Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

12.09.2006 kl. 00:00
Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.

 

Trots att rambudgeten har fungerat är det skäl att inför nästa regeringsprogram se över rambudgetmekanismerna. Det måste finnas möjlighet att justera ramarna enligt dynamiken i samhällsekonomin, trots att det kan vara enklare sagt än gjort. Svenska riksdagsgruppen föreslår att biståndsanslaget lyfts ut ur rambudgetbehandlingen så som flera andra löpande moment. På det sättet kunde Finland på ett enklare sätt uppfylla sina biståndslöften om att nå 0,7 procent av BNI.

Regeringens socialpaket uppgår till 80 miljoner euro, men har trots det fått stark kritik. 80 miljoner euro är nästan en halv miljard gamla mark. Det är mycket pengar. Det betyder inte att problemen för vissa grupper skulle vara åtgärdade. Mycket arbete återstår också för nästa regering.

Svenska riksdagsgruppen anser att riksdagen ännu noggrant bör sätta sig in i en-samförsörjarfamiljernas situation. Svenska riksdagsgruppen har sedan länge talat för att barnbidragets ensamförsörjartillägg skall höjas samt att kopplingen mellan utkomststöd och barnbidrag borde kapas. För den grupp som har det svårast, d.v.s. de ensamförsörjarfamiljer som lyfter utkomststöd, hjälper det inte om barnbidraget höjs eftersom kopplingen till utkomststödet betyder att utkomststödet samtidigt minskar. Vi kommer att lämna in en budgetmotion som skulle innebära en ännu större förbätt-ring av ensamförsörjarnas situation.

I budgetförslaget ingår nu den efterlängtade familjeledighetsreformen som debatte-rats ända sedan föregående period. Reformen innebär inte bara en förbättring för barnfamiljerna, utan det är också ett stort framsteg för jämställdheten på arbetsmarknaden. Då kvinnodominerade branscher inte längre ensamma måste stå för för-äldraledighetskostnaderna kommer det att leda till att unga kvinnors möjligheter att få en fast anställning förbättras.

Vi tycker också att det är bra att nivån på moderskaps- och föräldrapenningen höjs, men vi vill ännu återkomma till föräldrapenningen ur ett jämställdhetsperspektiv. För oss har det inte klarnat varför föräldrapenningen för pappornas del är högre än för mammorna. En brist som vi beklagar och som regeringen borde ha rättat till är att nivån på den lägsta moderskapspenningen är lägre än arbetsmarknadsstödet.

Positivt är att adoptivföräldrarnas föräldrapenningsperiod förlängs. Målet bör vara att adoptivföräldrar skall kunna vara hemma med sina barn lika länge som biologiska föräldrar. Viktiga satsningar är också ökat stöd för tolkhjälp för döva och dagverksamhet för gravt handikappade.

Regeringen har också kommit ihåg seniorerna i vårt samhälle. Under de senaste åren har de lägsta folkpensionerna förhöjts två gånger och nästa år får de minst bemedlade pensionärerna ökat stöd. Inom Svenska riksdagsgruppen gläds vi speciellt över att regering har satsat på vården och omsorgen. Närståendevårdarnas situation har förbättrats under den pågående regeringsperioden och nästa år ökar antalet lediga alterneringsdagar med en för närståendevårdarna. Viktigt skulle vara att fler personer som vårdar en anhörig hemma skulle omfattas av närståendestöden. Här återstår fortfarande mycket arbete.

Regeringen har också kommit ihåg veteranerna. Invaliditetsgränsen för våra veteraner sänks så att fler veteraner får tillgång till regelbunden rehabilitering.

I nästa regeringsprogram borde också ingå en målsättning om att rätta till de orättvisor som råder mellan löntagare och pensionärer i vissa inkomstklasser. Samtliga skattebetalare borde behandlas lika.

