Efter 8 år som riksdagsledamot för ett regeringsparti får jag nu vänja mig vid tanken att bli oppositionspolitiker. Är inte så orolig för det eller för SFP, men nog för hur den regering som nu är under bildning ska hantera frågor som är viktiga för oss.
Som ett oppositionsparti får vi ställa in oss på att försöka utöva inflytande med andra metoder än tidigare. Situationen är nu en helt annan än då vi satt med i regeringen och hade våra ministrar och deras medarbetare, via vilka vi direkt i ett tidigt skede kunde vara med och förhandla och påverka besluten. Då hade också vi riksdagsledamöter tillgång till viktig information redan före lagförslagen gavs till riksdagen. Nu gäller det att driva en konstruktiv oppositionspolitik och vid behov komma med alternativ till det som regeringen presenterar. Det praktiska arbetet ändrar i sig inte mycket, arbetet i utskotten och plenum fortsätter som tidigare, men vi kommer att få jobba mera bl.a. för att få fram viktig bakgrundsinformation.
För tillfället finns det många frågetecken när det gäller den kommande regeringens agenda eftersom regeringsförhandlingarna ännu är på hälft. SFP har traditionellt varit det parti i regeringen som alltid värnat om ett tvåspråkigt och inkluderande Finland. Vem ska göra det nu? Den nya situationen innebär bland annat att Folktingets roll blir viktigare, men samtidigt mera utmanande då Folktingets två största partier är i opposition. När vi under senaste riksdagsperiod hade sju riksdagsledamöter från regeringspartier med i Folktinget har vi idag ingen riksdagsledamot från ett regeringsparti med. Det här betyder att vi måste söka och finna nya kanaler att påverka. Jag litar ändå på att det kommer att lyckas. Folktinget är ett unikt lagstadgat samarbetsorgan som fungerar över de politiska gränserna och alla riksdagspartier med svensk verksamhet verkar inom Folktinget. Uppgiften som vi tillsammans måste lyckas med är att bevaka och främja den svenskspråkiga befolkningens rättigheter och intressen, samt verka för en levande tvåspråkighet och för ett tolerant och jämställt språkklimat.
Uppdraget som Folktingets ordförande är nytt för mig och blir extra utmanande i den här nya politiska situationen. Folktingets påverkningskanaler och -metoder kommer att ändra, men funktionen som remissinstans kommer naturligtvis kvarstå. Första målet blir att få regeringen att tillmötesgå Folktingets krav på att förlänga nationalspråksstrategins giltighetstid, så att den omfattar regeringsperioden 2015-2019. Dessutom bör den följas upp av ett handlingsprogram med konkreta åtgärder.
