Diskussion om svavelhaltutsläpp i Östersjödebatten

11.03.2010 kl. 10:15

Ärade herr talman! Det helhetsgrepp regeringen tagit i fråga om Östersjön är imponerande men samtidigt en helt konsekvent följd av den framträdande plats som Östersjön har i regeringsprogrammet. Länderna runt detta innanhav är helt beroende av Östersjöns tillstånd i alla avseenden. Länderna har dock samtliga även tillgång till landförbindelse, men det har inte Åland.


För ösamhället Åland är Östersjöns tillstånd viktigare än något annat. Vi behöver ett rent Östersjön om vi ska kunna fortsätta att leva här som vi gjort i generationer. Vi måste kunna fiska och vi vill kunna bada längs med våra stränder, och havet ska vara inbjudande och kunna fungera som rekreationskälla för både oss och besökare.


Samtidigt med kravet på en ren natur ska även havet fungera som en effektiv trafikled. Jordbruket ska bedrivas efter samma lönsamhetsprinciper som på orter där man inte behöver ta hänsyn till en så känslig miljö som Östersjön. Industrin ska drivas med vinst, och snabbt och effektivt ska vi få ut våra produkter till billigaste möjliga pris. Invånarna i Östersjöns kuststäder vill ha samma möjligheter som andra, och det är inte lätt att få det här räknestycket att gå ihop.


Det finns många politiska organ som Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet. Det finns CBSS och det finns privata initiativ, som den Östersjöfond som bildades på Åland för drygt tio år sedan och i förra veckan tillkännagjorde årets pristagare här i riksdagen. Andra organ som arbetar med de här frågorna är organ som bygger på internationella överenskommelser, som IMO och Helcom.


Många länders sjöfartssektorer har tagit ett frivilligt ansvar för att minska skadorna i havet, som fartygsolyckor. Man har vidtagit åtgärder för att minska risken för oljeskador, och man har minskat på kväveoxidutsläppen. Man har på olika sätt förebyggt risken för föroreningar från fartyg till havs och så vidare. Detta innebär naturligtvis stora kostnader på kort sikt samtidigt som det måste anses lönsamt på lång sikt då ett renare hav är en förutsättning för allt vårt liv.


Finland har nu slagit in på en väg som går ut på att man vill medverka till att de länder som binds av IMO, men hit hör till exempel inte Östersjöstaten Ryssland, ska vidta åtgärder så att svavelhalten i bränslen inom sjöfarten i världen minskas från 4,5 procent idag till 0,5 procent, vilket alla torde vara eniga om. Men på Östersjön ska halten minskas till 0,1 procent från och med 2015. Målet är väl lovligt, nämligen att förbättra luftkvaliteten och minska försurningen och skadliga effekter på hälsan i kustområden.
Industrin i Finland är dock starkt kritisk eftersom man anser att kostnaderna blir helt oskäliga och att Finlands utrikeshandel kommer att få stora svårigheter. Näringslivet har inte blivit konsulterat, säger man. De beräkningar av merkostnaderna som nämns är nästan fantasiartat förstorade. Rederierna är också kritiska delvis på samma grunder, de har inte konsulterats. De alternativa bränsleformerna är inte utvecklade, investeringskonstnaderna är orimliga, nyttan är inte särskilt stor. Utrikesutskottet har särskilt fäst uppmärksamhet i sitt betänkande vid denna kriti,k och vi hörde också nyligen riksdagsledamot Rajala detaljerat beskriva den här kritiken.


Den allvarligaste kritiken är dock den som framhåller att inte alla länder omfattas av de här restriktionerna. Billigare sjötransporter kan fås genom att anlita fartyg som inte behöver underkasta sig dessa restriktioner. Sjöfarten är som bekant en global sektor som med lätthet kan flyttas bort från Östersjön om villkoren blir för olönsamma här. Resultatet kan alltså i värsta fall bli billigare men osäkrare och mer förorenande transporter i vår omgivning. Det kan inte vara målet med vår miljöpolitik.


Vi bör i stället se till att vi har alla parter, näringsliv såväl som de politiska beslutsfattarna, med i vår havsmiljöpolitik. Även om rubriken på dagens debatt inte är säkerhetspolitik så ska vi komma ihåg att det är just vad det handlar om, det måste sedan betecknas som miljö- eller energifråga. Till ett säkert Östersjön hör inte en omfattande sjötrafik med båtar vars säkerhet och miljöpåverkan vi inte kan kontrollera.


Mitt förslag till åtgärder på det här området, herr talman, är att Finland medverkar till en gemensam politik inom EU genom en ändring av de särskilda direktiven från 1999 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen - och det ändringsarbetet pågår också - så att vi får en gemensam europeisk politik för att vi i vår tur ska kunna få större kraft bakom ett initiativ till att få samtliga parter runt Östersjön med.


Elisabeth NauclérPublicerad 11.03.2010

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00