KSSR redogörelsen i riksdagen

25.11.2009 kl. 10:20
Regeringens redogörelse om den pågående kommun- och servicestrukturreformen är ett försök av regeringen att strukturera mångfalden av processer och politiska ansträngningar som pågår på olika håll i landet. Ibland undrar man ändå om målsättningen med hela arbetet, nämligen att förbättra och garantera god service till landets invånare, glöms bort i reformarbetet.

Vi har under de senaste åren lärt oss att regeringens mål är att skapa möjligast stora enheter oberoende av verksamhet. Regeringen har långt förlitat sig på idén att enbart stort är vackert och funktionellt. Risken med en sådan politik är att man glömmer bort att också mindre strukturer kan vara effektiva och fungerande. Ett annat spår, som regeringen inte hittills på allvar har varit intresserad av att pröva på är ett djupare nätverkssamarbete mellan institutioner och kommuner.

Då det gäller huvudstadsregionen har kommunminister Kiviniemi klart visat vad hon vill och föregått de pågående utredningarna. Minister Kiviniemi, och minister Vapaavuori har flera gånger uttalat sig starkt för en sammanslagning av huvudstadsregionens städer. Man vill skapa en för Finlands förhållanden jätte stad där 20 % av landets befolkning skulle bo. Det som känns svårt för en Esbobo är att Ministern uttalar som så förklenande om städernas intresse för samarbete. Esbo får hela tiden höra gliringar om att man inte tar ansvar, senaste gällde det sociala boendet. Så säger ministern trots att en gemensam strategi för den sociala bostadsproduktionen i huvudstadsregionen uppgjorts och Esbo sköter de åtaganden som gäller Esbo. 

Samarbete är alltid bra och gemensamma institutioner är ofta bra. Men det är också viktigt att framhålla demokratiaspekten inom det kommunala beslutsfattandet. För stora enheter blir svåra att hantera och invånarna tappar kontakten till förvaltningen och förlorar känslan av att kunna påverka.

Den kommunala nivån måste ordnas så att demokratiaspekten respekteras och får verklig plats. Invånarna i huvudstadsregionen ska ha samma rätt att påverka sin vardag som invånarna i en mindre kommun. Människorna måste bli hörda och kunna delta i sådant som berör deras vardag och boendemiljö. En särskild lagstiftning för stadsregioner som ger staten makt att i större utsträckning än annanstans i landet blanda sig i planläggning och andra frågor, och som minskar invånarnas påverkningsmöjligheter och rättigheter kan inte vara rätt.

Däremot kan lagstiftningen i hela landet gärna utvecklas så att individer ges större frihet att välja sin serviceform själv. Det är rätt att familjerna kan välja ett daghem, en närskola eller ett bibliotek i en annan kommun än den man själv bor i. Regeringens uppgift måste vara att stöda projekt som styrandet av skattemedel, så att pengarna följer med kommuninvånarna. Goda exempel på det här finns det gott om. Kommunerna kan redan nu komma överens om att barn får statsandelen med sig då de går i grannkommunens skola eller daghem. Den nya hälsovårdslagen öppnar också möjligheter för invånarna att själva välja hälsocentral vilket också ökar kommuninvånarnas valfrihet.

Det är klart att regeringen bör förbereda sig på en framtid där allt färre finländare försörjer en allt äldre befolkning. Just nu finns en risk för att förändringsvågen går för snabbt. Alla åtgärder stöder inte heller samma mål. Man kan rentav ibland få en känsla av att utlokaliseringspolitiken inte helt går i takt med de allt strängare kraven på att effektivera och fösa ihop verksamheter i huvudstadsregionen. Vi måste vara noggranna med att vi har invånarna med oss, att det finns förståelse för de målsättningar med ändringarna som görs.

Grundlagens paragrafer får regeringen inte rubba. Därför har behandlingen av Karleby givit en dålig eftersmak. Jag hoppas att regeringens beslut förra veckan innebär att frågan om Karlebys orientering nu är avslutad. Riktningen är söderut, punkt och slut. En kläm som fogats till ett regeringsbeslut och som strider mot justitiekanslerns och grundlagsutskottets utlåtande kan inte få stor tyngd. Låt oss nu försöka undvika att försvåra en förvaltningsreform som även utan Karlebyfallet kommer att kräva mycket energi, tålamod och samarbete att genomföra.

