Sura sulfatjordar - en rikspolitisk fråga

14.09.2009 kl. 14:00
"Jord- och skogsbruksministeriets arbetsgruppsrapport har publicerats och självfallet förorsakar en del av de åtgärder som föreslås i promemorian kostnader för såväl jordbruket som samhället, men långt ifrån alla är dyra eller svåra."

 

Fiskdöden i Larsmo-Öjasjön 2006 satte igång hjulen för en mycket viktig politisk process. Den efterföljande debatten bidrog till att sura sulfatjordar och metallbelastning idag blivit en politiskt viktig fråga och uppfattas av allt fler tjänstemän, både på de centrala ministerierna och på miljöcentralerna, som ett miljöproblem som ska beaktas i alla sammanhang: Vid torrläggningsplanering, när vattenskyddsåtgärder planeras och när stödsystem utvecklas för att nämna några exempel.

Fler och fler politiker intresserar sig för frågan. I slutet av juli besökte bland annat riksdagens jord- och skogsbruksutskott, på min inbjudan, det försöksfält i Pedersöre där Åbo Akademi och Geologiska forskningscentralen kommer att genomföra ett treårigt forskningsprojekt, för vilket målet är att få reda på om och hur man med hjälp av reglerad dränering och underbevattning kombinerad med en nedgrävd plastfilm runt fältet kan minska på metallutsläppen. Geologiska forskningscentralen kommer även att kartlägga exakt var så kallade ”hot spots”, de metallrikaste områdena, finns och följaktligen göra det betydligt lättare att veta var motåtgärder skall sättas in.

Och åtgärderna då, vilka är de? När det gäller ministerierna handlar det bland annat om förändringar och preciseringar i lagstiftningen, om att sura sulfatjordar ska beaktas i såväl nationella som regionala vattenskyddsprogram –något som vi redan gör inom Västra Finlands Miljöcentrals område – och om att utveckla stödsystemen för bland annat reglerad täckdikning, våtmarker och övriga stödåtgärder, arbete som redan pågår. Förutom lagstiftning är det långt direktiv och handböcker som avgör hut torrläggningen utförs.

Jordbrukarnas intressebevakningsorganisation ÖSP har tagit en mycket aktiv roll i arbetet för att minska på metallutsläppen. ÖSP har deltagit och deltar i miljöcentralens alla vattenskyddsarbetsgrupper och har också tillsammans med ProAgria tagit fram två utomordentliga handböcker om reglerbar dränering och sura sulfatjordar som på ett konkret sätt belyser problematiken och ger direkta råd som minskar utsläppen.

Jord- och skogsbruksministeriets arbetsgruppsrapport har publicerats och självfallet förorsakar en del av de åtgärder som föreslås i promemorian kostnader för såväl jordbruket som samhället, men långt ifrån alla är dyra eller svåra. ÖSP:s styrelse har vid många tillfällen slagit fast att jordbrukarna aktivt ska delta i arbetet för att minska försurningen, och de metoder som ÖSP främst förespråkat är ökad upplysning och rådgivning om bättre dränerings- och odlingsmetoder. ÖSP har också bistått uppgörande av alla strategier och handlingsplaner samt poängterat upprepade gånger vikten av en nationell arbetsgrupp i likhet med den som nu suttit, och gärna med ännu bredare sammansättning. Och självklart har ÖSP betonat samhällets ansvar.

Det är inte alls förvånande att kommunerna kring Larsmo-Öjasjön har behandlat ministeriets begäran om utlåtande i frågan grundligare än många andra. Fast metallutsläppen förekommer i hela Österbotten är det endast Larsmo-Öjasjön som är en konstgjord sjö, eller invallad havsvik, där effekterna av en surchock syns betydligt snabbare för allmänheten än i de övriga älvarna. Mänskorna reagerar inte på metallutsläpp som de inte ser, däremot reagerar alla på fiskdöd.

Jag tycker att till exempel kommunala samarbetsnämnden i Pedersörenejden kunde tillsätta en arbetsgrupp som tar fram ett lokalt handlingsprogram för att motverka försurningen. Modellen hur arbetsgruppen ska se ut finns redan från projektet ”En god miljö i Larsmo-Öjasjön” och kostnaderna för att ta fram en handlingsplan är försumbara. Kunskapen börjar vara spridd och handlingsplanen kunde mynna ut i kommunala rekommendationer för dikning vid såväl åkerbruk, skogsdikning som samhällsplanering. Den kunde omfatta förmedlande av sakkunskap, informationsspridning och åtgärder som motverkar försurning i både torrlagda områden med pumpstationer och förslag till kalkningsstationer som förstahjälpåtgärd i de allra suraste vattendragen.

Finland är det enda landet i världen med omfattande livsmedelsproduktion där det är ett större bekymmer att leda bort vattnet från åkern än att hålla det kvar. All vår bosättning är också beroende av en fungerande dränering och enligt nuvarande vattenlag är det i huvudsak markägarna som står för den kostnaden. Mot den bakgrunden är det inte mera än rimligt att samhället också deltar i kostnaderna för bekämpande av försurningen. Vi är på god väg mot ett sådant förhållande!

Mats Nylund, riksdagsledamot och förbundsordförande ÖSP
 

Insändare/debattartikel ÖT 14.9.2009

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2006

Våren har inletts med en presidentvalskampanj som förutom utrikespolitiken, också berörde många aktuella EU- och nationella angelägenheter. Finlands roll i världen kommer att vara intressant under årets gång. På sommaren tar vi över ordförandeskapet för EU, och då har vi en unik chans att visa att Finland är ett land som vill arbeta för ett EU där alla invånare skall känna sig respektfullt behandlade, sade Christina Gestrin.
09.02.2006 kl. 00:00