Gruppanförande 25.5

26.05.2010 kl. 10:50
Gruppanförande under den gemensamma parlamentariska överläggningen om EU-politiken

Aldrig förr har sammanhållningen inom EU – den europeiska gemenskapen, som ju unionen hette tidigare – satts på så hårda prov som i fallet Grekland. EU klarade provet, då de övriga euroländerna ställde upp med lån. Det gjorde de inte bara av solidaritetsskäl, utan också för att problemen inte skulle sprida sig till andra länder och hela euroområdet.

Det skedde exakt 60 år efter att utrikesminister Robert Schuman presenterade deklarationen som låg till grund för EU.

På samma sätt motiveras det betydligt större så kallade stabiliseringspaketet av potentiella lånegarantier både med ideell solidaritet och realistisk egoism. Världens valutamarknader och börser får ett kraftfullt bevis på Europas handlingskraft.

Men de här räddningsaktionerna räcker inte. Den så kallade Lissabonstrategin som fram till i år skulle göra Europa till världens konkurrenskraftigaste ekonomiska område blev ingen framgångshistoria. Strategins implementering på nationell nivå blev på hälft i alltför många länder – ingalunda bara i Grekland.

EU har nu föresatt sig att i stället enas om en ny strategi som fram till 2020 ska stärka Europas konkurrenskraft och ekonomiska effektivitet. Det gäller att lära av misstagen med Lissabonstrategin. Vi måste informera varandra bättre, vi måste koordinera mera, och framför allt måste varje land ta ett större ansvar för sina egna åtgärder.

Den offentliga ekonomin som präglas av stor skuldsättning håller på att bli en belastning för EU och en budgetsanering är oundviklig i många medlemsländer. Även inbördes konkurrens- och rättviseskäl talar för det. Annars tvingas de länder – inte minst de nordiska – som sköter sin ekonomi enligt EU:s målsättningar betala för detta. Det gäller särskilt att öka budgetintäkterna med hjälp av åtgärder för att främja tillväxt och sysselsättning.

Då kommissionen vill ha större insyn i och kontroll över de nationella budgetarna måste vi ändå säga ifrån: insyn ja, goda råd ja, sanktionshot vid grova överträdelser, men inte beslutanderätt. På den punkten måste våra nationella demokratiska system visa att vi själva kan bära vårt ansvar, inte leva över våra tillgångar och trygga vår välfärd även långsiktigt.

Det finns de som vill se en konflikt mellan 2020-strategin och den fortsatta gemensamma jordbrukspolitiken från 2014 framåt. Svenska riksdagsgruppen hör inte till dem.

På samma sätt som 2020-strategin måste gå hand i hand med klimatstrategin, måste också landsbygdens framtid tryggas. Det finns utrymme för reformer och omfördelningar och måhända för mer nationellt stöd till jordbruk och landsbygd. Men målet att hålla landsbygden befolkad och livskraftig överallt i EU-området måste förbli en angelägenhet för unionen.

På samma sätt får inte en stärkning av konkurrenskraften gå ut över centrala miljövärden. För Finland är en förbättring av vattenmiljön i Östersjön av högsta prioritet.

Svenska riksdagsgruppen vill också i dagens debatt lyfta fram ett tema som lätt hamnar i skymundan för de makroekonomiska och välfärds- och miljörelaterade bekymren: den diskriminerande behandlingen av många språkminoriteter i många länder i Europa.

Det vore lätt att räkna upp ett stort antal länder och ett stort antal etniska och språkliga minoriteter som i olika avseenden diskrimineras. Men låt oss i stället nämna bara en minoritet, som någorlunda jämnt fördelat prickar mer eller mindre alla länder: romerna.

Då vi i Finland ojar oss över de romska tiggarna från östra Centraleuropa och pekar finger åt deras hemländer för att diskrimineringen och fattigdomen inte åtgärdas där, är det hälsosamt att påminna om bibelns varning: den som är oskyldig må kasta den första stenen. Hela Europa bär ansvaret, och EU bör bära sin del av det. I EU ligger Europas framtid.

Gruppanförandet hölls av Håkan Nordman 25.5.2010

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35