Interpellationen om regeringens öppenhet

13.05.2003 kl. 01:59

Då den nya regeringsbasen offentliggjordes i början av april sade många partiledare att de kommer att bedriva en konstruktiv oppositionspolitik. Nu ser vi ett första exempel på det. Redan tre veckor efter att riksdagen valt statsminister och en vecka efter att riksdagen godkänt regeringens program inlämnade oppositionen sin första interpellation.

Det skulle ha varit förståeligt ifall oppositionen hade vilat på hanen två veckor till med sin interpellation, tills regeringen presenterat den riktiga rambudgeten. Då skulle det finnas slutliga siffror att diskutera.

Oppositionen klandrar regeringen för bristande öppenhet. I interpellationen skriver oppositionsgrupperna att "det dolda tilläggsprotokollet är en oundgänglig del av regeringsprogrammet". Här har oppositionen fel på båda punkterna. Det diskuterade pappret var inget tilläggsprotokoll - det var en kalkyl. Dessutom är kalkylen inte heller vare sig oundgänglig eller nödvändig. Den föregående regeringen uppgjorde ingen motsvarande kalkyl 1999. I den föregående regeringens program som också samlingspartiet, gröna förbundet och vänsterförbundet ansvarade för, hittar ni ingen annan prislapp än skattesänkningar på 10 till 11 miljarder mark och att pensionärerna skulle få 50 mark till i månaden.

Jag kan inte låta bli att kommentera ledamot Itäläs ironiserande om "selvittämisen meininki" i sitt gruppanförande den 23.4. Enligt Itälä hittade hans textbehandlingsprogram ordet "selvittää / utreds" 52 gånger i regeringsprogrammet.
Jag skummade för egen del förra regeringens program som var hälften kortare än denna regerings program. Jag hittade ordet "selvitetään" 23 gånger - bara mellan kapitlen 5 till 10!

I offentligheten har en del gruppledare för oppositionsgrupperna sagt sig sakna den förra regeringens stil och beteende. Kommer då ingen från de tidigare regeringspartierna ihåg finansminister Niinistös förhandlingar med riksdagsgrupperna i juni 2001 då det reserverades 200 miljoner mark till grunddagpenningen fram till budgetrian i augusti. Detta skrevs aldrig ned och gavs heller aldrig till offentligheten.

Inom Svenska riksdagsgruppen har vi aldrig ansett den omdiskuterade kalkylen vara ett tilläggsprotokoll till regeringsprogrammet. Vi har sett pappret - dels som ett stöd för samtliga temagrupper som arbetade under regeringsförhandlingarna - och dels som ett underlag för förhandlingarna mellan grupperna inför budgetramrian.
Vi vill understryka, att regeringsförhandlarna och förhandlarna i den ekonomiskpolitiska gruppen - vars papper vi nu diskuterar - aldrig beslöt att hemlighålla sitt förhandlingsprotokoll. Som jag redan sade fattades heller aldrig ett beslut om huruvida detta var ett tilläggsprotokoll till regeringsprogrammet eller inte - utan alla insåg att det var ett tekniskt instrument i förhandlingarna. Kalkylen skulle fungera som vägvisare för de övriga sex ämnesgrupperna under förhandlingarna.
Inför ramrian, alltså om en vecka, kommer vi att plocka fram kalkylen igen och fortsätta de politiska förhandlingarna utifrån den. Därefter kommer regeringen att presentera sitt riktiga ramförslag till riksdagen, som riksdagen sedan får ta ställning till. Allt detta enligt inkörda rutiner.

Skrivningen av regeringsprogrammet var inget spel för gallerierna. Svenska riksdagsgruppen tar programmet på allvar och anser det vara bindande i sin helhet - inte bara de punkter som nu har försetts med en prislapp. Vi går in för att alla projekt och förbättringar skall kunna genomföras, men de bör kunna realiseras i olika takt under en period på fyra år.
Oppositionen säger i sin interpellation att regeringens vackra mål falnar efter att man jämför dem med den omdiskuterade kalkylen. Det har jag svårt att förstå, eftersom de ökade ramutgifterna är och förblir 1,12 miljarder. Slutsumman förblir den samma oberoende hur man fördelar pengarna.

För Svenska riksdagsgruppen och sfp är öppenheten ett grundläggande värde i vårt politiska arbete. Till exempel är våra partistyrelsemöten öppna för pressen att följa med. Likaså har vi i europaparlamentet ständigt krävt att EU måste öppna sina stängda dörrar för insyn.
Vi är beredda att erkänna att kalkylens öde var ett beklagligt olycksfall i arbetet. Men vi är också säkra på att ingen i regeringskoalitionen ville hålla pappret hemligt - eller att någon trodde att man skulle vinna något på det. Det fanns ingenting att hemlighålla - slutsumman på 1,12 miljarder fanns redan utskriven i regeringsprogrammet.
Kalkylen skickades för kännedom till kanslicheferna. Det bevisar att pappret inte var hemligt. Men pappret kunde lika gärna ha sänts till riksdagsledamöterna.

Regeringen behöver inte göra bot och bättring med själva öppenheten. Strävan till öppenhet är genuin, men regeringskoalitionen bör komma ihåg att inte handskas vårdslöst med öppenheten. På det sättet skall diskussioner som denna kunna undvikas under resten av valperioden.

Svenska riksdagsgruppen stöder en enkel övergång till dagordningen.

 Henrik Lax höll Svenska riksdagsgruppens gruppanförande i interpellationsdebatten den 13.5.2003

 

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35