Svenska riksdagsgruppen är till största delen nöjd med budgetförslaget. Jag säger 'största delen', eftersom vi ingalunda är nöjda med allt. Vi är i sanningens namn ganska förargade på vissa trafikmoment, men jag skall återkomma till det lite senare.
Jag vill ändå börja med det viktigaste i budgeten, nämligen hur vi tar hand om varandra. Den gångna valrörelsen var till den delen speciell, att de flesta partier var överens om vilka sociala satsningar som måste sättas in.
- Sfp och andra partier lovade att höja folkpensionen. De lägsta folkpensionerna kommer nu att höjas med 20 euro. Då man dessutom slopar kommunernas dyrortsklassificering kommer många folkpensionärer i landsbygdskommuner att få ytterligare cirka 20 euro till i månaden.
- Sfp och andra partier lovade höja studiebidraget. Studiepenningen höjs nu med 39 euro som utlovats. Samtidigt kan en student få förtjäna 2700 euro mera per år utan att studiebidraget sänks.
- Sfp och andra partier lovade att förbättra ensamförsörjarnas situation. Därför höjs nu ensamförsörjartillägget i barnbidraget med 10 euro per barn och månad.
Nu då regeringen presenterar dessa förbättringar säger oppositionen att det är alltför lite till alltför få. Ingen påstår att detta är tillräckligt eller det sista budet. Arbetet går vidare och det kommer flere budgeter. Samhället byggs stegvis - alltså finns det både orsak och möjligheter att återkomma till dessa frågor de närmaste åren.
Svenska riksdagsgruppen hade gärna sett att också anhörigvårdarnas situation hade förbättrats redan i denna första budget. Regeringspartierna har visserligen redan kommit överens om att förbättra stödet för anhörigvårdarna i samband med rambudgeten, så det löftet kommer att förverkligas senare under perioden.
Pensionärernas beskattning lindras eftersom de med medelstor arbetspension beskattats hårdare än löntagare med motsvarande inkomster. Nu sänks skatterna för flertalet arbetspensionstagare tack vare ett nytt statligt pensionsavdrag.
Svenska riksdagsgruppen vill fortsätta arbetet med social rättvisa. Visserligen är Finland ett av världens bästa länder, men det finns ändå mycket att göra.
Diskussionen om kvaliteten i den offentliga vården har det senaste året långt handlat om dem som ger vården, nämligen vårdarna, sjukskötarna, dagispersonalen och så vidare. En stor del av den offentliga vårdbudgeten går också åt till löner.
Vi vill förbättra vårdarnas vardag. Det gör vi genom att höja vårdarnas löner, men också genom att anställa fler vårdare för att avlasta dem som slitit hårt under de senaste 10-15 åren.
Vi vill förbättra vårdarnas vardag. Det gör vi genom att höja vårdarnas löner, men också genom att anställa fler vårdare för att avlasta dem som slitit hårt under de senaste 10-15 åren.
Regeringen har redan lovat att stöda den kommunala social- och hälsovården med över 600 miljoner euro. Det är betydligt mer än under förra perioden. Dessutom kommer denna regering, för första gången på över ett decennium, att börja kompensera kommunerna till hundra procent för de ökade kostnaderna. Utöver detta vill regeringen dessutom stöda en klok löneuppgörelse inom vårdsektorn. Totalt, kommer denna regering att stöda den kommunala vårdsektorn och de kommunalt anställda mer än någonsin tidigare.
Svenska folkpartiet krävde redan 2004 att arvsskatten skall slopas. Vi var glada över att de flesta partier – åtminstone delvis - höll med oss under valrörelsen. I regeringens förslag kommer den undre skattegränsen på arv att stiga rejält till 20.000 euro. Dessutom kommer avdraget för minderåriga barn och änka att stiga till 40 respektive 60.000 euro. Det betyder i praktiken att cirka 75 procent av alla arv kommer att befrias från skatt. Det har under processens gång hörts kritik från oppositionen om att detta är orättvist. Jag frågar mig hur?! Det är ju just de minsta arven som befrias från skatt. Rättvist är det också i den meningen, att vi befriar redan beskattade pengar från ytterligare en skatt.
Då det gäller den övriga skattepolitiken har regeringen ett svårt spel att spela. Dels vill vi att ekonomin skall växa, men samtidigt måste vi undvika att inflationen äter upp hela tillväxten. Därför är det klokt av regeringen, att i detta läge, vänta med större inkomstskattesänkningar utöver de utlovade justeringarna. Svenska riksdagsgruppen vill ändå understryka att skattesänkningarna måste fortsätta så att den totala skattegraden når en internationellt konkurrenskraftig nivå. Dessutom vill vi fortsätta med tyngdpunkten på låg- och medelinkomsttagarna.
