Talman!
Vi har redan hunnit föra en diskussion om den förestående kommun- och servicestruktur reformen ett par gånger här i riksdagen. Nu då det börjar dags att dra slutsatserna av de förslag och inlägg som kommuner och landskapsförbund skickat in, passar det mycket bra med en debatt om detta här i dag.

Positivt är också att alla oppositionspartier förbundit sig till en reform. Alla partier är eniga om att vi måste se över strukturerna för att kunna garantera att vi kan erbjuda högklassiga tjänster och service åt våra kommuninvånare också i framtiden. Frågan är så pass stor att koncensus är nödvändig.

BEHOVET AV REFORM

Varje företag måste se till att man har tillräckligt pengar i kassan för att klara även svåra tider. Om orderboken är tunn, personalen sliten och trött, och kassan minskar sakta men säkert börjar en an-svarsfull ledare söka strategier för nya lösningar och nya verksamhetsmetoder. Man kan inleda samarbete eller gå ihop med någon annan aktör för att stärka sina resurser. Målet för det ansvarsful-la ledarskapet är hela tiden att kunna utveckla verksamheten för att bevara klienterna och jobben. Även i kommunreformen handlar det om att söka nya verksamhetsformer för att kunna upprätthålla hög standard i servicen. Det handlar också om att vara moderna, goda arbetsgivare för att kunna attrahera personal och utveckla kunnandet. Det handlar om att kunna erbjuda invånarna skräddarsydda tjänster och användarinflytande.

Vad är en fungerande kommun? Det är definitivt inte en kommun som inte har möjlighet att erbjuda anhörigvårdsavtal till de äldre eller kompetenta speciallärare till barnen. Inte kan det heller vara fråga om en kommun som ständigt lever från hand till mun. Det måste finnas andliga och materiella resurser för att kunna utveckla servicen till att motsvara framtidens krav.

Vårt välfärdssamhälle utvecklas hela tiden. Vi blir en äldre befolkning men hålls allt friskare, samtidigt som vi får nya vårdmöjligheter och nya mediciner. Etiken kräver att vi erbjuder invånarna alla dessa nyheter. Det betyder att utgifterna trots bättre hälsa i allmänhet kommer att öka. Status quo på kostnadssidan är inget alternativ. Det betyder också att kommunerna kommer att få fler uppgifter under decennierna som kommer. För att klara konkurrensen globalt är det av yttersta vikt att vårt kunnande är på högsta möjliga nivå. Satsningar på grundutbildningen är nödvändiga också framöver.

Därför måste vi se till att kommunerna är starka ekonomiska enheter som kan klara av detta kost-nadstryck. Genom att stärka den ekonomiska drivkraften kan vi också stärka kommunernas självständighet.

Hur kommunen väljer att gå till väga måste kommunen själv bestämma. Inom Svenska riksdags-gruppen tror vi inte att mastodontorgan med tung byråkrati löser problemen. Vi tror att primär-kommunmodellen bäst säkrar en god servicenivå. Det är inte heller obetydligt att kommuninvånar-nas direkta medbestämmanderätt garanteras bäst i primärkommunmodellen. Ifall kommunerna hittar andra samarbetsformer som kan trygga en god service är det viktigt att fokusera på utvecklandet av kunnandet. Detta kunde eventuellt ske genom att de gamla primärkommunerna specialiserar sig på en sektor var. I olika samarbetsmodeller bör det särskilt vinnläggas om att beslutsprocessen är transparent och att medborgaren har insyn i och inflytande på beslut som berör dem. Oberoende modell kan befolkningsunderlaget inte kategoriskt låsas till ett absolut minimi på 20,000 invånare eftersom de geografiska och kulturella utgångspunkterna är så olika.

Det har varit förvånande att se hur vissa av de större partierna har uttalat sig om den kommunala självbestämmanderätten. Dels sägs att kommunerna och regionerna själva får bestämma sin framtid, dels får man höra att det blir tvångsinlösning om kommunen inte gör som grannarna eller vad inrikesministeriet vill. Det börjar nu bli dags att få höra partiernas slutliga position i frågan.

En sak är mer eller mindre klar. En mindre kommun med sjunkande invånarantal måste förr eller senare fundera på hur man skall klara av framtiden med 25 års perspektiv. Den tiden har kommit nu. Det är dags att räkna ut ifall den egna kommunen kommer att klara sig på sina skatteintäkter.

Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?

SPRÅKET

Talman. En kommun är mera än en förvaltningsenhet i statsbygget Finland. Det är kommuninvånarens referensram i livet. Kommunens identitet avspeglar sig i invånarens identitet. Detta gäller inte minst språket.

På flera håll i landet finns en stor oro för att hembygdens identitet skall ändras. Man är rädd för att den grundlagsenliga rätten att agera på eget språk försvinner. Därför var det bra att arbetsgruppen vid inrikesministeriet, som sett över vilka lagar som bör ändras, entydigt slog fast att man inte kan slå ihop enheter i strid med språklagen eller grundlagen. Enligt inrikesministeriet måste svensk- och tvåspråkiga kommuner och enheter också i framtiden ingå i svensk- och tvåspråkiga enheter.
Det är inte fråga om språkhets utan regelrätt lagtolkning!

KOMMUNALA EKONOMIN
Talman.
Den finansiella politik som kommunerna lider av idag lades upp av Samlingspartiets finansminist-rar. Deras modeller var så fördelaktiga för staten och rotades så djupt att vi inte ännu heller lyckats rucka på dem. Men en del har regeringen ändrat på.

Regeringen höjde direkt kostandsersättningarna till kommunerna med hälften, inkomstskattesänk-ningarna började regeringen kompensera till kommunerna fullt ut. Nu har vi dessutom fått ett sy-stem som inte drabbar kommunerna alls. Exemplen är många.

Samtidigt som vi hör skallen om den kommunala krisen är det bra att minnas att kommunerna inom kort har fler anställda än någonsin tidigare. Snart passerar man 80-talets toppnotering. Denna stati-stik tacklar ganska effektivt de anklagelser enligt vilka regeringen skulle köra ned servicen i kommunerna. Mängden anställda vittnar om något helt annat. Samtidigt finns det ändå brist på personal. Den verkliga utmaningen blir hur kommunerna kan attrahera människor med högt kunnande.

Talman!
Den kommun- och servicestrukturreform som regeringen startade ifjol har redan burit frukt. Den har fungerat som en väckarklocka. Nu funderar man tillsammans runtom i landet hur man skall gå till väga för att klara framtidens krav och behov.

Det bästa resultatet når vi om vi kan samarbeta så statlig och kommunal nivå. Då blir processen friktionsfriare. Vi har ändå alla samma mål; bättre service för invånaren!

Eva Biaudet höll gruppanförandet 7.3.2006