Finländska producenter betalar notan för mjölkkriget

15.03.2010 kl. 09:30
Läs kolumnen och lyssna på intervjun i Radio Vega Österbotten.

Ett av nyhetsämnena den senaste veckan har varit regionandelslaget HOK-Elantos val att byta mjölkleverantör i sina butiker från finländska Valio till dansk-svenska Arla-Ingman. Konsumenterna reagerade starkt negativt på beslutet och så hände något väldigt ovanligt, affärsjätten backade från sitt beslut och tog in Valios mjölk i sortimentet igen.

Med facit på hand kan man utan att blinka konstatera att affärsledningen för landets största regionhandelslag fullständigt missbedömde effekterna av sitt beslut. De såg uppenbarligen beslutet som strikt ekonomiskt medan konsumenterna uppfattade det som ett strategiskt beslut. Den största missbedömningen var uppenbart att begränsa kundens möjlighet att själv välja vad han eller hon köper.

Nu är det ju inte på det sättet att mjölken skulle vara importerad bara för att det står Arla-Ingman på burken. Arla-Ingman importerar ungefär 20 procent av den mjölk de säljer och resten produceras på finländska mjölkgårdar.

Det som antagligen väckt den starka konsumentreaktionen är antagligen att man dragit likhetstecken mellan ett dansk-svenskt bolag och svensk mjölk. Återstår att se vilken effekt ståhejet får dels för mejerierna och dels för handels bedömningar framöver.

Producentpriserna har sjunkit med en femtedel
Vad betyder då mjölkimporten och det så kallade mjölkkriget för mejerierna och producenterna? Först och främst har producentpriserna sjunkit med över en femtedel under det senaste året. Det syns direkt på gårdarnas ekonomi eftersom kostnaderna fallit betydligt mindre.

Varje liter svensk importmjölk som tas hit tvingar förstås de finska mjölkproducenterna att exportera i motsvarande mån och det ansvaret faller i praktiken helt på Valio. Arla Ingmans direktör försöker visserligen i en insändare i tidningen Maaseudun Tulevaisuus (1.3.) förklara att mjölkimporten inte inverkar på den finländska sysselsättningen eller på den finländska mjölkproducentens ställning. Naturligtvis är det en försköning av sanningen.

I sista hand är det de finländska producenterna som betalar notan. Ett exempel: Den mängd mjölk som Arla Ingman importerar överstiger den mjölkmängden som Ingmans mejeri i Tavastehus tar in från sina egna producenter. Med andra ord stryker mjölkimporten jämförelsevis 200 mjölkproducenters och 70 mejerianställdas försörjning.

Till de arbetslösas led får rådgivare, lantbrukshandelanställda, entreprenader och andra ställa sig som indirekt berörs av att mjölkproduktionen stannar. Därtill berörs även den lokala ekonomin. Det är alltså direkt felaktigt att påstå att mjölkimporten inte skulle ha någon betydelse för den finländska sysselsättningen eller mjölkproduktionen.

Varje sparad cent i importmjölk kostar tre cent
I Finland har vi inte någon brist på mjölk, trots att importörerna försökt förespegla det. Däremot har det producentägda Valio en så stor andel av Finlands mjölkmarknad att de av marknadsdomstolen blivit ålagda att sälja mjölkråvara till konkurrenterna.

Arla-Ingman har valt att inte utnyttja den möjligheten och försvarar å sin sida mjölkimporten för att man därigenom kan stärka det egna mejeriets producentpris. Alla aktörer inom mjölksektorn vet att varje importerad liter mjölk ökar trycket på att exportera den inhemska mjölken. Valio, som alltså bär exportansvaret, räknar med att varje sparad cent i importmjölken kostar tre cent för dem.

Och de som hamnar värst i kläm är bland annat unga producenter som övertagit produktionen och sitter med stora lån. Deras framtid måste tryggas och den ekvationen går inte ihop om producentpriserna fortsätter att dala. Här måste företagen ta sitt ansvar.

Tänk efter innan du handlar
Det är förstås strikt marknadsekonomisk lära som ligger bakom importen av svensk mjölk. För handeln är det lönsamt att sälja en liten del, säg fem procent, av en vara med låg täckning eller till och med förlust, ifall man på så sätt kan sänka inköpspriset på resterande 95 procent. Det är ett sätt att öka handelns försäljningsvinst och försöka pressa producentpriset.

Nu slog det dock tillbaka. Kanske det är på det sättet att det ekonomiskt svåra läget får oss att tänka efter innan vi handlar. Konsumenten ska ha alternativ, också utländska. Men med den koncentration av handeln som vi har in Finland är ansvaret också stort. Kanske någon lärt sig nåt.

Mats Nylund, riksdagsledamot, SFP

http://svenska.yle.fi/nyheter/regionartikel.php?id=4770

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om Finlands EU-ordförandeskap

Låt mig komma med ett frankt påstående: 2006 var året då federalismen tog några ordentliga steg framåt i det finländska EU-tänkandet. Detta av två orsaker: Europaparlamentet visade sig vara en fungerande institution och parlamentet bidrog kraftigt till att göra beslutsprocessen i EU till en tydlig politisk process- vilket också statsminister Vanhanen konstaterat i Bryssel i anslutning till servicedirektivet. Det var parlamentet och de politiska rörelserna i Europa som hade initiativet. Och det finländska ordförandeskapet hade ett gott samarbete med Europaparlamentet och tack vare det kunde många viktiga frågor inom EG-samarbetet ros i hamn.
11.01.2007 kl. 00:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2007

Jag vill börja med att tacka finansministern och mina kollegor för en enkel och snabb process i att nå en överenskommelse om riksdagens ändringar i budgetboken. Men jag vill ändå ägna lite tid åt att analysera hur riksdagen använder sin budgetmakt.
13.12.2006 kl. 00:00

Interpellation om bättre villkor för kvinnor i arbetslivet

Interpellanterna lyfter upp ett tema som sysselsatt flera generationer och som fortfarande är ett delvis olöst problem, det vill säga att skapa en större jämställdhet inom arbetslivet. Oppositionen påminner om att regeringen lovat befrämja jämställdheten genom ett program med målsättningen att få bort omotiverade löneskillnader.
30.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om alkoholpolitiken

Oppositionen skall ha ett erkännande för en saklig och välformulerad interpellationstext. Här behövs inga teoriska och känsloladdade reaktioner. Problemet är tillräckligt allvarligt ändå.
23.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.
11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00