingkrisen handlar inte om att rika Syrier tar en båttaxi över från Turkiet till Europa, som vissa i den finska debatten verkar vilja få det att framstå som. Det här handlar om människor som flyr för sina liv och där vi har en medmänsklig skyldighet att hjälpa.

 

Men det hårdare samhällsklimatet riktar sig inte enbart mot flyktingar. Också mot minoriteter växer fördomarna. Det verkar dessutom finnas ett märkligt element av navelskåderi och avundsjuka mot regioner som det går bra för.

 

Min kollega Teuvo Hakkarainen sa i tidningen Ilta-Lehti att Åland är rikt och att vi på Åland borde ta hand om alla problem. Samtidigt har hans hemkommun Viitasaari, enligt uppgifter från januari, en arbetslöshet på 20,1 %. Vad skulle det bli bättre för Finland om hela landet skulle ha så hög arbetslöshet. I stället borde den naturliga inställningen vara: Titta på Åland, de har bara drygt 3 % arbetslöshet, vad kan vi lära oss av dem.

 

Vi måste sätta ner foten mot de allt mer trångsynta idéer som nu styr debatten. Vi måste stå upp mot rasism och stereotyper, inte sätta huvudet i sanden då motsättningar mellan olika regioner och kulturer nu byggs upp. Endast på så vis kan vi ta Finland ur krisen och göra att Finland fortsättningsvis är ett samhälle med högt internationellt anseende dit människor vill flytta och ha sin framtid. Här behöver också regeringen på allvar fundera vilken Finlandsbild man vill ge omvärlden och vilken Finlands plats i världen ska vara.

 

Mats Löfström

Riksdagsledamot

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2006

Våren har inletts med en presidentvalskampanj som förutom utrikespolitiken, också berörde många aktuella EU- och nationella angelägenheter. Finlands roll i världen kommer att vara intressant under årets gång. På sommaren tar vi över ordförandeskapet för EU, och då har vi en unik chans att visa att Finland är ett land som vill arbeta för ett EU där alla invånare skall känna sig respektfullt behandlade, sade Christina Gestrin.
09.02.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om statsbudgeten för år 2006

Riksdagen har inte enbart ägnat tid åt att maktbalansen i säkerhetspolitiken den senaste månaden. Varje höst begår vi en liten maktkamp mellan riksdag och regering om vem som skall ha sista ordet i fråga om statsbudgeten. Trots att riksdagen har den slutliga budgetmakten är det bra om riksdagens ändringar ändå kan skötas i samråd med finansministeriet för att undvika tekniska misstag.
13.12.2005 kl. 00:00