Inför Köpenhamn

03.12.2009 kl. 10:15
Klimatfebern stiger ju närmare klimattoppmötet vi kommer. Nu återstår bara fem dagar till konferensens början.

Mötet har föregåtts av en lång tid av förbredelser, med början på Bali år 2007.

De senaste veckorna har klimatskeptikerna agerat kraftigt. Frågan är vilken drivkraft som ligger bakom deras agerande. En egenskap som förenar skeptikerna är en stor självsäkerhet eftersom de vågar veta bättre än världens forskarelit inom ICPP.

Försiktighetsprincipen är en princip som även klimatskeptikerna borde acceptera. Försiktighetsprincipen betyder i klimatpolitiken att världens beslutsfattare måste ta sitt ansvar för de gigantiska riskerna som den av människan förorsakade klimatuppvärmningen med största sannolikhet innebär.

Skulle det mot förmodan visa sig att de värsta scenarierna inte faller in så är i alla fall de åtaganden som vi nu försöker komma överens om globalt, nödvändiga. Medlen för att minska på utsläppen av växthusgaser är till stor del positiva för miljön.

Att effektivera energianvändningen och spara energi är miljövänligt, att återvinna avfall och gå in för resurssnåla processer likaså. Att övergå till förnyelsebara energikällor skulle oberoende av klimatförändringen bli nödvändigt inom kort, eftersom de fossila energikällorna är en ändlig resurs. Att allmänt taget minska på utsläpp är bra för människors hälsa och allt levande i vår miljö. Att hjälpa de fattiga länderna i världen ut ur fattigdomen är rätt och nödvändigt.

Också väderleken under de senaste veckorna har påmint oss om vad klimatförändringen handlar om. Jätteisberg lossnar från Antarktis is och driver omkring på havet kring Sydpolen och närmar sig Nya Zeeland. Storbritannien råkar ut för skyfall som lett till stora översvämningar som drabbat både människor, bebyggelse och naturen.

Här i Finland är dikena överfulla av vatten efter flera dygns regn, kantareller växer i skogen och en stackars igelkott sågs i Munksnäs i förra veckan. Naturen sänder oss signaler om att allt inte är som det brukade vara förr.

Ofta får man höra att klimatförändringen har positiva effekter för oss i Finland. Det sägs att jordbruksproduktionen kommer att öka och skogstillväxten likaså.

Men ser man närmare på förändringarna märker man snart att forskarna därtill varnar för att växtsjukdomarna kommer att öka och nya ogräs och alla slags parasiter börjar trivas på våra, men varmare breddgrader. Förändringen kan ske snabbare än vi tror och kan leda till att man snabbt måste övergå till nya växtarter och att skogen inte hinner anpassa sig till den snabba förändringen. Riskerna är stora.

Det är sannolikt att stora delar av de bördigaste åkermarkerna i världen blir oanvändbara på grund av torka. Om det skulle ske, och om jordbruket på våra breddgrader skulle klara sig bättre, innebär det att pressen på stora skördar skulle öka på våra breddgrader, vilket skulle innebära ett intensivare jordbruk än det vi har idag. Det kan medföra en stor belastning på miljön.

Klimatuppvärmningen är inte heller bra för Östersjöns miljö. Varma vintrar innebär att regn spolar med sig näringsämnen från både odlingsmarker och andra landområden. Vattenreningsverken får svårigheter att klara av de stora mängder gråvatten som i städer leds ner i avloppssystemet. Algblomningarna skulle bli kraftigare om havsvattnet är varmare under en längre tid av året och läckaget av näringsämnen skulle göda algerna.

Vi skall alltså inte lura oss att tro att klimatförändringen skulle göra livet bättre för oss i Norden. Visserligen är det sant att de som lider mest av klimatförändringen är de som minst av alla orsakat den. Det är i de fattigaste länderna, i Afrika, i världshavens övärldar och i de miljöer där ursprungsbefolkningar bor, som följderna av klimatförändringen blir kraftigast, snabbast och störst. I Afrika har torkan varit svår under det senaste decenniet och stora mängder människor har flytt från sina hem. Deras boskap har dött eller slaktats på grund av torkan.

