Jakobstads BB behövs!

09.11.2009 kl. 13:35
I politiken är allt möjligt. Det fick vi också bevis för under senaste vecka. Samtidigt som befolkningen och politikerna i Raseborg med omnejd kämpar för att få behålla sitt BB går Nykarlebys fullmäktigeordförande Greta Näs ut och säger att man borde stänga BB och sluta med jouren i Jakobstad! Tala om paradoxer!

Jag är synnerligen förvånad över utspelet, såväl till innehåll som då det gäller tidpunkt. Kommunerna Jakobstad, Pedersöre, Nykarleby och Larsmo har ju som känt gått in för att från 1.1.2010 sammanslå all sin socialvård (förutom barndagvården), primärvård och specialsjukvård till en enda organisation, med Jakobstad som värdkommun. Det betyder att vi i praktiken kommer att höra till förgångarna i landet. Målet är naturligtvis att på sikt kunna trygga servicen för invånarna i vår region, och dra nytta av det kunnande och den kompetens som finns inom de olika områdena och tvärsektoriellt se till att såväl ekonomiska som personalresurser används på möjligast effektiva och kundvänliga sätt. I inget skede av förhandlingarna mellan kommunerna har det varit tal om att stänga vare sig BB eller jouren. Därför tycker jag att utspelet sitter väldigt illa med tanke på det nya samarbete som vi står inför att köra igång från nästa års början.

 

Men det är ingen hemlighet att vi i regionen en längre tid haft ett antal politiker och tjänstemän som velat sätta lapp på luckan på den akuta verksamheten vid Malmska och köra ner specialsjukvården till en miniminivå. ÖT har med den journalistik man drivit under senare tid också lyckats tuta ut ett snedvridet budskap om de faktiska förhållandena då det gäller kostnaderna för vården. Ett faktum är dock att just Nykarleby har de allra lägsta kostnaderna för specialsjukvården i hela regionen och håller sig på en nivå som betydligt understiger landets medeltal. Det kunde också Greta Näs med fördel bekanta sig med. Hur kan det vara möjligt då ju Nykarleby också köper runt 50 % av sin specialsjukvård från Malmska hälso- och sjukvårdsområdet, kanske någon undrar? Jo, därför att var och en kommun betalar endast för den egna användningen. NHG:s ett år gamla rapport, som är den senaste i raden av rapporter som gjorts under de senaste 10 åren, påpekar också att enhetskostnaderna inte är höga inom MHSO, men att den omfattande användningen inverkar på kostnaderna. Och det är ju där skon klämmer för Jakobstads del. Som så många gånger tidigare, får jag igen påpeka att Jakobstad är den kommun som har en relativt hög kostnad för specialsjukvården, men det beror alltså på vår större användningsgrad av sjukhuset, och framför allt beror det på våra vårdkedjor inom äldreomsorgen som ännu inte är tillräckligt utvecklade. Det leder i sin tur till att patienter blir på bäddavdelningen i väntan på lättare boendeformer. Det i sig kan leda till att patienten förlorar funktionsförmågan och blir sängliggande, något som såväl förorsakar personligt lidande som höga vårdkostnader.

 

Dessutom räknas hos oss en hel del kostnader in på specialsjukvården som annanstans finns inom primärvården, det här gäller t.ex. inom psykiatrin.

 

Att tro att man löser bekymren med de stigande vårdkostnaderna genom att lägga ner BB och jour, är att bedra sig själv. Alla väntande mödrar skall förlösas någonstans och dem kan man verkligen dessutom beräkna på förhand. Räkningen för förlossningen dimper i alla händelser ner i hemkommunens brevlåda. Sedan handlar det ju också om hur vi som region vill se ut i framtiden. För mig är det viktigt att vi i vår barnrika region också värnar om barnfamiljerna, barnen och kvinnorna. Oerhört positivt har varit att antalet födslar dessutom stadigt gått upp de senaste åren, I fjol drygt 560 födslar. Sen måste man också minnas att dras BB in så försvinner också mycket mer. Den insikten har man i Ekenäs. Skulle vi då hos oss, där vi själva står för beslutsmakten, verkligen vara beredda att utsätta en befolkning på drygt 42.000 personer för ett läge utan dygnet runt jour? Mitt svar är ett entydigt nej. Det skall också i framtiden vara tryggt att bo i Jakobstad med omnejd. Man skall veta att får man en hjärtinfarkt vilken tid på dygnet som helst, ja då finns hjälpen där. Och varför skulle vi i dessa tider då vi annars värnar om alla arbetsplatser, frivilligt dela ut arbetsplatser till våra grannstäder? Tror man faktiskt att det totalekonomiskt sett skulle bli billigare?

 

Nej, gott folk, nu behövs is i hatten och nu behöver den nya organisationen arbetsro. Den typ av utspel vi nu sett, inverkar skadligt på många plan, och försämrar möjligheterna till nya läkarrekryteringar. Jag hoppas verkligen att det inte var med det i siktet som utspelet gjordes. För det är ett faktum, att har vi inte tillräcklig tillgång till läkare, så kan vi bli tvungna att avstå annars fungerande verksamhet.

 

Slutligen. Ökat samarbete inom vården är säkert framtidens melodi. Men samarbete skall bygga på ömsesidighet, inte vara enkelriktat. Och då det gäller vården i Österbotten behövs en samsyn inte bara mellan Jakobstad och Karleby utan också med Vasa och Seinäjoki. En orientering norrut i regionförvaltningsreformen för Karlebys del, skulle avsevärt försämra möjligheterna också på detta område. Ett är ändå säkert. Patienterna skall vårdas varje dag, det är därför vi betalar skatt!

 

Anna-Maja Henriksson

 

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16