Det enda som kvarstår är arbetsgivarkostnaderna samt en reform av arvs- och gåvoskatten. Den senare blev igen aktuell i samband med Tsunami-katastrofen då många barn blev föräldralösa. Utöver detta gäller det nu att koncentrera sig på andra frågor för att förbättra vårt välstånd.

Fastän Finlands utbildningssystem rankas bland de bästa i världen måste vi erkänna att vi har en del problem.
 En femtedel av eleverna i grundskolan uppnår inte inlärningsmålen.
 Upp till 15 procent av dem som går ut grundskolan varje år får aldrig någon andrastadieutbildning.
 En fjärdedel av dem som går ut grundskolan eller gymnasiet får ingen yrkes-kompetens.

Det är också dags att noggrant analysera hur väl vår andrastadie- och högskoleutbildning skapar rätt mervärde i praktiken. Motsvarar vår yrkesutbildning arbetsmarknadens krav då det gäller innehåll eller mängd? Samma analys måste göras för högsko-lornas del. Vi kan inte i längden utveckla yrkeshögskolorna på bekostnad av vetenskapshögskolorna. Vår framtida konkurrenskraft är beroende av starka spetsenheter och universitet som kan utveckla nya nyckelbranscher i landet.
Arbetsmarknaden är i ett brytningsskede. Det försvinner fler personer från arbetslivet än vad som kommer in i form av unga utbildade. Vi har inte råd att tappa en enda arbetsför människa. Därför måste vi finjustera vårt utbildningssystem, satsa mer på utbildningens innehåll samt stärka studiehandledningen.

I den globaliseringsrapport som statsministern beställde ifjol finns ett hundratal åt-gärdsförslag för att förbättra och stärka Finlands internationella position. Flera av för-slagen gäller forskning och tillämpning. Finland satsar rätt bra på forskning och pro-duktutveckling – men vi är dåliga att utveckla nya produkter. Man kan säga att vi är bra på att omvandla pengar till forskning – men dåliga på att omvandla forskning till pengar.
Det är ytterst viktigt att regeringen direkt förverkligar de förslag som Brunila-gruppen förde fram. Det är positivt att regeringen redan förra veckan påbörjat dessa reformer.

Landets framtidsfrågor handlar inte enbart om kunskap, pengar och effektivitet. De handlar också om livskvalitet och livskraft. Alla kan inte leva för sitt arbete. De flesta arbetar för att kunna bekosta sitt privat- och familjeliv. Dessa två delar måste ligga i balans.
För att dagens arbetsföra befolkning skall orka längre i arbetslivet krävs att de får tid att ladda sina krafter i familjelivet. Vi har redan tagit flera små steg under denna reger-ingsperiod inom familjepolitiken, men den viktigaste biten kvarstår; en mer rättvis för-delning av föräldraledighetens kostnader mellan båda föräldrarnas arbetsgivare. Vi förväntar oss att regeringen driver denna fråga.

Inom vår riksdagsgrupp har vi med tillfredsställelse noterat att den planerade lagen och tvångssamarbete mellan kommunerna i huvudstadsregionen inte finns medtagen på regeringens lista. Det är bra så. Den dag vi här i riksdagen börjar - genom lag - tvinga kommuner att samarbeta med av oss utvalda partners har vi kommit mycket – mycket – långt från andan i den kommunala självbestämmanderätten.

Jag vill slutligen lyfta fram en proposition som regeringen har för avsikt att avlåta till riksdagen i vår. Det gäller reformen av lagen om offentlig upphandling. Nuvarande lag har vållat flera problem för kommuninvånarna då kommunerna inte uppställt tillräckliga kvalitetskrav av de privata serviceproducenterna gällande språkservice. Därför anser vi att språket borde noteras som ett kvalitetskrav i den nya lagen så att kommunernas skyldighet att leva upp till de språkliga förpliktelserna klargörs.

Pehr Löv 10.2.2005