Statsrådets meddelande om valfinansieringen

30.09.2009 kl. 15:35
Demokrati förutsätter val. Val förutsätter kandidater och partier. Men val förutsätter också valkampanjer. Valkampanjer är inte gratis, de kostar. Det räcker inte med att nå ut till väljarna bara på torg- och stugmöten och med dörrknackning – inte för att de är helt gratis, de heller.

Nästa steg i logiken är att valkampanjer måste finansieras. Idealet vore väl att kampanjerna skulle bekostas med partiernas medlemsavgifter och med allmänna medel, alltså statligt och/eller eventuellt kommunalt partistöd. Medlemsavgifterna räcker dock inte långt, och även partistödet har sina begränsningar. Medborgarna – skattebetalarna – skulle knappast acceptera en flerdubbling av partistödet. Dessutom missgynnar partistödet nybörjare, eftersom det baserar sig på redan uppnådda positioner.

Partierna och kandidaterna, öppna och jämlika politiska val – demokratin! – behöver alltså även annan finansiering. Så enkelt är det. Det är i och för sig inget skumt, för att inte tala om brottsligt, i det. Tvärtom är extern finansiering en nödvändighet, så att andra än rika medborgare kan kandidera i val.

Sedan börjar det svåra. Vilka spelregler ska vi enas om för att undvika de missförhållanden som nu har uppdagats? Hur ska vi lyckas återvinna medborgarnas förtroende för politiken, för oss politiker?

Låt oss börja med att vara ödmjuka. Vi måste medge att allt inte har gått rätt till, moraliskt och etiskt. Den här ödmjukheten behöver statsministern, men lika väl oppositionen som vill göra honom till ensamt ansvarig. Vi sitter sist och slutligen alla, om inte i precis samma båt, så i liknande farkoster allihop.

Stora partier har visat sig ha större skelett i garderoben, mindre partier har kanske mindre, men alla har vi det. Stenar har flugit i debatten, även om få – om någon – skulle ha haft råd att kasta den första.

Till ironierna i debatten hör att de massmedier som avslöjat missförhållandena vore de som mest förlorar på att det inte längre skulle finnas lika mycket pengar för valkampanjer. Men det vittnar förstås bara gott om deras moral, de kan åtminstone inte beskyllas för själviskhet. De bör ha tack för att ha fyllt sin funktion som demokratins vakthundar.

 

Svenska riksdagsgruppen ser fram resultatet av den valfinansieringsutredning som leds av Lauri Tarasti resultat, och hoppas att nya regler i brådskande ordning görs upp. Lagen kan sedan vid behov kompletteras med gentlemannaöverenskommelser mellan partiledarna. Här några element:

- statliga och kommunala verk och bolag bör inte finansiera valkampanjer
- stiftelser och fonder bör följa sina egna stadgar, och sådana allmännyttiga, sociala stiftelser som får allmänna medel bör inte finansiera valkampanjer
- om man vill begränsa reklambudgeterna kunde partierna komma överens om att avhålla sig från tv-reklam

Däremot är det både juridiskt, moraliskt och demokratiskt vanskligt och farligt att börja begränsa företags, fackföreningars och organisationers rätt att understöda partier, kandidater och valkampanjer – för att inte tala om privatpersoners rätt att göra det. Det samma gäller understödens omfattning.

Alla problem med sådana understöd och alla misstankar om bindningar och gentjänster kan däremot elimineras med en enkel metod: total transparens, genomskinlighet, helst redan före ett val. Om varje parti och varje kandidat, om möjligt redan före val, öppet uppger sina finansieringskällor kan väljarna bedöma om donatorerna är legitima och vilka bindningar som kan anses vara olämpliga.

Det kan också vara på sin plats att bidragsgivarna åläggs redovisningsskyldighet för donationer som överskrider ett visst belopp.

Kraven på nyval innehåller en logisk kullerbytta. Om nyval skulle hållas nu, skulle det ske med gällande regler som med sina kryphål visat sig otillräckliga.

Svenska riksdagsgruppen anser att den logiska ordningsföljden för att råda bot på problemen är att först reformera reglerna för valfinansieringen, komma överens om en ny bättre praxis, och sedan möta väljarna i val. Nästa val är redan våren 2011. Till dess har den nuvarande riksdagen och regeringen väljarnas mandat.

Svenska riksdagsgruppen förordar enkel övergång till dagordningen.
 

 

Mats Nylund höll gruppanförandet 30.9.2009

Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om Finlands EU-ordförandeskap

Låt mig komma med ett frankt påstående: 2006 var året då federalismen tog några ordentliga steg framåt i det finländska EU-tänkandet. Detta av två orsaker: Europaparlamentet visade sig vara en fungerande institution och parlamentet bidrog kraftigt till att göra beslutsprocessen i EU till en tydlig politisk process- vilket också statsminister Vanhanen konstaterat i Bryssel i anslutning till servicedirektivet. Det var parlamentet och de politiska rörelserna i Europa som hade initiativet. Och det finländska ordförandeskapet hade ett gott samarbete med Europaparlamentet och tack vare det kunde många viktiga frågor inom EG-samarbetet ros i hamn.
11.01.2007 kl. 00:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2007

Jag vill börja med att tacka finansministern och mina kollegor för en enkel och snabb process i att nå en överenskommelse om riksdagens ändringar i budgetboken. Men jag vill ändå ägna lite tid åt att analysera hur riksdagen använder sin budgetmakt.
13.12.2006 kl. 00:00

Interpellation om bättre villkor för kvinnor i arbetslivet

Interpellanterna lyfter upp ett tema som sysselsatt flera generationer och som fortfarande är ett delvis olöst problem, det vill säga att skapa en större jämställdhet inom arbetslivet. Oppositionen påminner om att regeringen lovat befrämja jämställdheten genom ett program med målsättningen att få bort omotiverade löneskillnader.
30.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om alkoholpolitiken

Oppositionen skall ha ett erkännande för en saklig och välformulerad interpellationstext. Här behövs inga teoriska och känsloladdade reaktioner. Problemet är tillräckligt allvarligt ändå.
23.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.
11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00