Kolumn

Vad kommer att hända med Grekland?

22.06.2015 kl. 09:31

Idag kl. 13.30 möts eurozonens finansministrar för ett extra möte. Det mötet följs senare i kväll av ett extrainkallat möte för Eurozonens statsministrar. Enda ärendet på agendorna är Grekland. Det är den sista scenen som ska spelas i det senaste grekiska dramat och den utdragna förhandlingsprocessen mellan Grekland och ”insititutionerna” (som trojkan kallas nuförtiden)

För fem månader sedan vann vänsterradikala Syriza valet i Grekland. De lovade väljarna att de skulle avsluta åtstramningspolitiken en gång för alltid. Enda problemet för Syriza och nya statsministern Alexis Tsipras var att Grekland inte själva hade pengar att göra det. Allt berodde på de internationella långivarnas välvillighet, och där hade tålamodet redan länge trutit. Få länder var längre redo att ge mer pengar åt Grekland. Störst motståndare till eftergifter var de Medelhavsländer som redan tagit sig igenom egna stålbad. Skulle man nu ge efter till Grekland skulle man visa sina egna väljare att utpressning fungerade.

Tsipras och grekiska regeringen gjorde en felbedömning gällande viljan av att ge Grekland (ännu) mer. Det gjorde att Tsipras gick ”all-in” i ett chicken race där han hela tiden skruvat upp retoriken. De senaste veckorna har Tsipras tävlat med sig själv om vem som kan ge de grövsta ankagelserna mot andra. Han kallade Internationella valutafonden för att vara kriminella och EU-kommissionen, som normalt brukar vara de mindre ländernas bästa vän, avfärdades som en institution som ville driva ”barbarisk åtstramningspolitik”.

Om man skäller ut sina vänner tillräckligt länge har man till sist inga vänner kvar. I den situationen befinner sig nu herr Tsipras.

Jag har hela tiden varit för att vi ska hjälpa det grekiska folket och försöka få Grekland ut ur krisen. Men sist och slutligen är det bara grekerna själva som styr över sitt öde. Solidaritet måste vara kopplat med ekonomiska reformer. Om Grekland inte vill göra reformer är jag inte redo att ge mer lån. För det finns helt enkelt inte några extra pengar i Finlands statsbudget.

Varför låter man inte bara grekerna lämna euron då? Anledningen till det är både politisk och ekonomisk, men framförallt politisk. Skulle Grekland ställa in betalningarna och lämna euron skulle de antagligen också behöva lämna EU. Det skulle vara en historisk utveckling. Det finns ingen statsminister i Europa som har önskat att EU ska förlora en medlem. EU har varit ett av världens mest framgångsrika fredsprojekt. I synnerhet nu i oroliga världspolitiska tider vill man att Europas länder håller ihop.

De ekonomiska anledningarna är inte heller obetydliga. Om Grekland ställer in betalningarna skulle det betyda stora kreditförluster för de länder som lånat ut pengar till Grekland, framförallt Tyskland och Frankrike, men också Finland. Om de grekiska bankerna går under finns dessutom ytterligare pengar fast i Europeiska Centralbankens balan då ECB lånat ut drygt 80 miljarder euro till grekiska bankerna som s.k. nödassistans.

Dessutom försvinner ju Grekland ingenstans även om de lämnar EU. Akropolis kommer fortfarande stå kvar och landet och det grekiska folket kommer att vara av stort behov av hjälp – oavsett EU-medlemskap. Man (och framförallt Grekland) ska inte underskatta utmaningarna att göra statskonkurs. Det är förknippat med stora risker om kaos och oroligheter.

Det finns därför ännu mycket att vinna på att nå en lösning. Framförallt skulle det vara viktigt för Grekland att bryta spiralen och att landet börjar utvecklas framåt igen. Men det kan bara Greklands regering se till och därför är jag tyvärr lite pessimistisk. Ända sedan Syriza kom till makten har regeringen mest lagt tid på att resa runt i Europa och försökt spela till sig en bättre och bättre deal. Dyrbar tid för reformer på hemmaplan har alltså spenderats på att utpressa övriga EU-länderna på mer pengar.

Det måste därför bli mindre snack, mer verkstad och bli slut på spelandet. Framförallt måste förtroendet återbyggas. Få europeiska politiker, inklusive mig själv, litar längre på den grekiska regeringen. Samtidigt finns stor grekisk misstro mot EU. Det är i allas intressen att vi arbetar för att misstron ska försvinna och förtroende återuppbyggas. Detta oberoende vilken väg Grekland väljer. Jag önskar Alexander Stubb och Juha Sipilä som företräder Finland i dagens förhandlingar lycka till.

Mats Löfström
Riksdagsledamot

Mats Löfström

Gruppanföranden

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.

18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.

19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.

29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.

23.05.2007 kl. 14:30

Statsrådets meddelande om regeringsprogrammet

"Finland tillhör alla, oberoende av bostadsort, livssituation, modersmål eller etnisk bakgrund. Medborgarna skall garanteras rätten att påverka samt delta och vara delaktiga i beslutsfattandet". Denna markering i inledningen av regeringsprogrammet är viktig – och en stor utmaning för regeringen. Men det är också viktigt att säga ut att detta är regeringens vilja. Svenska riksdagsgruppen är mycket nöjd över det regeringsprogram som de fyra regeringspartierna har enats om under Matti Vanhanens ledning.

24.04.2007 kl. 15:30

Interpellation om klimatförändringen och tryggande av energiförsörjningen

Det är mycket bra att Samlingspartiet visar intresse för den pågående och skrämmande klimatförändringen. Klimatförändringen har pågått i decennier. Samlingspartiet väljer nu att kraftigt kritisera regeringen för dess miljöpolitik då det återstår fyra arbetsveckor av denna regeringsperiod. Det kan jag inte klassa som annat än blott valpolitik.

17.01.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om Finlands EU-ordförandeskap

Låt mig komma med ett frankt påstående: 2006 var året då federalismen tog några ordentliga steg framåt i det finländska EU-tänkandet. Detta av två orsaker: Europaparlamentet visade sig vara en fungerande institution och parlamentet bidrog kraftigt till att göra beslutsprocessen i EU till en tydlig politisk process- vilket också statsminister Vanhanen konstaterat i Bryssel i anslutning till servicedirektivet. Det var parlamentet och de politiska rörelserna i Europa som hade initiativet. Och det finländska ordförandeskapet hade ett gott samarbete med Europaparlamentet och tack vare det kunde många viktiga frågor inom EG-samarbetet ros i hamn.

11.01.2007 kl. 00:00