Studerandenas ekonomiska situation har väckt livlig debatt. Visserligen har regeringen genomfört flera studiesociala förbättringar genom höjda inkomstgränser, bättre lånevillkor samt måltidsstöd. Men studentorganisationernas krav om höjt studiestöd går ändå inte att förbise. Faktum är att studiepenningen inte höjts på 14 år. Man måste ändå fråga sig ifall en höjning av studiepenningen med 40 euro, vilket studentorganisationerna har krävt, skulle förenkla livet för studenterna i städer där de höga boendekostnaderna är den största löpande utgiften. Därför föreslår Svenska riksdagsgruppen att man i första hand ökar antalet bostadstilläggsmånader från nio till tolv, d.v.s. man utökar bostadsstödet till sommarmånaderna.

För oss är det ett mysterium varför regeringen lät bli att i samband med budgetmang-lingen höja studerandenas måltidsstöd. Utan en höjning kommer studerandenas disponibla inkomster till och med sjunka, eftersom det är klart att lunchpriserna kommer att höjas. Nu har i alla fall alla tre regeringsgrupper gett besked om att måltidsstödet skall höjas. Svenska riksdagsgruppen utgår därför från att denna tekniska miss enhälligt kan korrigeras.

Den finländska sjöfartens framtida öde ligger just nu i regeringens händer. Man måste beklaga djupt att vi i Finland inte på länge haft en förmåga att se sjöfarten som en egen business – utan endast som en nödvändig länk i servicekedjan för exporten. Därför har vi så kraftigt tappat marknadsandelar inom sjöfarten redan under en längre tid. Östersjön är den starkast växande regionen i Europa och sjöfarten växer därefter. Danmarks sjöfart har under de senaste åren vuxit med 30 %, Hollands med 50 % och Tysklands tonnage har vuxit med 70 %. Men i Finland har arbetsplatserna flaggats ut och marknadsandelarna sjunkit på grund av våra grannländers gynnsamma lagstiftning.

Det börjar bli brådskande att införa ett gynnsamt reserveringssystem för att gynna nya fartygsinvesteringar. Sverige inför en förmånlig tonnageskatt för sina svenska fartyg senast från och med 2006. Finland måste ha beredskap att fatta ett liknande beslut för att rädda den finländska handelsflottan.

Sysselsättningsläget har förbättrats och arbetslöshetsgraden är lägre än det varit på över ett årtionde. Men trots uppgången i ekonomin har vi kvar vissa strukturella problem som måste lösas.

Det är dags att inse att en del sysselsättningspolitiska satsningar inte ger förväntat resultat. Arbetsministeriets budget ökar fortfarande för vart år som går, trots att mängden arbetslösa minskar. Ändå vet vi att kurser inte biter på den strukturella ar-betslösheten. Däremot har läroavtalsutbildningen och hushållsavdraget skapat nya arbetstillfällen till en förhållandevis låg kostnad. Det är bra att regeringen nu hörsammar arbetsgivarnas behov och tillåter en ökning av läroavtalskontrakten.

Trots att vi måste hitta sätt att skapa nya arbetsplatser så har vi redan en akut ar-betskraftsbrist inom andra sektorer. Ett talande exempel är varvet i Åbo – den tidigare grundbulten i finländsk export – som nu har problem att få yrkeskunniga svetsare. I flera kommuner har invandrare räddat företags verksamhetsmöjligheter. Generellt sett trampar vår invandringspolitik fortfarande på i barnskorna.

Utlänningsverket har fortfarande visat tecken på attitydproblem då det gällt utlänningars anhållan om uppehållstillstånd i Finland. Alltför ofta kontaktas vi riksdagsledamöter av personer som skulle ha vilja och kapacitet att arbeta i Finland men som av olika skäl fått ett negativt mottagande av utlänningsverket.

Regeringen finslipar som bäst sitt invandrarpolitiska program. Svenska riksdags-gruppen anser att regeringen med aktiva tag skall godkänna ett program som förbättrar utsikterna för arbetskraftsinvandring. Bristen på arbetskraft är ett verkligt hot mot vårt lands framtida konkurrenskraft och attraktionskraft för investerare.

