Aktualitetsdebatt om skyddet av Östersjön

07.05.2002 kl. 00:00

Östersjöns yta är ca 400 000 km2 och dess tillrinningsyta fyra gånger större. Inom tillrinningsområdet, till vilket också hela Finland hör, bor närmare 100 miljoner människor. Utsläpp från bosättning, industrier, jord- och skogsbruk och trafik är de största orsakerna till att Östersjön belastats och miljön försvagats. Det långsamma vattenutbytet, gör Östersjön till ett känsligare hav än andra hav.

Östersjön mår illa. Klipporna täcks av trådalger som täcker in stränderna och botten och kväver all annan vegetation. Små barn tror idag att de massiva, giftiga algblomningarna av blågröna alger, hör till somrarna. Döda växter och alger sjunker till bottnen. Syret förbrukas vid nedbrytningen och tar slut och bottenlivet dör. Sedimenterat fosfor börjar då lösa sig från bottensedimentet och den naturliga processen där kväve leds bort från havet försvåras. Halterna av näring stiger i vattnet och en ond cirkel har bildats.

Förra hösten uppmättes igen alarmerande höga halter av fosfor. Vi kan vänta oss stora algblomningar också denna sommar. Det är frustrerande eftersom vi vet att utsläppen från Finland har minskat under det senaste decenniet. Faktumet är att det som gjorts för att få ner utsläppen bara är en början av vad som måste göras och att det viktiga nu är en politisk opinion för fortsatta åtgärder som på sikt belönar oss genom en förbättrad miljö. Vi måste inse och acceptera att det tar tid att se de konkreta resultaten av de åtgärder som nu görs.

För några veckor sedan enades regeringen äntligen om ett Östersjöprogram med många förslag till åtgärder. Åtgärderna beräknas kosta över 300 miljoner euro och skall genomföras under de kommande 15 åren. Det är alltså inte bara denna regering utan också de två inkommandes goda vilja som behövs för att programmet skall drivas igenom. Att skjuta upp nödvändiga åtgärder skulle på sikt innebära irreparabla skador och stora förluster, både miljömässigt och ekonomiskt. Miljön kan inte vänta på högkonjunkturer.

Genomförandet av Östersjöprogrammet kräver en bred uppslutning och åtgärder inom många olika sektorer. För att följa med genomförandet av Östersjöprogrammet anser jag att en särskild Östersjökommitté bör tillsättas vars uppgift skulle vara att följa med verkställandet av Östersjöprogrammet och rapportera till regering och riksdag om det. Det är helt klart att det kommer att behövas tilläggsfinansiering för Östersjöskyddet också i fortsättningen utöver de tilläggsanslag som nu reserverats för reningsverket i sydvästra St. Petersburg och för ombyggandet av farledsfartyget Seili till ett oljebekämpningsfartyg. Också tilläggsanslagen till jorbrukets specialmiljöstöd är nödvändiga. Tilläggsanslag måste också reserveras fastän EU inte skulle komma emot och bevilja den tilläggsdel regeringen nu skall inleda förhandlingar om.

Våra egna utsläpp är den främsta orsaken till att skärgården och vår kust mår dåligt. De massiva förekomsterna av blågröna alger uppstår på öppna havet och i Finska viken beror de bla på de stora utsläppen från St.Petersburg och på uppvälvningar av näringsämnen som ansamlats i Östersjöns djup. Jordbruket är fortfarande den största utsläppskällan av näringsämnen i Finland, även om användningen av fosforgödsel minskat med över 50 % under 90-talet. Miljövården inom jordbruket går framåt men effekterna märks inte ännu på många år. Både det konventionella och det ekologiska jordbruket bör utvecklas vidare så att utsläppen minskar - vilket kräver både fortsatt forskning och rådgivning. Ökade och rätt dimensionerade skyddszoner till vattendrag och större arealer våtmarker hör till de mest kostnadseffektiva sätten att minska utsläpp av näringsämnen.

En brist i Östersjöprogrammet är att man inte fäster tillräcklig uppmärksamnhet vid vad kommunerna kunde göra på lokal nivå. Svenska folkpartiet anser att miljöministeriet bör stöda kommunerna att uppgöra lokala Östersjöprogram. Genom att systematiskt se över vattenvården i kommunerna och göra upp planer för hur olika aktörer kan bidra till att minska på utsläppen kan utsläppen fås ner.

Östersjön har länge hotats av olja genom tusentals utsläpp av oljehaltigt slagvatten från fartyg. Trots att riksdagen år 2000 godkände en lag om att inkludera en obligatorisk avfallsavgift i hamnavgiften har utsläppena inom finländska övervakningsomården inte minskat alls. En uppföljning av lagen är nödvändig. Bättre samarbete mellan övervakande miljömyndigheter, rederier och hamnarna och sjöfartsverket måste fås till stånd för att få bukt med de olagliga oljeutsläppen till havs.

Nu står vi dessutom inför ett annat stort hot då oljetransporterna över Östersjön växer explosionsartat. Sedan 1998 har oljetransporterna fördubblats i Finska viken och fram till år 2005 beräknas de öka från 40 miljoner ton idag till 80 miljoner ton. Fortfarande trafikeras Östersjön av fartyg i uselt skick och fram till år 2015 tillåter IMO fartyg med enkelt skrov. Tidtabellen är för långsam. Finland bör arbeta för ett beslut om att i en snabbare takt övergå till krav på dubbelt skrov för all trafik med tankfartyg i Östersjön. Finland bör också inom IMO arbeta för att Östersjön utses till ett havsområde som kräver särskilt skydd. På det sättet skulle även Ryssland måsta följa strängare normer för bla fartygstrafiken. Reglerna för isklassifiering i Ryssland bör också skärpas så att det blir lika stränga som de som Finland och Sverige har. Isbrytningskapaciteten till Primorsk är idag bristfällig och ökar riskerna för olyckor i östra Finska viken. Den ryska oljebekämpningen i Finska viken är helt otillräcklig och främst planerad för att bekämpa utsläpp inom Primorsk hamnområde.

Svenska riksdagsgruppen har krävt resurser för ett oljebekämpningsfartyg till östra Finska viken. Vi är glada för att pengarna nu finns med i rambudgeten för nästa år. Aldrig tidigare har så stora fartyg trafikerat Östersjön, som de som nu går till Primorsk. De största kan rymma 150 000 ton olja. Redan om oljan i en av tankarna som rymmer 10 000 ton rinner ut i havet, är katastrof ett faktum. Man har ingen chans att hinna samla upp oljan innan den nått kusten, oberoende av var olyckan sker i Finska viken.

Organisationen Helcom gör ett viktigt arbete genom sin funktion som ett samarbetorgan mellan Östersjöländerna. För att stärka Helcoms status och roll som påverkare bör Helcom få en starkare politisk tyngd. Det räcker inte att miljöministrarna träffas vid Helcoms större sessioner utan riksdagarna i respektive Östersjöland bör också få en närmare kontakt till arbetet inom Helcom. Också nordiska rådet och nordiska ministerrådet kunde ännu kraftigare lyfta fram Östersjöskyddet på den politiska agendan. Inom EU:s nordliga dimension skall Finland fortsätta arbeta för att miljöfrågorna får hög prioritet.

Jag är glad att riksdagen genom denna debatt har en möjlighet att kommentera regeringens Östersjöprogram, som jag upplever att är ett viktigt program som bör prioriteras, inte bara av denna regering utan också av den kommande riksdagen och regeringen.

 

Anförandet hölls av Christina Gestrin den 7.5.2002.

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50