Nylund: Oljan - världens smörjmedel

03.06.2008 kl. 12:30
Nästan varje vecka slår olje- och bensinpriserna nya rekord. Effekterna av prishöjningarna för enskilda medborgare och för hela vårt samhälle är stora. Varje gång en bilist tankar ett fordon syns prisförändringarna i råoljan genast och varje gång en företagare fyller på diesel eller brännolja i sina tankar så noterar man att kostnaden är enormt mycket högre än för ett år sedan.

Det besvärliga i situationen är att den är så svår att åtgärda. En politiker föreslår accissänkningar, en annan föreslår förändringar i momssystemet och en tredje föreslår satsningar på kollektivtrafik. Ingen lösningsmodell ska förkastas oprövad, men en god princip när ett problem ska lösas är att börja med att definiera problemet. Och problemet är inte acciserna och inte heller momsen; problemet är den ökande efterfrågan på råolja, de oljeproducerande ländernas ovilja att öka produktionen och det faktum att nya oljefyndigheter upptäcks i en alltför långsam takt i förhållande till behovet. Det har lett till att råoljans pris har fördubblats på ett år och femdubblats sedan år 2001.

Situationen kommer att påverka alla i vårt land och långt utanför vårt lands gränser. Privatbilisterna ute på landsbygden har vanligtvis inget som helst val; ska man komma sig till jobbet, till affären, till läkaren eller överhuvudtaget förflytta sig de sträckor som krävs för att kunna fungera i samhället är det bara att bita ihop och betala. En växthusodlare som värmer upp sitt växthus med olja måste få ut de höjda energikostnaderna via produktpriset, men allt flera blir också tvungna att överväga investeringar i anläggningar för förnyelsebart fast bränsle. De transportföretagare som inte har en bränsleparagraf i sina avtal, eller annars inte lyckas omförhandla sina taxor, står inför en lönsamhetskris. Och i sista hand kommer alla varor att bli avsevärt dyrare än idag på grund av höjda transportkostnader. Finland rullar på gummihjul; cirka 80 procent av varutransporterna i landet fraktas längs våra landsvägar.

Vad kan statsmakten då göra? Återbäring av bränsle- och elacciser är en möjlighet som diskuteras i synnerhet för jordbrukets och livsmedelsproduktionens del. Det är ett gammalt krav från producentorganisationen och finns omnämnt i vårt regeringsprogram. Ett slopande av drivkraftsskatten, den gamla dieselskatten, är också en sak som varit framme i diskussionen. Skatten är helt fiskal och kom i tiderna till när dieseln var avsevärt billigare än bensinen. Det är den inte längre och man kan med fog anse att drivkraftsskatten har levt ut sin tid. Ytterligare satsningar på förnyelsebara fordonsbränslen är ett absolut måste, men det tar sin rundliga tid innan det får någon effekt. Tvärtom så har ju till exempel etanolinblandning hittills höjt bränslepriset.

Vad gäller jord- och skogsbruket krävs det forskning för att kunna producera biodrivmedel och för att ta fram ekonomiskt lönsam teknik, som ger mer energi än vad den tar. Det enda biodrivmedlet från jordbruket som idag uppfyller det kriteriet är biogasen, medan övriga råvaror som produceras inom sektorn inte med dagens teknik hållbart kan förädlas till biodrivmedel. Här väntar vi på regeringens förslag om såväl investeringsstöd som inmatningstariffer. Båda elementen kommer att ha en avgörande betydelse för utvecklingen i sektorn.

Dessutom har EU:s finansministrar redan för flera år sedan kommit överens om att inget EU-land ska reagera på höjda råoljepriser genom att sänka skatterna, med motiveringen att det enda man åstadkommer med det är ökat utrymme för prisförhöjningar för oljeproducenterna. Som en följd av detta möts också alla förslag till skattelindringar mycket kallsinnigt på vårt finansministerium. De stora och snabbt växande ekonomierna i Asien, bland annat Kina och Indien med flera, subventionerar olja för att stimulera den ekonomiska utvecklingen i sina länder och det bidrar självklart till den galopperande prisutvecklingen. Vår värld är oerhört beroende av olja, och det kommer att ta lång tid att göra sig fri från det beroendeförhållandet. Oljan är en ändlig resurs och mycket litet talar för att situationen ska ändras till det bättre på kort sikt. Det är en ringa tröst att ett högt råoljepris gör förnyelsebara alternativ relativt sett mera lönsamma. Däremot ska vi notera att när det gäller förnyelsebar energi är det på landsbygden som produktionsmedlen finns i form av åkermark och skogsmark. Den resursen ska vi också se till att utnyttja till landbygdens bästa när tiden är inne!

Mats Nylund
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00