I det här sammanhanget vill vi också betona betydelsen av att vi i Finland förbättrar satsningarna i skolorna på språkundervisning. Språkkunskaper öppnar dörren till andra kulturer, till arbetsmöjligheter och till omvärlden. Förutom att språkundervisningen i de inhemska språken borde få en högre prioritet borde också man även på regeringsnivå fundera på vad som kunde göras för att stärka kunskaper i andra språk redan i grundskolan. Språklärarna och språkbadslärarna är en viktig expertgrupp i det här sammanhanget.

Den politiska hanteringen av den stora flyttningsrörelsen från landet till städerna har tydligen ändrat. Ännu tidigare var målet att återskapa arbetsplatser på landsbygden så att familjer kan fortsätta leva ett gott liv i sin gamla omgivning. Nu verkar det som om de flesta partier accepterat att finländarna skall bo i några stora städer. Det syns inte minst i Helsingfors skamliga försök att roffa åt sig mer tomtmark i en närliggande kommun.

Svenska riksdagsgruppen håller fast vid att det fortfarande skall gå att leva och verka på landsbygden. För att hela landet skall hållas bebott måste vägar och järnvägar fungera och hållas i gott skick. Också det lägre vägnätet måste få tillräckliga medel liksom lätta trafikleder och trafiksäkerhetsprojekt. Även skärgårdens förbindelsetrafik måste få mer anslag redan i höstens tilläggsbudget för att klara av de högre bränslepriserna.

Vi inom Svenska riksdagsgruppen är särskilt nöjda över att förbättringen av stamväg 51 från Esbo till Kyrkslätt nu kan inledas. Det är inte en dag för tidigt.

Lantbrukets framtid står ständigt på spel. De stora mellaneuropeiska ländernas agenda om att utmanövrera mindre länder från EU:s jordbruksstöd måste vi kunna bemästra. Det förutsätter en samstämmighet i Finland om att vi vill bevara ett inhemskt jordbruk.

För att det skall lyckas måste regeringen dels stöda branschens konkurrenskraft och dels ge en positiv signal till de unga lantbrukarna om att det finns en framtid för dem. Riksdagen har varje år korrigerat regeringens förslag om att skära ner på lantbruksrådgivningsverksamheten. Korrigeringen bör göras även denna gång. Det är inte klokt att skära i den i en tid då rådgivning behövs mera än någonsin tidigare.

Satsningarna på forskning inom jordbruket och livsmedelsproduktionen är i allra högsta grad en industriell framtidsfråga. Förbättrade kostvanor och hälsosam mat är högaktuella frågor överallt i världen. Vi har både råvaror och kunskap inom denna bransch. Förutom det har vi i Finland alla förutsättningar för att gå i bräschen för den tekniska utvecklingen inom bioenergi och miljövänlig teknologi. Tillsvidare har vi många problem att lösa gällande lönsamheten. En åtgärd lantbrukarna väntar på är att accisen på lokalt, småskaligt producerad biodiesel skall slopas. Detta innebär inte extra stöd, utan enbart en skälig skattelättnad för biobränsle som lantbrukarna skulle kunna använda inom sitt eget och andra närliggande jordbruksföretag.

Vi måste skapa välfärden innan vi kan fördela den. I riksdagsperiodens sista budgetbehandling kan vi redan se till vilka läger de olika partierna hör; till dem som bara vill fördela välfärden, eller till dem som också vill ta ansvar för hur välfärden skall skapas. Denna diskussion är intressant inte minst med tanke på nästa års regeringsförhandlingar.

 

Christina Gestrin höll gruppanförandet 12.9.2006

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Aktualitetsdebatt om skyddet av Östersjön

07.05.2002 kl. 00:00

Barn- och ungdomspolitiska redogörelsen

16.04.2002 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om medborgarengagemang

09.04.2002 kl. 00:00

Fusionen av Sonera och Telia

04.04.2002 kl. 00:00

Aktualitetsdebatt om nordiskt samarbete

22.03.2002 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

20.03.2002 kl. 00:00