Statsrådets redogörelse om förskolereformen

20.10.2004 kl. 00:00

 

 
Förskolan kan ses som en fin symbol för vårt finländska utbildningssystem. Tack vare den får alla barn en likvärdigt god start i livet. Genom att lägga en stabil grund i början av ut-bildningen ökar förutsättningarna för vi i Finland når längre och högre inom forskning och utveckling.

Trots att varje barn fick rätt till förskola redan 2001 blev systemet fulländat först nu i höst då regeringen beslöt att stöda skjutsarna till och från förskolan. I och med transporterna bör varje barn i hela landet ha möjlighet att delta i undervisningen. Det visar också statistiken. Hela 96 procent av sexåringarna deltar i förskoleverksamheten. Det är ett fantastiskt resultat.

Det är viktigt att de första skoldagarna blir en positiv erfarenhet. De första intrycken kan påverka inställningen till skolan för resten av skoltiden. Det finns en stor betydelse i att bar-net får bekanta sig med sin kommande skolmiljö på förhand. En sådan liten sak som att få äta i skolans matsal någon gång under dagistiden kan ha en avgörande betydelse för barnets trygghetskänsla inför skolstarten.

Vi gör ofta fel i att sammankoppla förskolan ihop med endera grundskolan eller daghemmet. Vi borde lära oss att se förskolan som en egen separat fas i barnets utveckling. Förskolan kan ses som en bro mellan daghem och skola.
Det händer att förskolan blir en mini-skola där man börjar bekanta sig med bokstäver och siffror. Det var inte den ursprungliga tanken. Målet med förskolan är att barnet skall utveck-la sin motorik, att lära sig lösa problem och kommunicera med andra. Målet är med andra ord att skapa de rätta förutsättningarna för inlärning. Tyvärr har man glömt detta i många förskolor.

I de flesta fall har förskoleundervisningen samma problem och utmaningar som grundskolan överlag. Det gäller främst gruppstorleken. Över 30 procent av undervisningsgrupperna är för stora. I en optimal grupp hinner handledaren eller läraren ge varje elev personlig handled-ning ifall eleven så behöver. Skolmiljön är en viktig faktor för inlärningen och trivseln. I över 60 procent av grupperna finns barn som behöver mer handledning och stöd. I över en tredjedel av grupperna blir dessa stödfunktioner för små.

Problemet med de stora grupperna är en direkt följd av för knappa personalresurser. Trots dessa problem är utbildningsnivån bland de anställda på en avundsvärd hög nivå. Över 94 av de anställda innehar den kompetens som förutsätts för att sköta sina uppgifter. Utma-ningen blir att se till att alla vikarier har samma höga utbildningsnivå.

En av de mer intressanta slutsatserna i redogörelsen är att inlärningsresultatet är bättre i de grupper som är placerade i anslutning till ett daghem än de som har sin verksamhet i en skola.
Samtidigt anses daghemmen vara mer ändamålsenliga miljöer för förskolebarn än skolor. Det beror bland annat på att daghemsnätet är tätare än skolnätet vilket gör resorna kortare. Detta har bedömts som en viktig kvalitetsfaktor.

Det finns ändå skäl att se lite mer kritiskt på resultaten i redogörelsen - inte minst därför att de är så bra. Man bedömer att barnen har bra förutsättningar för att börja i grundskolan efter genomgången förskola. Man kan då fråga; enligt vilken bedömning? Bristen i undersök-ningen är att man inte har något sampel att jämföra med. För att kunna bedöma barnens ut-veckling i förskolan borde barnen jämföras med de barn som inte har gått i förskola. Nu har undersökningen gjorts av barnens egna barnträdgårdslärare. De har med andra ord betygsatt sitt eget arbete. Detta kan vara bra att minnas.

Riksdagen ändrade socialvårdslagen år 2003. Enligt den får kommunerna själva bestämma under vilken förvaltning barndagvården skall lyda under. Svenska riksdagsgruppen ansåg då – och anser fortfarande - att kommunerna själva bör få avgöra frågan.

Dagens redogörelse visar att lagändringen var bra. I dagens läge lyder förskolan i 35 procent av kommunerna under utbildningsväsendet och i 25 procent under social- och hälsovården. I 40 procent av kommunerna sköter dessa förvaltningar förskolan tillsammans.
Det är just detta samarbete som vi vill poängtera. Tack vare samarbetet har förskolepersonalen hela arsenalen av stödfunktioner till sitt förfogande. Ett barn med svårigheter kan få hjälp av skolpsykologen redan i fyraårs ålder ifall förskolan samarbetar med skolsektorn. I normala fall skulle barnet få vänta tre till fyra år till innan problemen skulle ha noterats i skolan.

Den temporära ändringen av socialvårdslagen gäller fram till 31.7.2008. Svenska riksdags-gruppen hoppas att man inom utskottet kan enas om att rekommendera att lagen görs permanent.

Mikaela Nylander höll gruppanförandet 20.10.2004

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50