Kolumn

Ålands riksdagsledamots plats är i Svenska riksdagsgruppen

11.05.2015 kl. 10:49

Klockan 16.55 anländer regeringssonderaren Juha Sipilä till riksdagens tillbyggnad och går ner för trapporna. Nedanför väntar ett sällan skådat antal journalister med kameror och anteckningsblock i högsta hugg. I klungan kunde man bl.a. träffa Nya Ålands förra reporter Annakaisa Suni. En annan reporter konstaterade till mig att hon aldrig sett så mycket press här tidigare. Det är en ganska bra beskrivning av det spända läget och den ovisshet som rådde inför de fortsatta regeringsförhandlingarna och vilken regeringsbas som skulle aviseras inne i auditoriet kl. 17.00, dit pressen inte släpptes in.

En kvart innan mötet inleddes fick jag meddelandet att opposition väntar för SFP. SFP var med i regeringspusslet ända fram till kl. 16.00, men var inte kvar kl. 17.00 då den slutliga basen presenterades. Anledningen till det kan man bara spekulera om. Nu väntar alltså en bas med Centern, Sannfinländarna och Samlingspartiet och det är den basen Åland och jag nu måste förhålla mig till.

På fredag fanns en uppmaning i pressen av Camilla Gunell om att jag borde byta riksdagsgrupp. Den nyheten spreds sedan via nyhetsbyrån FNB till många finländska medier. När vi avslutade Svenska riksdagsgruppens möte på fredagen väntade ett hov av journalister utanför rummet för att få höra av mig om det fanns ett ”scoop”. Skulle Löfström byta grupp. Men det blev inget ”scoop” eftersom mitt besked var entydigt och klart.

Ålands riksdagsledamots plats är i Svenska riksdagsgruppen. Därför heter den just Svenska riksdagsgruppen och inte SFP:s riksdagsgrupp. Med SFP i opposition måste jag nu navigera i vatten vi inte har navigerat i på cirka 40 år. Men det finns en farled som har använts förut. På 70-talet var Evald och Gunnar Häggblom båda medlemmar i Svenska riksdagsgruppen, trots att SFP var i opposition. De hade då ett utvecklat samarbete med regeringen och de röstade enligt regeringens linje i frågor som inte berörde Åland. Det är min målsättning att utforma ett liknande samarbete tillsammans med regeringen och jag hade därför ett möte med regeringsbildaren Juha Sipilä om saken i Helsingfors i lördags eftermiddag.

Åland ska inte gå i opposition i riksdagen, men Åland ska inte heller vända ryggen mot våra traditionellt bästa vänner i riksdagen: SFP. Dessutom, vilken signal skulle det sända gentemot svenskan i Finland om den åländska ledamoten hoppar av Svenska riksdagsgruppen. Jag skulle porträtteras som en ryggradslös svikare och bränt broar. Det är viktigt att förstå att det här inte är ett nollsummespel. Jag har redan diskuterat situationen med både nuvarande statsminister Alexander Stubb och nästa statsminister Juha Sipilä. De förstår båda att svenska språket är av oerhörd vikt för Åland och varför den åländska ledamoten sitter i Svenska riksdagsgruppen. De har båda gett mig en tydlig signal om att vi ska ha ett gott samarbete utgående från rådande helhetsbild.

Gunells uttalande blev olyckligt eftersom det snappades upp av finska kvällstidningar och flyttade fokus från åländska sakfrågor till att handla om vilken grupp jag ska sitta i. Det är inte så vi stärker Åland. I stället måste vi koordinera insatserna för att gemensamt försäkra oss om det bästa resultatet för hela Åland.

I fredags inleddes förhandlingarna om regeringsprogrammet. Förhandlingarna är upplagda på ett helt nytt sätt och äger rum i det betydligt mindre Smolna i stället för det stora Ständerhuset. Antal personer inblandade är betydligt färre och regeringsprogrammet ska bli betydligt kortare. Trots att regeringsbasen är utmanande för åländsk del är jag optimistisk och ser med tillförlitlighet på ett tätt samarbete med statsministerpartiet Centern i synnerhet samt med Samlingspartiet. Jag kommer också öppna dörren för samarbete med politiker i Sannfinländarna. Men jag gör det utgående från min bas i Svenska riksdagsgruppen. Efter att ha diskuterat saken med mina företrädare Gunnar Jansson, Roger Jansson och Elisabeth Nauclér känner jag mig än mer övertygad om att det här är rätt väg framåt för att stärka Åland i ett mycket utmanande politiskt läge.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin

02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.

26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.

28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.

14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.

07.03.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2006

Våren har inletts med en presidentvalskampanj som förutom utrikespolitiken, också berörde många aktuella EU- och nationella angelägenheter. Finlands roll i världen kommer att vara intressant under årets gång. På sommaren tar vi över ordförandeskapet för EU, och då har vi en unik chans att visa att Finland är ett land som vill arbeta för ett EU där alla invånare skall känna sig respektfullt behandlade, sade Christina Gestrin.

09.02.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om statsbudgeten för år 2006

Riksdagen har inte enbart ägnat tid åt att maktbalansen i säkerhetspolitiken den senaste månaden. Varje höst begår vi en liten maktkamp mellan riksdag och regering om vem som skall ha sista ordet i fråga om statsbudgeten. Trots att riksdagen har den slutliga budgetmakten är det bra om riksdagens ändringar ändå kan skötas i samråd med finansministeriet för att undvika tekniska misstag.

13.12.2005 kl. 00:00