Regeringens förslag om höjningar av både energiskatter och alkoholacciser måste ses ur ett längre perspektiv. Vi kan inte förändra folks konsumtionsbeteende bara genom att justera skattegraderna. Det tar tid. Ja, det tar många år. Därför skall vi se dessa skattejusteringar som en början på en lång process. För energiskatternas del är målet att leva upp till de miljöpolitiska mål som Finland och EU förbundit sig till. Folks förhållande till alkoholen beror inte enbart på brännvinsflaskans pris. Det behövs mycket förebyggande arbete – i familjerådgivningen, i skolan, i föreningslivet osv. Debatten har alltför mycket handlat om alkoholskattens nivå och alltför litet om allt annat som måste göras.
Det främsta verktyg vi har för att förbättra sysselsättningen är skatteredskapet. Genom att sänka inkomstskatterna lockar vi arbetsgivare att våga anställa fler personer. Men vi måste också bevara de arbetsplatser som vi redan har. Regeringspartierna har redan kommit överens om att reformera rederiernas beskattning för att bevara vår inhemska handelsflotta. Det är bra, men vi måste också göra det i praktiken! Denna vinter kommer inhemska rederier att äntligen sjösätta en ny passagerarfärja. Ifall den kommer under finsk flagg betyder det flera hundra nya arbetsplatser. Ifall regeringen inte ger ett tydligt besked om en tonnageskattereform under de kommande månaderna är risken stor att det är den svenska staten som får flera hundra skattebetalare i gåva av den finska skattebjörnen. Det får inte ske!
Svenska riksdagsgruppens sommarmöte före regeringens budgetmangling diskuterade ingående trafiken och kommunikationerna. Flera av våra krav finns nu med i budgetförslaget; Kvarkentrafiken är tryggad, Färjeförbindelsetrafiken i skärgården är tryggad och långtradarköerna vid östgränsen skall åtgärdas.
Vi är ändå mycket missnöjda med den omdisponering som statsrådet gjort vad gäller kommande byggprojekt. Riksdagen har redan beslutat om att breddningen av stamväg 51 genom Kyrkslätt skall inledas år 2008. Tänker regeringen gå emot riksdagens vilja? Detsamma gäller elektrifieringen av järnvägsnätet där statsrådet nu lyft upp en ny sträcka förbi sträckan mellan Vasa-Seinäjoki, som stod i tur att elektrifieras. Också detta moment förutsätter vi att finansutskottet behandlar extra noggrant.
Budgetprocessen i regering och riksdag lider tydligen av vissa kroniska sjukdomar. Trots att riksdagen gett rätt diagnos vill patienten tydligen inte kännas vid sina men. Jag vet inte hur många år i rad som riksdagen krävt att vissa tillägg i budgeten skall bli bestående, varefter finansministeriet slopat tilläggen följande sommar. Exemplen är många; psykvården för barn och unga, miljösaneringsarbeten, färjetrafiken i skärgården, väganslagen, stödet till miljöorganisationer, och så vidare, och så vidare.
Svenska riksdagsgruppen kommer att inlämna budgetmotioner om dessa moment än en gång. Men jag hoppas att det nya revisionsutskottet tar en noggrann behandling av hur statsrådet följer riksdagens uttalade budgetåsikter.
För att förbättra vårt lands välstånd måste vi satsa på utbildning och kunnande. Det är också ett av kännetecknen för den nya regeringens politik.
Grundskolan skall återfå de pengar som inbesparas då årsklasserna blir mindre. Inom vår riksdagsgrupp är vi mycket nöjda över att de pengarna riktas direkt till specialundervisning och till att minska undervisningsgrupperna. Glädjande är dessutom att stödet för bl.a. svensk läromedelsproduktion ökar.
Inom yrkesutbildningen ökar läroavtalsutbildningen med över 2000 platser. Det är nödvändigt, eftersom behovet av yrkeskunnigt folk kommer att ökas rejält under kommande år.
Universiteten får vänta ett år på resten av sina utlovade medel, men det kommer för den skull inte att hota grundandet av det nya tvärsektoriella innovationsuniversitet som skall grundas i huvudstadsregionen.
Det här är den första statsbudgeten under denna fyra års period. Alla utlovade satsningar kan inte vara insatta redan år ett. Vi har ännu tre år kvar att förverkliga de reformer som utlovas i regeringsprogrammet.
Ulla-Maj Wideroos höll gruppanförandet 18.9.2007
