Sannfinländarna – att vara i regering och opposition samtidigt

31.08.2015 kl. 08:19
”Skicka flyktingarna till Åland”. Min riksdagskollega Teuvo Hakkarainen vet hur man får rubriker. Det är inte heller första gången som den goda Teuvo tar Åland som exempel. Senast var det homosexuella och somalier som han ville flytta till Åland.

Jag har stött på Teuvo flera gånger i riksdagens café men aldrig hört honom tala i plenisalen. Han verkar föredra att kommunicera via sociala medier där han gör sina frejdiga uttalanden, som framförallt är pinsamma och sorgliga. Till och med Sannfinländarnas gruppledare Sampo Terho, som jag känner bra från tiden i Bryssel, hade i lördagens Nya Åland svårt att förklara Teuvo Hakkarainens uttalande. Det verkade som han, som de allra flesta, också skämdes. Det var bara återigen dags att konstatera att Teuvo är Teuvo.

 

Teuvo Hakkarainen är dock inte den enda som kan fixa rubriker. En annan riksdagskollega, Olli Immonen, uppmanande tidigare i sommar (vilket jag skrev längre om 3 augusti i Nyan) i praktiken till raskrig då han i samband med årsdagen av norska Utöya-tragedin skrev att han uppmanar till kamp för en sann sannfinländsk nation. Det är inte många som drömmer om en sådan, men det ger naturligtvis stora rubriker.

 

Det intressanta var dock att se hur Sannfinländarna hanterade frågan. Ingen i Sannfinländarnas ledning tog tydligt avstånd från Immonenen. Partiledaren och utrikesminister Timo Soini duckade och sa att det är riksdagsgruppen som måste hantera frågan. På så vis undvek han att ta avstånd från någon av partiets falanger och riskera en splittring. Väl i riksdagsgruppen sa Immonenen att han kommer att ta en två månaders timeout, för att på så vis kunna rädda gruppen från att behöva ta avstånd från honom. Parallellt publicerade Matti Putkonen från Sannfinländarnas partikansli en lista över personer som ”förtalat och skymfat” partiet. Med på den var andra partiers politiker, statsvetare och journalister.

 

Fredrik Guseff, chef på tankesmedjan Svenska bildningsförbundet, konstaterar i en blogganalys att listan tjänar ett viktigt syfte eftersom den sänder en stark signal till de sannfinländska väljarna, vilka de inte ska lita eller lyssna på. Guseff konstaterar också att Sannfinländarna har allt intresse att fortsätta ha främlingsfientligheten högt upp på agendan eftersom det flyttar fokus från frågor som Sannfinländarna inte vill ha ljus på. Att folk skrattar åt ett nytt utspel av Teuvo Hakkarainen är bättre för Sannfinländarna än att media lyfter upp vad Sannfinländarna på riktigt har gjort i regeringen.

 

I regeringen har Sannfinländarna nämligen just varit med och beviljat ett 86 miljarder Euros stödpaket till Grekland. Vem hade trott det innan valet. Sannfinländarna har också, trots flyktingkritiken, i regeringen godkänt att Finland ska vara med och solidariskt ta sitt ansvar med de andra EU-länderna i flyktingkatastrofen. Sannfinländarna är också med och godkänner en budget som skär i den basservice partiet svurit till väljarna att försvara. Man verkar dock mån om att väljarna inte ska se de besluten.

 

Bekymret för Sannfinländarna är att kunna vara i regering och opposition samtidigt. Det är i det ljuset man ska se de här uttalandena som får stora rubriker.

 

Mats Löfström

Riksdagsledamot

Mats Löfström

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37