Gruppanförande 9.2

09.02.2010 kl. 13:45
Gruppanförande i riksdagsdebatten i anledning av statsministerns meddelande om regeringens politik

Svett, men inte blod och tårar. Så kunde kärnan i regeringens budskap i meddelandet sammanfattas, och det budskapet hälsar Svenska riksdagsgruppen med tillfredsställelse.

För att vår folkhushållning ska kunna återhämta sig från den djupa svackan och för att vi ska klara de utmaningar den åldrande befolkningen utgör måste vi jobba mera, och längre. Så långt är de flesta överens. Metoderna har som känt varit föremål för förhandlingar mellan arbetsmarknadsparterna. Om resultaten av de förhandlingarna inte räcker till, måste de politiska beslutsfattarna i regering och riksdag vara beredda att bära sitt ansvar. Men tyngdpunkten måste ligga på att hjälpa människor att orka arbeta.

Svettas mera ska vi alltså. Såsom statsministern fastslog, är det den socialt mest rättvisa metoden att åstadkomma en större kaka att dela på. Men det är klart att hänsyn också måste tas till branschvisa och särskilt individuella skillnader i hur länge vi orkar stanna i arbetslivet.

Bara genom att arbeta mera kan vi undvika de stora problem som nedskärningar i de offentliga utgifterna i värsta fall leder till. Hela avsikten med en högre produktivitet och längre arbetskarriärer är ju att säkra välfärdssamhället. Visst ska också de offentliga utgifterna regelbundet ses över, men inte så att det framkallar blod och tårar för de mindrebemedlade.

Då vi under de närmaste åren inte kommer att kunna undvika höjda skatter måste samma sociala hänsyn tas.
Regeringen medger helt riktigt att det mest akuta problemet just nu är den växande arbetslösheten bland ungdomar. Varje ung människa som inte kommer in i arbetslivet är framför allt en mänsklig förlust, men också en enorm ekonomisk förlust för samhället som helhet. Ungdomarna måste till varje pris erbjudas en utbildningsplats, en praktikantplats eller ett arbete.

Svenska riksdagsgruppen är stolt över att ungdomsminister Stefan Wallin här föregår med gott exempel. Han har både ordnat med extra pengar ur penningautomatmedlen och initierat ett system med kommunala nätverk för att fånga upp ungdomar som riskerar att falla mellan de vanliga nätverkens maskor.

Vi vill gärna utmana andra (ministerier, kommuner, organisationer) att följa exemplet. Det finns arbete att utföra inte minst i den sociala sektorn, men säkert också till exempel på miljöområdet. Tillsammans kan vi åstadkomma goda lösningar för att motverka ungdomsarbetslösheten.

I debatten om hur beskattningen tyvärr måste skärpas har det bland annat dykt upp förslag om att sovra bland avdragen från inkomstskatten. Det är klart att avdragen inte a priori kan undantas, men vi bör minnas att avdragen ofta är till för att beakta individuella skillnader i förmågan att bära skattebördor och därför har en klar social funktion.

Vissa avdrag har också en klar sysselsättande effekt. Det gäller särskilt avdraget för hushållsarbete. Det är möjligt att en del av till exempel de reparationsarbeten som utförs i hemmen skulle genomföras även utan skatteavdraget, men det vore fatalt att i detta sysselsättningsläge rubba denna klart sysselsättningsfrämjande mekanism. Dessutom motverkar avdraget skattesmitning och så kallat svart arbete. Och inte minst har det skapat förutsättningar för nya företagare.

Vi står inför denna regerings och riksdags sista fulla arbetsår. Regeringen lovar för sin del att se till att de återstående delarna av regeringsprogrammet förverkligas. Om regeringen i sommar måste ombildas på grund av ett byte på statsministerposten bör inte regeringsprogrammet som sådant skrivas om, även om de ekonomiska förutsättningarna givetvis måste prövas.

Regeringen måste visa prov på handlingskraft då det gäller att stabilisera den offentliga ekonomin utgående från de varningar finansministeriet och ekonomiska forskningsinstitut nyligen har gett. Lika lite som vi kan överlämna alla problem till kommande generationer, kan denna regering överlämna alla problem till nästa.

Här i riksdagen måste vi visa samma prov på handlingskraft. Då valet nästa vår närmar sig får det inte påverka vår beredskap att bära ansvar, både för den offentliga ekonomin och för medborgarnas välfärd.

Balansgången mellan dessa två ansvarstaganden är inte alltid lätt. Det är oppositionens privilegium att särskilt inför val lova guld och gröna skogar utan att ta hänsyn till ekonomiska realiteter. I regeringspartierna litar vi på väljarnas omdöme: de uppskattar inte bara samhällsservice och välfärdstjänster, utan också att inte räkningen för dem i orimlig grad ska betalas av deras barn och barnbarn.

När de offentliga utgifterna ses över, duger inte osthyveln som arbetsredskap. Politiska beslutsfattare väljs för att bära ansvar, för att prioritera – men också för att vid behov prioritera bort.

Gruppanförarande hölls 9.2.2010 av gruppordförande Ulla-Maj Wideroos
 

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30

Statsrådets meddelande om regeringsprogrammet

"Finland tillhör alla, oberoende av bostadsort, livssituation, modersmål eller etnisk bakgrund. Medborgarna skall garanteras rätten att påverka samt delta och vara delaktiga i beslutsfattandet". Denna markering i inledningen av regeringsprogrammet är viktig – och en stor utmaning för regeringen. Men det är också viktigt att säga ut att detta är regeringens vilja. Svenska riksdagsgruppen är mycket nöjd över det regeringsprogram som de fyra regeringspartierna har enats om under Matti Vanhanens ledning.
24.04.2007 kl. 15:30

Interpellation om klimatförändringen och tryggande av energiförsörjningen

Det är mycket bra att Samlingspartiet visar intresse för den pågående och skrämmande klimatförändringen. Klimatförändringen har pågått i decennier. Samlingspartiet väljer nu att kraftigt kritisera regeringen för dess miljöpolitik då det återstår fyra arbetsveckor av denna regeringsperiod. Det kan jag inte klassa som annat än blott valpolitik.
17.01.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om Finlands EU-ordförandeskap

Låt mig komma med ett frankt påstående: 2006 var året då federalismen tog några ordentliga steg framåt i det finländska EU-tänkandet. Detta av två orsaker: Europaparlamentet visade sig vara en fungerande institution och parlamentet bidrog kraftigt till att göra beslutsprocessen i EU till en tydlig politisk process- vilket också statsminister Vanhanen konstaterat i Bryssel i anslutning till servicedirektivet. Det var parlamentet och de politiska rörelserna i Europa som hade initiativet. Och det finländska ordförandeskapet hade ett gott samarbete med Europaparlamentet och tack vare det kunde många viktiga frågor inom EG-samarbetet ros i hamn.
11.01.2007 kl. 00:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2007

Jag vill börja med att tacka finansministern och mina kollegor för en enkel och snabb process i att nå en överenskommelse om riksdagens ändringar i budgetboken. Men jag vill ändå ägna lite tid åt att analysera hur riksdagen använder sin budgetmakt.
13.12.2006 kl. 00:00