Statsrådets redogörelse om vägförvaltningsreformen

03.05.2005 kl. 00:00

 

 
Då riksdagen godkände uppdelningen av vägverket till två delar år 2001 var det många som var kritiska till förslaget. Man befarade att marknaden inte skulle kunna tillgodose en tillräckligt hög kvalitet inom väghållningen. För Svenska riksdagsgruppen var beslutet ett steg i rätt riktning. Det är en otänkbar tanke att vi ännu på 2000-talet skulle ha beställaren och serviceproducenten under samma tak och underlyda samma chef. De sista av våra monopol måste förr eller senare öppnas för sund konkurrens.

Vägverkets uppspjälkning till Vägförvaltningen och Vägaffärsverket öppnade dörrarna för en nationell och lokal konkurrens inom vägbygge och –underhåll. Ekonomiskt sett är det fråga om en stor marknad. Byggandet inom väg och vatten uppgår till 3,8 miljarder euro per år.
Uppdelningen mellan beställare och producent inom vägbyggen är lika självklar som inom vilket annat byggande som helst. Vi utgår ju inte heller ifrån att kommunen eller staten själva skall bygga bostäder, skolor eller daghem. Det är självklart att man väljer byggbolag att utföra arbetet efter en noggrant genomförd upphandlingsrunda.

Statsrådets redogörelse över Vägverkets reform visar att reformen har gett resultat. Kostnaderna har minskat mer än vad regeringen förutsatte i år 2001. Inbesparningarna på 60 miljoner har man kunnat styra tillbaka till vägunderhållet.

Den nya serviceproducenten - Vägaffärsverket - fortsätter att producera samma tjänster som tidigare med betydligt mindre personal. År 1994 jobbade 7800 personer inom Vägverket. Idag är den totala summan cirka 3200 personer. Det vittnar om den ofrånkomliga effektivisering som Vägverket stod inför.

VÄGNÄTETS TILLSTÅND

Reformen genomfördes under en epok då samhällsekonomins hjul gick på högvarv. Det innebar att allt fler hjulpar samtidigt slet vägarna i landet. Under de senaste åren har vägtrafiken ökat med 24 procent. Det har ställt ökade krav på vägnätets skick.

Redogörelsen ger en nog en allt för optimistisk bild av vägnätets tillstånd. Man utgår ifrån att man fortfarande uppfyller de uppställda kvalitetskrav för vägarnas underhåll, samt att de dåliga vägarna mätt i kilometer minskar. Däremot framkommer att det lägre vägbeståndet nu är i sämre skick än tidigare. Likaså bekräftar redogörelsen att broarna i hela landet är i behov av renovering. Det står klart att budgeten inte motsvarar saneringsbehoven. Därför hotas nu våra ålderstigna broar av förfall.

Då riksdagen godkände regeringens budgetramar förra veckans tisdag fick vi en ganska krass lägesbeskrivning om vägbeståndets tillstånd i Finansutskottets betänkande. Enligt utskottet måste det tillskjutas mer pengar till vägunderhålllet för att vår infrastruktur inte skall förfalla.
Redogörelsens slutsatser om vägnätets tillstånd torde därför ägnas stor uppmärksamhet under utskottsbehandlingen.

BOLAGISERA VIDARE

I redogörelsen ingår ett förslag om att vidareutveckla Vägaffärsverket till ett regelrätt aktiebolag. Inom Svenska riksdagsgruppen är vi beredda att låta ärendet beredas vidare med snabb tidtabell. Affärsverk är nämligen inte en tillfredsställande bolags-form och den bör ses som ett övergångsstadium från förvaltning till statsbolag.
Denna princip gäller inte bara Vägaffärsverket utan alla av statens affärsverk. I flera affärsverk har den statliga övervakningsmyndigheten suttit under samma tak. Det måste vi komma ifrån.

Övergången från affärsverk till aktiebolag har att göra med hela statens ägarstyrning som måste blir klarare och enklare. Bäst vore om staten koncentrerade allt sitt ägande till en och samma instans. Då kunde staten satsa på att rekrytera tung ekonomisk kompetens att följa med statens ekonomiska intressen. Alternativt borde staten i så fall sälja ut sina innehav i börsbolag som saknar nationell betydelse. Erfarenheterna visar nämligen att staten inte alltid förmår att agera så snabbt och effektivt som en storägare borde. Det såg vi inte minst i samband med affärerna med Kemira, Partek och Sonera.

Reformen av vägverket var en nödvändig process i att öppna denna del av den offentliga ekonomin för sund konkurrens. Erfarenheterna har till överhängande del har varit goda. Det står ändå klart, att utan en tillräckligt stor budget blir det inga resultat - även ifall verktygen är bra.

Mikaela Nylander höll gruppanförandet 3.5.2005

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35