Det nya regeringsprogrammet

23.06.2010 kl. 16:20
Kiviniemis regering tar över i en situation då ett år återstår av regeringsperioden. Ingen kan förvänta sig att regeringen under bara ett år skall hinna ändra på den förda politiken i grunden, och det finns inte heller något behov för det.

Regeringen valde helt rätt att inte skriva om hela regeringsprogrammet utan att enbart fokusera på ekonomin. Den röda tråden i regeringen Kiviniemis program handlar om att stärka ekonomin genom att vidta åtgärder som förbättrar sysselsättningsläget och förstärker konkurrenskraften både på kort och lång sikt. Redan nu har experter i ekonomi get gott betyg åt regeringen för den förda ekonomiska politiken. Stimulansåtgärderna har varit nödvändiga, arbetslösheten har inte blivit så hög som man befarat i de mest pessimistiska prognoserna och den inhemska konsumtionen har igen en gång varit en räddning för många företag och arbetsplatser.

Samtidigt måste vi erkänna att det finns grupper i samhället för vilka situationen är särskilt svår. Ungdomsarbetslösheten är stor och arbetslösheten bland personer med utländsk härkomst är större än för övriga finländare. En oroväckande stor andel av den arbetsföra befolkningen går i förtida pension, inte minst på grund av mentala problem. I Finland har vi inte ännu lyckats bygga upp modeller som uppmuntrar och möjliggör för personer med nedsatt arbetskapacitet att deltidsarbeta och deltid få socialt stöd. Det här är något Kiviniemis regering borde försöka hinna åtgärda.

Ingenting överraskande finns med i programförklaringen men däremot kan man utläsa en konskevens i målsättningarna. Beträffande skattepolitiken, som är ett viktigt medel i den ekonomiska politiken, tar man inte ännu ställning till Hetemäkis förslag utan befäster det som Vanhanen II redan tidigare kommit överens om. Sannolikt är att den strukturförändring av beskattningen som nämns i programmet, bildar en bas för kommande regeringsperiod. Jag anser att förslaget måste beakta de små och medelstora företagens verksamhetsförutsättningar. Företagen star för stor andel av alla arbetsplatser, de genererar nya ideér och läggger grunden för ekonomin bade på local och nationell nivå. Nyheten om att beskattningen skärps genom en förhöjning av momsen och energiskatterna mottas knappast med applåder av alla. Men det är klart att det ekonomiska läget kräver en viss skärpning av beskattningen och samtidigt en återhållsamhet på utgiftssidan. I Finlands intresse är att snabbt få bort underskottet i ekonomin och att minska beroendet av upplåning.

Den intressantare delen av programmet handlar om målsättningarna som gäller att förbättra sysselsättningsläget och förlänga arbetskarriären och trivseln på arbetsplatser. Exakt hur detta ska ske återstår att se. Att arbeta för ett jämställt samhälle där bl.a kostnaderna för föräldraledigheter fördelas rättvist mellan föräldrarnas arbetsgivare och samhället är också det en målsättning som eftersträvats länge. Jag anser att en förändring av föräldraledigheten bör utgå från barnets intresse och möjliggöra att varje nyfött barn får en möjlighet att vårdas hemma åtminstone tills barnet fyllt 1 år, gärna längre. En reform av föräldraledigheten får under ingen omständighet innebära att tiden för föräldraledigheten förkortas jämfört med nuläget, inte ens ifall pappan inte tar ut den del av föräldraledighet han har rätt till. En model som föreslagit som går ut på att 6 månader re-serveras för mamman, 6 månader för pappan och 6 månader kan disponeras fritt mellan mamman och pappan kunde vara en modern och beaktansvärd modell.

I programförklaringen nämns som en ny sak i bruktagningen av nya utvecklingsindikatorer enligt internationella riktlinjer. De nya indikatorerna skall mäta miljöns tillstånd och män-niskors välbefinnande. Det är mycket positivt att dessa nya indikatorer äntligen tas i bruk också hos oss och jag hoppas att de i fortsättningen alltid skall finnas med i budgetar och prognoser. BNP som indikator är på flera sätt missvisande som en indikator för tillväxt och välstånd. En stor miljöolycka kan t.ex. höja BNP eftersom en olycka ofta förknippas med aktivitet för att städa upp efter olyckan. Miljöskadorna kan bli bestående och på sikt ha en negativ effekt på ekonomin på sikt. BNP återger alltså inte hela sanningen.

Många har under de senaste dagarna krävt att SFP och svenska riksdagsgruppen ska lyfta upp Karlebyfrågan i regeringsförhandlingarna. Vår åsikt i Karlebyfrågan är entydig och oförändrad. Vi anser att frågan i detta skede är juridisk och att regeringen inte kan köra över grundlagsutskottets och Justitiekanslerns tolkning av grundlagen. Vid behov kommer vi att återkomma till frågan.

Tal i plenum 23.6.2010

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00