En sanning som tål upprepas i anslutning till 1 maj är att sysselsättningen är grunden för välfärden. Välstånd skall skapas genom arbete, innan det fördelas. Ju flera människor i avlönade jobb desto bättre ekonomi i stat och kommun och i hushållen. Detta synsätt gäller i hög grad för den nordiska välfärdsmodellen, där den offentliga sektorn är stor och skatteintäkterna viktiga för finansieringen.
Den ekonomiska depressionen på 1990-talet bekräftade skoningslöst orsak och verkan. När 1990-talet började var sysselsättningsgraden närmare 80 procent och arbetslösheten 2-3 procent. Statens skuld var mycket liten, ca 50 miljarder mark. Det gick på höga varv på arbetsmarknaden, i stat och kommun och i hushållen. På för höga.
Sedan kom raset: arbetslösheten steg till nästan 20 procent och sysselsättningsgraden sjönk till 58 procent som lägst. Statsskulden måste höjas till 400 miljarder mark. Regeringen och riksdagen tvingade minska utgifterna för det mesta, från barnbidrag till pensioner. Statsandelarna till kommunerna minskades märkbart. Verkningarna kändes i hushållen. En del villkor och förmåner lär aldrig återkomma.
Det finländska samhället har repat sig väl. Inte minst i näringslivet och på arbetmarknaden Sysselsättningraden är 70 procent och arbetslösheten drygt 6 procent. En målmedveten politik och en lång god konjunktur har bidragit till resultatet. Regeringen har ställt målet för sysselsättningsgraden ännu högre : 72 procent under perioden och 75 på lång sikt. Det är synnerligen eftersträvansvärda mål. Men hur skall de nås, när utmaningar och hot mot tillväxten kan skönjas?
Mycket talar för att den internationella konjunkturen försämras. Inflationen stiger mer än på länge. En hållbar klimat- och energipolitik betyder stora kostnader för tung industri och långa transporter. Globaliseringen kräver fortsatt förnyelse i näringslivet, där olönsamma verksamheter slås ut och skall ersättas med nya. En åldrandebefolkning minskar arbetskraftsutbud och ökar kostnaderna för omsorg och vård.
En medveten försiktighet kan vara motiverad i den här situationen, utan att vi för den skull hänfaller åt dystra tongångar och bromsar i panik. Pessismism skulle ge fart år konjunktur- nedgången. Den inställningen bör gälla både i rikspolitiken i kommunalpolitiken, med beaktande av de villkor som gäller i regionerna och kommunerna. Framtidsutsikterna är trots allt olika.
På 1970-talet mötte vi i Österbotten hoten och utmaningarna med hjälp av kommun-reformen. Den krävde målsättningar för de nya kommunerna, skapade optimism och dynamik. Detta räckte långt och länge i konkurrensen med andra landsdelar.
Nu står vi in för en ny omgång. Det gäller att åstadkomma goda lösningar i kommun- och servicestrukturreformen med tanke på välfärden i landet och i Österbotten. Det gäller att vara attraktiv och konkurrenskraftig för att bromsa utflyttningen och främja inflyttning och bädda för många jobb och hög sysselsättningsgrad. Det är grunden för en god gemensam välfärd. Förmår vi det?
Håkan Nordman
Gruppanföranden |
Responsdebatt om statsbudgeten för 2008
Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41
Jubileumsplenum Finland 90 år
I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45
Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen
När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00
Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram
Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35
Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)
Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00
Statsrådets redogörelse om internationell krishantering
Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16
postadress
Svenska riksdagsgruppen
00102 Riksdagen
telefon
09-4321