Tal i plenum 24.11.2009

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Remissdebatt om statsrådets innovationspolitiska redogörelse

Innovationspolitik är ett relativt abstrakt tema – och jag är inte helt säker på om redogörelsen som sådan lyckas räta ut alla frågetecken, eftersom de konkreta angreppssätten och åtgärderna emellanåt förblir aningen ogripbara. Detta berör alla teman som man spontant anser borde finnas med i innovationspolitiken: Utvecklingen och forskningen som en bas att stå på, behovet av finansiering och riskfinansiering, behovet av kunnande, kompetens och företagande samt de utmaningar som globaliseringen medför. Att på ett framgångsrikt sätt genomföra de förslag som statsrådet framför i redogörelsen kräver en väl genomtänkt och konkret verkställighetsplan som är förankrad i både budget och rambudget.
15.10.2008 kl. 16:15

Interpellationsdebatt om en hygglig nivå på primärvården

Att oppositionen väljer att interpellera just nu är ingen slump – vi har ju kommunalval om dryga två veckor. Men att diskutera primärhälsovården, som är en av de viktigaste kommunala serviceformerna, passar Svenska riksdagsgruppen alldeles utmärkt. Finland är ett välfärdsland. Värdig vård för alla är en av våra dyrbaraste grundlagsenliga rättigheter. Oberoende av var man bor, oberoende av ålder och sjukdom måste rätten till god vård också förverkligas i praktiken.
14.10.2008 kl. 15:15

Statsrådets redogörelse för genomförandet av integrationslagen

Finland är en del av Europeiska Unionen och en global värld där människor i större utsträckning än tidigare rör sig mellan länder och arbetsmarknader. Under de följande tio åren behöver Finland nya invandrare också av den orsaken att fler än hundratusen personer på grund av åldersstrukturen försvinner ur arbetslivet, många av dem i samhällets nyckelfunktioner.
07.10.2008 kl. 15:30

Remissdebatt om budgetförslaget 2009

Ett lands framgång beror på många saker, bland dem kunskap och kunnande, social rättvisa och jämlikhet samt naturligtvis sysselsättningen. Trots att det budgetförslag som nu presenterats inte som sådant särskilt har utgetts för att vara en sysselsättningsbudget finns det många element som stöder sysselsättning och företagande.
16.09.2008 kl. 15:45

Interpellation om tryggande av universitetens ställning och verksamhetsförutsättningar

Kompetens, företagsamhet och förnyelseförmåga utgör grunden för en ökad välfärd. Det slår regeringen Vanhanens program fast. Regeringen har i sitt program slagit fast att målsättningen för finansieringen av forskning och utveckling är att den offentliga finansieringen ska stiga till fyra procent av bruttonationalprodukten. Regeringen har även bestämt att den offentliga basfinansieringen till universiteten ska öka över hela linjen. Donationer till stöd för vetenskaplig verksamhet har dessutom redan i hög grad gjorts avdragbara i beskattningen.
21.05.2008 kl. 16:15

Responsdebatt om regeringens budgetramar för 2009-2012

Finansutskottet konstaterar att ekonomin och sysselsättningsutvecklingen i Finland varit oerhört stark och tillväxten beräknas ännu fortsätta även om tydliga tecken på avmattning nu finns. Utskottet betonar två frågor som fördunklar de ekonomiska utsikterna. Den ena är den takt varmed befolkningen nu åldras och den andra är de utmaningar klimatförändringen för med sig. Svenska riksdagsgruppen anser att det i båda dessa fall framför allt gäller att föra en ansvarsfull politik som beaktar förändringsfaktorer med ett pro-aktivt grepp. Både den pågående kommunreformprocessen och produktivitetsprogrammet är exempel på åtgärder som stöder en anpassning till morgondagens verklighet. Den klimatpolitiska redogörelsen å sin sida, som avges på hösten, ger svar på hur regeringen anser att klimatförändringen skall tacklas
20.05.2008 kl. 15:00

Gruppanförande om Lissabonfördraget

10.04.2008 kl. 15:10