Privatisering av kommunala tjänster måste noga övervägas!

20.12.2009 kl. 10:00
Det finns mycket att diskutera i våra kommuner – inte bara när det är dåliga tider utan också när det går bra. Nu senast är det främst skatteprocenten och nästa års budget som varit på tapeten. I sämre tider handlar det om att upprätthålla service och att inte tvingas skära ner på sådant som direkt drabbar invånarna. En viktig fråga som inte väcker speciellt mycket debatt just nu, handlar om hur mycket kommunen skall göra själv och hur mycket man i kommunerna skall syssla med köptjänster.

Det är ingen lätt fråga, men den kräver definitivt en diskussion. Hörde att t.ex. Åbo stad är beredd att sälja ut en del av sitt barnskydd och blev aningen förvånad. Trodde faktiskt inte att det är sådana tjänster man vill sälja ut. Tvärtom är jag övertygad om att just sånt som handlar om mycket speciella och svåra saker, om sådant där samhället har ett särskilt ansvar – det skall man inte privatisera! Jo, jag vet att det är svårt att dra gränser och att man måste avgöra från fall till fall de flesta gånger. Men visst måste vi också kunna föra en principdebatt.

Det är säkert så att kommunen inte behöver ploga och sanda vägarna själv. Det kan hända att en privatföretagare gör sådant bättre. Städning är en annan service som det inte är principiellt viktigt att just kommunen själva tar hand om. Säkert är det också så att den tredje sektorn ska spela en viss roll t.ex. när det gäller eftisverksamhet, äldre boende o.s.v. Många privata åldringshem erbjuder utmärkta alternativ och det är bra att det finns valmöjligheter. Då kan var och en välja det som passar denne och dess behov bäst. Detsamma gäller exempelvis daghem och eftis, vilket exempelvis Folkhälsan eller lokala föreningar tar hand om i vissa kommuner. Breddar det utbudet och om servicen är bra – ja då är det bra att det finns också andra än kommunen som är beredda att ordna dylik service.

Men när vi talar om människor som är utsatta, som är i starkt behov av samhällets insats – då måste kommunen ta sitt ansvar fullt ut. Och i den mån man privatiserar verksamhet skall det finnas klara avtal och överenskommelser om hur en verksamhet skall skötas. Inget får lämnas åt slumpen – för då lider den enskilda människan. Istället skall avtalen vara mycket tydliga – såväl när det gäller nivå på service, när det gäller vilket språk servicen skall ges på och när det gäller exempelvis vilken typ av mat som skall erbjudas. Här får vi aldrig slarva – det går ut över våra invånare – och det bör aldrig ske! Sen finns det vissa saker som jag inte tror att vi kan privatisera – vi måste erbjuda skola åt våra barn och unga, vi måste erbjuda hälso- och sjukvård åt våra invånare och vi måste ha kommunala åldringshem. Visst kan vi ha privata aktörer som komplement – men kommunen får aldrig frånsäga sig sitt ansvar i dessa frågor. Vi måste ta det fulla ansvaret för att servicen fungerar och i de fall vi har privata aktörer måste vi också ta fullt ansvar för att avtalen är bra och den service de erbjuder är minst lika bra som den som kommunen själv erbjuder. På detta sätt kan vi skapa ett fungerande samhälle – då våra kommuninvånare har det bra!

Ulla-Maj Wideroos
 

Ulla-Maj Wideroos

Gruppanföranden

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16