Budgetramarna är nästan mera ett styrmedel än en budgetbok, och det är bra att regeringen redan nu ger klara signaler till förvaltningen att inte förvänta sig stora utgiftsökningar. Däremot kan man fråga sig till vilket pris och med vilka metoder man hållit sig inom ramarna. Regeringens proposition innehåller en hel del omfördelningar och nedskärningar som vid en närmare analys framstår nästan som kosmetiska.

Redan inför regeringens behandling av budgetramarna meddelade Svenska riksdagsgruppen att vi hellre ser att man avstår från nya satsningar än att man skär ned i redan överenskomna program. Tyvärr valde regeringen att gå in på en annan linje. Det har väckt en del – kanske i viss mån onödig – oro. Oron har också märkts i finansutskottets behandling.
De föreslagna nedskärningarna kan - som sagt - påstås vara kosmetiska, men det finns ändå skäl att understryka några av finansutskottets kritiska ställningstaganden.

Kommunernas ekonomiska situation ser fortfarande svår ut, trots de ökade stöd regeringen redan fattat beslut om. Utmaningarna att förbättra hälsovården för alla invånare kvarstår. Regeringen beräknar att upp till 75 miljoner kan skäras bort från hälsovårdspaketet eftersom kommunerna inte ansökt om dessa resurser. Jag anser att detta är att blunda för de egentliga problemen och att signalera att målsättningarna inte är prioriterade. Hälsovårdsprojektet utgick ifrån att det kostar 700 miljoner att få social- och hälsovården på rätt nivå. Regeringen bör alltså fortfarande eftersträva att nå det målet. Därför borde man nu istället söka nya modeller för att uppmuntra kommunerna att utnyttja hälsovårdsprojektets medel och föra reformarbetet målmedvetet vidare. Det tar tid att genomföra förändringar i verksamheter. Det vore ett stort misstag att igen skapa nya program av en ny regering (underförstått att de gamla inte duger) istället för att stärka det arbete som trots allt kommit väl igång.

Finansutskottet har ägnat stor uppmärksamhet på infrastrukturen. Vi har fått många oroväckande rapporter och forskningar som tyder på att Finlands egendom börjar förfalla i en allt för snabb takt. Riksdagens krav om ökad finansiering har inte synts i regeringens budgetförslag. Utskottet anser därför att regeringen ger väg- och bannätet mer budgetmedel så snabbt som möjligt.

Vi kommer inte ifrån att sysselsättningen fortfarande är vårt lands största problem. Löser vi upp arbetslösheten, löser vi samtidigt de flesta andra knutar.
Inom Svenska riksdagsgruppen har vi under hela regeringsperioden efterlyst ett skattepaket för att öka sysselsättningen i de arbetsintensiva branscherna. Tillsvidare har ingen duglig modell hittats. Vi anser att regeringen gjorde klokt i att inte godkänna någon halvdan modell i mars, utan valde att fortsätta utredningsarbetet med målet att hitta en modell som företagarna faktiskt vill ha!
Det verkar klart att det sk. låglönepaketet kräver en satsning på fyra- till femhundra-miljoner euro för att ge någon effekt överhuvudtaget. Hittar man inte dessa medel är det lika bra att låta bli.
Svenska riksdagsgruppen vill ändå understryka att det finns andra modeller. Bästa alternativet verkar då vara en sänkt fpa-avgift för arbetsgivarna.

Svenska riksdagsgruppen har också tidigare fört fram att ensamföretagare borde uppmuntras till att anställa sin första medarbetare. Hälften av landets 230,000 före-tagare är ensamföretagare. Då en stor del av dem går i pension de närmaste åren försvinner dessa arbetsplatser. Därför borde dessa nu uppmuntras att hitta en efter-trädare. Här ligger en potential på tiotusentals arbetsplatser!

I Svenska riksdagsgruppen har vi också tidigare hört till dem som talat varmt för utnyttjandet av hushållsavdraget. Studier bekräftar nu det vi hela tiden vetat; att det ligger en betydande sysselsättningspotential i hemmen. Antalet hushåll som utnyttjat avdraget har fördubblats mellan 2001 och 2003. Vart sjätte hushåll beräknas vara potentiella användare av hushållsavdraget de kommande åren. Systemet beräknas ha skapat 4000 nya arbetsplatser. Men det har främst varit fråga om renoveringsar-beten, medan servicetjänsterna fortfarande är på låg nivå. Genom att stöda utnyttjandet av service kunde hushållsavdraget skapa ännu fler arbetsplatser – speciellt inom vården. Därför anser vi att man borde få avdragsrätt för service över generationsgränserna åt olika håll. Det borde även vara avdragsgillt för föräldrar eller farfö-räldrar att köpa service för att avlasta barnfamiljens vardag eller för nära anhörig som tex pga handikapp behöver hjälp i hemmet.
---
Sjöfarten hör kanske inte till våra största sysselsättande branscher i landet, men de hör till nyckelbranscherna för vår exportmarknad. De finländska rederierna har i många år fått kämpa med sämre villkor än våra grannar och värsta konkurrenter. Under tiden som regeringen beslöt om det senaste sjöfartspaketet, har våra europe-iska konkurrenter igen fått nya fördelar av sina regeringar.
Finansutskottet vill nu varna för att utflaggningen av Finlands handelsflotta börjar bli en säkerhetsrisk för landet. Ett land med lång kust och som är helt beroende av export kan inte se sina fartyg flagga ut till grannländerna. Svenska riksdagsgruppen stöder därför starkt utskottets krav om att regeringen omedelbart ser över rederiernas verksamhetsförutsättningar i Finland.

Svenska riksdagsgruppen utryckte redan i remisstalet sin besvikelse över den lilla nedskärning i biståndsanslagen som regeringen föreslog. Nedskärningen är liten mätt i euro, med den är stor politiskt. Det svårt att se att regeringen skulle klara av att nå målet på 0,44 procent av BNP år 2007. Finansutskottet förutsätter därför att regeringen tydligt förbinder sig att i höstens budgetförslag styra biståndspolitiken tillbaka på regeringsprogrammets kurs.

Eva Biaudet höll gruppanförandet 26.4.2005