Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

11.10.2006 kl. 00:00
Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.

Det är inte uppbyggande att ställa grupper mot varandra. Man kan inte mäta regeringens omsorg om dessa grupper bara genom att räkna hur många euro regeringen tillskjutit sedan april 2003. Alla grupper har olika utgångspunkter. Det som sätter en särprägel på barnfamiljernas situation är att många barn får en mycket svår start i livet.

REGERINGENS INSATSER

Regeringen har inte legat på latsidan. De flesta familjepolitiska satsningarna sattes in i de två första statsbud-getarna. Det verkar oppositionen redan ha glömt.
Regeringen har höjt
» barnbidraget för det första barnet
» ensamförsörjartillägget,
» hemvårdsstödet,
» moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen,
» vårdpenningen.
» Eftermiddagsvården blev lagstadgad.
» Förskolan fick gratis transporter.
» Finland har fått en barnombudsman.
» och så vidare, och så vidare

Allt detta är mycket bra - men inte tillräckligt. Stödet för de barn som löper största risken för utslagning måste förbättras. Hur det skall gå till skall jag just återkomma till.

De grönas barnbidragspolitk har minsann varierat under de senaste fyra åren. Först ville De grönas egen omsorgsminister utöka barnbidraget till att gälla 17 åringar, vilket skulle ha sänkt stödet för alla andra barn. Därefter var det dags att förslå en allmän indexhöjning varefter De gröna föreslog höjt barnbidrag enbart för 1-7 åringar. Nu är det ensamförsörjarna som står i tur. Förslag och idéer har det minsann funnits och målgrupper-na har varierat i samma takt.

 

SVENSKA RIKSDAGSGRUPPENS FÖRSLAG

Svenska riksdagsguppen gav redan i somras ut ett ställningstagande med 16 åtgärdsförslag till hur man kunde förenkla barnfamiljernas situation. Flera av punkterna är redan insatta i regeringens budgetförslag, men flera av punkterna är så pass omfattande att vi får vänta med dem till nästa regeringsförhandlingar.

Alla barn bör ha rätt till sina föräldrars tid. Därför har vi lämnat in en budgetmotion om att barnen skulle få vara hemma med sina föräldrar tills de fyllt ett år. Nuvarande föräldraledighet är endast nio månader och alla familjer har inte råd att stanna hemma längre än så.
Barnen har också rätt till sina pappor, men få pappor förstår hur de kan utnyttja pappamånaden. Det är bra att regeringen nu slopar en del av de byråkratiska hindren, men Svenska riksdagsgruppen vill än en gång påminna om att målet är en enhetlig pappamånad.
Regeringen föreslår nu att föräldrar som bor i ett annat hushåll får rätt att stanna hemma med sjukt barn. Vi anser att denna reform borde utvidgas så att mor- och farföräldrar får lagstadgad rätt att stanna hemma med sitt sjuka barnbarn de dagar som föräldrarna inte har möjlighet till det. Detta skulle framförallt hjälpa många ensamförsörjares vardag.

Svenska riksdagsgruppen har också en rad förslag på hur vardagen för ensamförsörjarna kunde förbättras. Vi vill t.ex. att barnbidragets ensamförsörjartillägg höjs. Vi vill också slopa kopplingen mellan barnbidragets ensamförsörjartillägg och utkomststöd. Idag leder höjt ensamförsörjartillägg till sänkt utkomststöd, vilket innebär att en förbättring aldrig kommer de fattigaste familjerna till godo.

Vi har också flera systematiska fel i vår familjepolitik som gör att barnfamiljerna hamnar i kläm. Då en familj splittras får den nya ensamförsörjaren förhöjd dagisavgift. Därför anser vi att ensamförsörjarnas daghemstaxor skall vara lägre än avgifterna för tvåföräldrahushåll.
Vårt dagvårdssystemet är rätt oflexibelt och man erbjuder inte familjerna den service som de behöver. Idag erbjuds inte alternativ till heldagsplatser trots att man kanske endast behöver en halvdagsplats.

Många barn mår idag så dåligt att samhället måste gripa in. Tyvärr hinner det gå ganska lång tid innan någon förändring sker. Vi vill ha klara tidsgränser för myndigheternas behandlingstider. Också domstolsprocesser som gäller barn borde bli kortare. Svenska riksdagsgruppen har tidigare kastat fram förslag om att inrätta särskilda familjerätter med specialkunnande

Det är glädjande att oppositionen är enig om att lösningen på barnfamiljernas svåra ekonomiska situation är mer arbete. Faktum är att ökad sysselsättning är lösningen på de flesta sociala problem - med allt från utslagning och missbruk till mentala problem.
Däremot löser vi inte barnfamiljernas problem endast genom att garantera att föräldrarna har tillgång till ett jobb. Föräldrarna måste också få tid för sina barn. Vi behöver utarbeta andra arbetstidsmodeller inom. t.ex. vården och industrin där skiftesjobbet gör det svårt att hitta tid för familjen. Därför vill jag igen påminna om 3+3 modellen som get tiotusentals löntagare i Sverige och Danmark mer tid för återhämtning och familjeliv.

Alla barn har rätt till en jämlikt god start i livet. Många av dagens barnfamiljer lever med mycket små resurser. Trots att flera av stöden är livsviktiga är det skäl att minnas att man inte kan bygga en framtid med hjälp av stöd. Bäst kan vi hjälpa både föräldrar och barn genom att se till att föräldrarna har en egen arbetsplats och en egen månadslön med vilken hon eller han kan försörja sin familj. På den punkten har regeringen nått ett delmål vad gäller sysselsättningen, men flera utmaningar kvarstår.

Talman, jag föreslår normal återgång till dagordningen.

 

Mikaela Nylander höll gruppanförandet 11.10.2006

 

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35