Henriksson: Statens regionförvaltnings spårar ur!

21.11.2008 kl. 10:33
Statens regionförvaltningsreform spårar ur!

Det är med stigande oro jag följt med hur våra regeringskumpaner agerar eller låter bli att agera i den statliga regionförvaltningsreformen. Ännu har inga definitiva beslut fattats, och därför hoppas jag att vi i slutändan får se förnuftet segra.

Vi börjar med landskapet Mellersta Österbotten och dess orientering mot norr eller söder. Skall Mellersta Österbotten få ingå i sitt naturliga samarbetsområde motsvarande tidigare Vasa län med landskapen Österbotten och Sydösterbotten då det gäller att bilda samarbetsområde för närings-, trafik- och naturresurscentralerna (så kallade Ellu-myndigheten)? Det vill Karleby stad, det vill landskapet Österbotten, det vill Jakobstadregionen, det vill företagen och näringslivet samt Österbottens Handelskammare, men det vill inte styrelsen för Mellersta Österbottens landskapsförbund (MÖF). De vill höra till samma område som Ulåeborg och Kajana. Till saken hör också att beslutet i MÖF fattades med minsta möjliga marginal (6-5).

Minister Mari Kiviniemi har under veckan sagt att för henne är landskapets åsikt avgörande. Hennes resonemang håller emellertid inte. För hela reformens del finns sagt att man i mån av möjlighet skall ta i beaktande
trafikförbindelserna, språkförhållandena, befolkningens storlek, företagens
antal på området samt produktions- och ekonomiska faktorer. Därför måste det gå att väga in också dessa omständigheter och inte bara landskapets åsikt, då den föredragande ministern och senare regeringen skall fatta beslut. Allt annat är orimligt. På något sätt känns det som om man därtill glömt bort det elementära med hela reformen. Att de nya som skall skapas skall tjäna näringslivet och stöda utvecklingen i regionerna. Det borde ju också vara så att förvaltningen
skall anpassa sig efter verkligheten. Inte tvärtom.

Sen har vi frågan om Vasa eller Seinäjoki som huvudverksamhetsstället för Ellu. En fråga som borde ha varit själklar från början, men som Seinäjoki skickligt lyckats lyfta upp på agendan. Också här lyser förnuftsargumenten med sin frånvaro, då man från centerhåll lobbar hårt för Seinäjoki. I Vasa finns idag vägdistriktet och miljöcentralen samt TE-centralen. TE-centralens funktioner kommer att finnas kvar också efter den här reformen i såväl Vasa som Seinäjoki och Karleby. Däremot handlar huvudortsfrågan i högsta grad om miljöcentralen och vägdistriktet. De fungerar väl utifrån Vasa idag, har tillgång till tvåspråkig personal och har ändamålsenliga utrymmen. En flyttning till Seinäjoki skulle innebära en enorm risktagning, såväl verksamhetsmässigt som ekonomiskt, för att inte tala om vilken dålig personalpolitik det skulle vara. Själfallet skulle också den fungerande tvåspråkiga servicen riskeras. Rekrytering av personal med goda svenska kunskaper är nämligen inte det lättaste i Seinäjoki. Det borde stå klart för var och en. Det skall därtill inte vara en belastning för Vasa att man har en stark tvåspråkighet, tvärtom.

Svenska Folkpartiets utgångspunkt är att söka konstruktiva lösningar på de ovannämnda problemen. Jag hoppas verkligen att samma konstruktiva anda också skulle finnas hos de övriga regeringspartierna.

Anna-Maja Henriksson
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16