Skogen är en viktig helhet i klimatpolitiken. Vikten av att bevara regnskogen, världens lungor, är större än någonsin förr. Här handlar det både om att motverka fattigdomen och att få ett absolut stopp på ansvarslös verksamhet av internationella företag som i olika syften, till exempel för att utvinna palmolja, förstör regnskogar.

För Finland är skogen som en kolsänka viktig. Ett hållbart skogsbruk i Finland utgår från att ny skog alltid skall planteras där skog avverkats. De boreala skogarna kan inte jämföras med de tropiska regnskogarna. En regnskog förnyas inte på samma sätt som de boreala skogarna och den sekundärskog som tar över binder kol mycket sämre än den ursprungliga regnskogen. Detta är en av de svåra frågorna som Finland av förståeliga skäl försöker få förståelse för under förhandlingarna.

Toppmötet I Köpenhamn handlar just därför mycket om u-ländernas situation. Det handlar dels om att komma överens om hur u-länderna ska få tillgång till ny teknologi och förnybar energi och dels om att komma överens om hur mycket stöd västvärlden är beredd att satsa på u-länderna. Fattigdomsbekämpning är fortfarande ett av de bästa sätten att motverka klimatförändringen i u-länder.

Det är viktigt att alla stora länder fås med i de avtal som undertecknas I Köpenhamn. Lyckas det inte, bör processen gå vidare trots det. Vi har hört att tiden inte räcker till för att bereda ett juridiskt bindande avtal men det finns fortfarande stora möjligheter att få ett politiskt bindande avtal som så snabbt som möjligt kan få juridisk status.

Den möjlighet som kan ses som en positiv aspekt inom ramen för klimatpolitiken är den nya innovativa bransch som inriktat sig på förnybara energikällor och energieffektiv teknologi. Denna bransch kan föra med sig många nya arbetstillfällen. Efterfrågan på dessa produkter kommer garanterat att vara enorm. Här har Finland en möjlighet att finnas med, om viljan i vårt land räcker till.

Medvetenheten om klimatförändringen är I dag stor bland världens ledare och det är därför ett enormt ansvar som vilar på var och en av dem. Ingen kan längre säga att man inte kände till problemet.

Svenska riksdagsgruppen förväntar sig att Finland gör sitt yttersta för att bidra till ett bindande avtal som alla länder är med om att underteckna. Toppmötet i Köpenhamn är ett viktigt möte med tanke på den fortsatta processen. Vi har ingen tid att förlora. Arbetet måste snabbt gå vidare för att undvika den miljökatastrof som lurar bakom hörnet.

Vid de olika förmöten som hållits inför det stora toppmötet I Köpenhamn har unga personer gått omkring med t-skjortor med texten "Var är du år 2050?" Frågan är befogad. Dagens unga har rätt att ställa krav på beslutsfattarna. Ansvaret för de kommande generationerna är stort.

Gruppanförande i debatten efter statsministerns redogöresle inför klimattoppmötet i Köpenhamn, 2.12.2009

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om spårtrafiken nu och i framtiden.

Gruppanförande 3.10 2017 hållet av , Mats Nylund
03.10.2017 kl. 14:18

Remissdebatt om statsrådets klimatpolitiska redogörelse 2030.

Gruppanförande 27.9.2017, ledamot Anders Adlercreutz,
27.09.2017 kl. 14:30

Remissdebatt om budgetpropositionen för 2018

Gruppanförande 20.9.2017, Joakim Strand
20.09.2017 kl. 10:36

Planen för den offentliga ekonomin 2018-2021

Gruppanförande 27.6.2017, Mats Nylund, Svenska riksdagsgruppen
27.06.2017 kl. 15:00

Förändringarna i arbetslivet. Statsrådets framtidsredogörelse, del 1.

Gruppanförande, Thomas Blomqvist, Svenska riksdagsgruppen 20.6.2017
20.06.2017 kl. 15:00

Statsrådets meddelande till riksdagen om en förändring i regeringens parlamentariska bas

Gruppanförande, Svenska riksdagsgruppen, Anna-Maja Henriksson
19.06.2017 kl. 13:12