Statsministerns upplysning om naturkatastrofen i Asien

03.02.2005 kl. 00:00

 

 
Flodvågen den 26 januari kom som en total överraskning för hela världen. Katastrofens omfattning chockerar oss fortfarande. I Sydostasien har närmare 300 000 människor omkommit, hem förstörts och hela byar utplånats. Återuppbyggandet blir en svår uppgift som hela världssamfundet bör delta i.

Det skedda kan vi inte längre ändra på men vår uppgift som politiker är att ta lärdom av det som här hänt och blicka framåt. Inför naturkatastrofer är vi små och maktlösa, i synnerhet då det är fråga om jordbävningar och deras följdverkningar. Krafterna är så stora att de övergår allt mänskligt förstånd. Vi har med sorg i hjärtat följt våra egna landsmäns öden. Det är svårt att hitta ord till tröst för dem som förlorat sina käraste. Vi anser att vårt samhälle skall bistå de drabbade finländarna på bästa tänkbara sätt.

Bland de berörda resenärerna samt deras familjer och närstående har det framförts kritik över de finska myndigheternas sätt att hantera situationen. En del av kritiken kan säkert ses som ett naturligt utlopp för den frustration och uppgivenhet som de drabbade känt i sin fruktansvärda situation. Det finns all orsak att noggrant analysera händelseförloppet och ta lärdom av de misstag och brister som förekommit i bland annat informationsflödet. Samtidigt skall vi notera de insatser som fungerat bra, som till exempel ambulansflyget och de snabbt organiserade evakueringstransporterna. Finland har sedan länge byggt upp ett civilt krishanteringssystem. Nätverket består av administrativa nyckelpersoner inom många olika förvaltningar. Det finns många funktioner som kan effektiveras och förbättras. Det är bra att utvärderingsgruppen under ledning av president Ahtisaari gör en objektiv analys av myndigheternas agerande och vi ser med tillförsikt på de förslag till förbättringar som gruppen utarbetar.

Denna katastrof var sanslöst stor. Man kan aldrig bygga upp en beredskap som skulle kunna förhindra skador fullt ut. Mycket kan göras för att försnabba räddningsoperationer och framför allt för att organisera samarbetet mellan hjälporganisationerna samt effektivera varningssystemen då fara hotar.

I katastrofens efterdyningar har vi sett hur världens folk kommit varandra närmare. Människor världen över bidrar till insamlingarna på ett fantastiskt sätt – så också i Finland. Vi hoppas att hjälpen och stödet till de fattiga nu kommit in i en ny era. Vi måste också se katastrofen i ett större perspektiv. Varje månad skördar malaria 165 000 människor. Månatligen dör också 140 000 i diarré och 240 000 i AIDS.

Den motivation som nu finns i västvärlden för att hjälpa människor i de krisdrabbade områdena måste bestå, så att återuppbyggandet och den sociala dimensionen beaktas också i framtiden. Denna hjälp får dock inte innebära uteblivna hjälpinsatser i andra krisdrabbade områden. Nivån på u-landsbiståndet bör också för Finlands del så snabbt som möjligt höjas till 0,7 % av BNP.

Jordbävningen och dess följdverkningar kan leda till att det globala krismedvetandet och beredskapen för andra massiva katastrofer kommer igång på allvar. Som ett exempel på ett hot för vilket krisberedskap behövs kan den pågående klimatförändringen nämnas. Vi måste utarbeta en global krisberedskap för naturkatastrofer, varav en del kan vara sådana som människan själv sannolikt framkallat. Fattigdomen är ett av de största hoten i kampen mot globala katastrofer. Länderna som drabbades av flodvågen hade inte sådana varningssystem som till exempel Japan och USA har.

Alla finländare har på sätt eller annat berörts av flodvågskatastrofen. Otaliga människor har hjälpt till i räddningsarbetet både i Finland och på plats i Asien. Det går inte att personligen tacka alla dem som utgjort detta maskineri, men de förtjänar alla erkännande för sina stora insatser. Vi skall inte heller glömma alla dem som på olika sätt bidragit via de frivilliga organisationerna.

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00