Gruppanförande 18.2

19.02.2010 kl. 09:20
Gruppanförande i debatten i anledning av regeringens redogörelse om Afghanistan

Afghanistan är ett krigshärjat land. Men de som skyller krigshandlingarna enbart på "yttre inblandning", börjande med den sovjetiska invasionen 1979, bortser från de inre faktorer som bäddat för krig och konflikt. Till dem hör stamfejder, etniska och religiösa konflikter, den utbredda korruptionen, avsaknaden av verklig demokrati och en fungerande rättsstat, och från det internationella samfundets synpunkt sett, inte minst opiumodlingen och terroristbaserna.

Men inget land får vara dömt att förbli en krigsskådeplats. För det bär också det internationella samfundet sitt ansvar, även om fred aldrig kan garanteras enbart med internationella insatser. I sista hand är det bara afghanerna själva som kan skapa ett fredligt och demokratiskt Afghanistan.

Detta utgår också regeringen helt riktigt ifrån i sin redogörelse. Krishanteringen kan bidra till att skapa de rätta förutsättningarna för en fredlig och demokratisk utveckling.


Regeringens redogörelse utgör en balanserad helhet. Ordningsföljden i redogörelsen är den riktiga: först behandlas utvecklingssamarbetet, sedan den civila krishanteringen och först sedan den militära. Att den militära får det största utrymmet beror dels på att det är den som kräver uttryckliga beslut av riksdagen, dels på att den tyvärr i den här situationen är nödvändig för att skapa yttre förutsättningar för både bistånd och andra civila insatser.

Det är utan stor entusiasm som Finland deltar i den militära delen av krishanteringsoperationen. Men det är vår uppgift och vårt ansvar som FN-medlem att delta i det internationella samfundets samfällda insats som verkar med FN:s mandat. Att ISAF-styrkan lyder under Natos kommando rubbar inte detta faktum. Vår medverkan gör inte Finland till ett krigförande land, men vi måste vara fullt medvetna om att vi deltar på den ena sidan – den legitima regeringens sida – i något som väl kan betecknas som ett inbördeskrig särskilt på vissa områden.

Svenska riksdagsgruppen kan alltså förorda den moderata och som tillfällig avsedda höjningen av maximiantalet finländska soldater, men betonar samtidigt vikten av de andra elementen i de internationella insatserna: biståndet och den civila krishanteringen som Finland är allra bäst på. Den militära operationen kan inte fortgå i all oändlighet, utan en avgörande vändning till det bättre måste, såsom regeringen betonar, fås till stånd under det närmaste dryga året. Gruppen tolkar begreppet "tillfällig" i den andan.

Herr talman,
De svenska dödsoffren nyligen, och nu senast de brittiska, påminner på ett tragiskt sätt om de stora risker krishanterarna utsätts för i Afghanistan. Lösningen på rekryteringsproblemet kan inte enbart bestå av högre löner och bättre förmåner, utan måste framför allt bygga på att allt som bara står i mänsklig makt görs för att trygga säkerheten. Ingen möda och inga resurser får sparas då det gäller utbildningens nivå och den tekniska utrustningen för att säkerställa krishanterarens personliga skydd och säkerhet.

För att minimera riskerna krävs också ett gott samarbete på lokalplanet med befolkningen och dess företrädare. ISAF-operationens framgång står och faller med att förtroende skapas mellan de internationella trupperna och lokalbefolkningen. Det har också general McChrystal framhållit i sin rapport.

Till de förtroendeskapande åtgärderna hör också att nå ut till kvinnorna. Det är inte lätt i ett samhälle som genomsyras av fördomar mot kvinnornas samhällsengagemang. Kvinnornas ställning är värd större uppmärksamhet än redogörelsens korta kvittering.

I ett samhälle som Afghanistan kan inte finländska eller andra utländska aktörer bara i ord tala för kvinnornas jämställdhet och ställning. Det gäller att föregå med gott exempel. Det bästa föredömet är då kvinnornas andel i både den militära och den civila krishanteringen är hög.

I rekryteringen av personal till krishanteringen bör alltså särskild vikt fästas vid kvinnornas andel. Det är förstås lättare sagt än gjort. Här finns bland annat ett samband med kvinnors frivilliga militärtjänstgöring. På sikt vore det säkert ägnat att öka kvinnors intresse för militärtjänstgöring om alla kvinnor skulle ges möjlighet att delta i uppbåd. Sedan skulle det förstås vara frivilligt att ställa upp vid uppbådet och att inleda tjänstgöring. Men en inbjudan till uppbåd skulle uppmärksamma unga kvinnor på den här möjligheten.

I väntan på att långsiktiga åtgärder kan bära frukt på den militära sidan kunde man gärna också vid rekryteringen av poliser till civil krishantering fästa uppmärksamhet vid kvinnornas andel.


Av de drygt 50 miljoner euro Afghanistanoperationerna kostar Finland i år går över 30 till den militära krishanteringen, och drygt 20 till den civila och bistånd. Vi hoppas att proportionerna snart kan bli omvända. Men det förutsätter att den militära krishanteringen når framgångar i att skapa förutsättningar för just en ökad satsning på civila åtgärder och bistånd.

Gruppanförande hölls 18.2.2010 av Thomas Blomqvist

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00