Karlebyföljetongen rullar vidare

30.10.2009 kl. 10:10
De flesta känner till upplägget sedan länge – Karlebys och övriga Mellersta Österbottens blivande inriktning har stötts och blötts i långt över ett halvår. En djupt splittrad Halke-grupp med minister Mari Kiviniemi i spetsen beslöt att inriktningen är norrut. I höst har riksdagens grundlagsutskott i ett enhälligt utlåtande konstaterat att statsrådet bör låta göra en jämförande språkkonsekvensbedömning där det norra och södra alternativet utreds. Därefter bör det alternativ som bäst tillgodoser de språkliga rättigheterna väljas.

Döm om vår förvåning när minister Kiviniemi på eget bevåg tillsatte en arbetsgrupp som utreder, hör och häpna – hur de språkliga rättigheterna tillgodoses när en statlig förvaltning övergår från att vara enspråkigt finsk till att vara tvåspråkig. Det faktum att grundlagsutskottets enhälliga och kraftiga utlåtande inte beaktats är djupt oroväckande. I detta land har utskottet nämligen en elementär roll i bedömandet av nya författningars grundlagsenlighet. Denna roll uttrycks redan i just nämnda grundlag och de flesta rättsvetare anser att utskottets utlåtanden i det närmaste fungerar som prejudikat. Utskottet är alltså en av vår demokratis viktiga aktörer och en av de få verkliga uttolkarna av vår grundlag. Vi kan på intet sätt äventyra dess roll. Riksdagen har alltid respekterats utskottets bedömningar och det bör också en enskild minister göra.

Naturligtvis blev tillsättandet av arbetsgruppen omdiskusterat redan från början. Folktinget begärde ett ställningtagande av justitiekanslern. Karleby stad vädjade till statsrådet om en jämförande utredning mellan de två regionindelningsalternativet. Riksdagsledamöterna Söderman och Puhjo riktar i en skrivelse stark kritik mot att grundlagsutskottets avsikt inte beaktats. Justitikanslern avkräver ett utlåtande och en utredning av minister Kiviniemi om grundlagsutskottets utlåtande och hur det kommer att beaktas i det fortsatta arbetet. För en vecka sedan kom Kiviniemis svar; arbetsgruppens mandat ligger inom det som grundlagsutskottet avsåg och tryggandet av språkliga rättigheter är en lagstadgad skyldighet som eftersträvas i beredningen av regionförvaltningsreformen. Till den delen ger skrivelsen inte upphov till ytterligare åtgärder. Man förvånas!

I veckan anklagade dessutom minister Kiviniemi sfp för att blanda ihop maktpolitik och språkpolitik. Det är nog centern och inte sfp som ägnar sig åt maktpolitik i denna fråga. En majoritet av alla utlåtanden som inbegärdes i beredningen talade för en riktning söderut, många expertutlåtanden talade för en inriktning söderut – liksom näringlivet. Dessutom gör också Karleby stad det – och de utgör närmare 70 % av landskapet. Och de kan dessutom luta sig tillbaka på en grundlagsenlig kommunal autonomi. Alla sakargument – också det tyngsta, nämligen grundlagsenliga språkliga rättigheter – talar för en inriktning söderut. Och här ska vi komma ihåg att språkliga rättigheter är en stark grundlagsenlig rättigheter – regionindelning är inte en sådan och nämns inte ens i grundlagen.

Jag hoppas att förnuftet ännu skulle segra i denna fråga. Jag hoppas att språkliga rättigheter inte degraderas till en andra klassens rättighet. Jag hoppas att vår grundlag står stark och inte blir ett papper som inte följs. Jag hoppas att grundlagsutskottet fortfarande är de som ska tolka grundlagen i förhållande till lagförslag. Jag hoppas att detta inte är förgäves – för jag förstår inte hur över 6000 Karlebysvenskar ska få fullgod service på sitt modersmål i Uleåborg. Visar någon detta – så måste vi naturligtvis lyssna på det! Men till dess hoppas jag att det inte är maktpolitik som avgör denna fråga. För den är viktig för grundlagsutskottets roll, för grundlagen i allmänhet, för grundlagsenliga språkliga rättigheter i synnerhet – och för allas rätt att verka på sitt modersmål i detta land – oavsett om man bor i Karleby, i Närpes eller i Helsingfors.

 

Ulla-Maj Wideroos
 

Ulla-Maj Wideroos

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om Finlands EU-ordförandeskap

Låt mig komma med ett frankt påstående: 2006 var året då federalismen tog några ordentliga steg framåt i det finländska EU-tänkandet. Detta av två orsaker: Europaparlamentet visade sig vara en fungerande institution och parlamentet bidrog kraftigt till att göra beslutsprocessen i EU till en tydlig politisk process- vilket också statsminister Vanhanen konstaterat i Bryssel i anslutning till servicedirektivet. Det var parlamentet och de politiska rörelserna i Europa som hade initiativet. Och det finländska ordförandeskapet hade ett gott samarbete med Europaparlamentet och tack vare det kunde många viktiga frågor inom EG-samarbetet ros i hamn.
11.01.2007 kl. 00:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2007

Jag vill börja med att tacka finansministern och mina kollegor för en enkel och snabb process i att nå en överenskommelse om riksdagens ändringar i budgetboken. Men jag vill ändå ägna lite tid åt att analysera hur riksdagen använder sin budgetmakt.
13.12.2006 kl. 00:00

Interpellation om bättre villkor för kvinnor i arbetslivet

Interpellanterna lyfter upp ett tema som sysselsatt flera generationer och som fortfarande är ett delvis olöst problem, det vill säga att skapa en större jämställdhet inom arbetslivet. Oppositionen påminner om att regeringen lovat befrämja jämställdheten genom ett program med målsättningen att få bort omotiverade löneskillnader.
30.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om alkoholpolitiken

Oppositionen skall ha ett erkännande för en saklig och välformulerad interpellationstext. Här behövs inga teoriska och känsloladdade reaktioner. Problemet är tillräckligt allvarligt ändå.
23.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.
11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00