GRUPPANFÖRANDE 29.9.2010

05.10.2010 kl. 09:05
Gruppanförande i debatten om Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i EU:s militära krishanteringsinsats Eunavfor Atalanta

Svenska riksdagsgruppen förordar att Finland deltar i EU:s krishanteringsoperation Atalanta utanför Somalias kuster i Adenbukten och Indiska oceanen. Vår hållning avgörs särskilt av fyra faktorer.

För det första är operationen med sitt mandat av FN:s säkerhetsråd ett ypperligt exempel på en kombination av militära åtgärder och humanitära solidaritetsinsatser. Operationens huvuduppgift är ju att skydda de fartyg som transporterar humanitärt bistånd till det av inbördeskrig, statligt sönderfall, hunger och annat mänskligt lidande svårt härjade Somalia.

I samråd med Natos operation i området och den USA-ledda multinationella marinavdelningen CTF-151 kan Atalanta också vid behov och så långt kapaciteten räcker eskortera och skydda andra fartyg i området, i den fria internationella sjöfartens namn.

För det andra är operationen i första hand avsedd att fungera preventivt och avskräckande i förhållande till de pirater som hotar de civila fartygen. Förhoppningen är alltid i första hand att det inte ska behöva komma till väpnad konfrontation, utan att sjörövarna – ja, sjörånarna – ska avskräckas från att ens försöka störa fartygstrafiken.

Men, det är klart: om ett direkt ingripande med fredliga eller i nödfall väpnade metoder behövs, måste även ett finländskt militärfartyg ha beredskap att fullgöra sin plikt. Om minfartyget Pohjanmaa tvingas fånga pirater, måste dessa för rättegång och straffpåföljd föras till något av de länder i regionen som kan garantera en mänsklig behandling av fångarna, och inte minst att dödsstraff är uteslutet.

För det tredje är deltagandet i operationen ett mått på vårt EU-engagemang. Då förutom stora EU-länder även mindre medlemsstater som Grekland, Belgien och Sverige har bidragit till Atalanta är det även vår skyldighet att göra det. Operationen utförs i EU:s namn och vi bör inte tveka att bidra till dess framgång, särskilt som detta är en operation i Afrika som både Finland och EU har all anledning att prioritera högre än hittills.

Andra som sänt fartyg till området är till exempel Kina, Ryssland och Indien, vilket visar vilken samfälld global angelägenhet det handlar om.

Det finns utöver de här tre huvudorsakerna ännu en som motiverar att Finland deltar: det finländska försvarets, i det här fallet marinens, behov av internationell erfarenhet. Den är värdefull med tanke på deltagande i motsvarande krishanteringsoperationer i framtiden. Det räcker inte med teoretiska studier eller ens övningar i lugna förhållanden i hemlandet.

Varje engagemang i Afrika är också viktigt för att Finland ska kunna fylla den plats i FN:s säkerhetsråd som vi kandiderar för.

Samtidigt bör vi minnas att Atalanta bara är en metod för att komma åt symptomen, och bara indirekt bidrar till en lösning av de bakomliggande orsakerna: läget i Somalia.

Landet har sönderfallit i mindre beståndsdelar, och särskilt i södra Somalia har ingen regering eller administration läget under kontroll, vare sig geografiskt, militärt, polisiärt eller civilt. Det internationella samfundets allra viktigaste uppgift i regionen är att försöka hitta lösningar på den fattigdom, de inre konflikter och det sönderfall som tvingar unga män att i brist på andra utkomstmöjligheter vid kusten försöka finna sin lycka i även för dem själva livsfarligt sjöröveri.

Minst lika viktigt som att sända minfartyget Pohjanmaa till Adenbukten och Indiska oceanen är därför att politiskt stöda Pekka Haavistos och hela världssamfundets uppdrag att söka politiska lösningar på konflikterna, att lindra det somaliska folkets lidande med hjälp av humanitärt bistånd och att försöka hjälpa till med att bygga upp ett fungerande samhälle, från grunden – genom utbildning, god förvaltningssed och ekonomisk utveckling, inte minst på landsbygden och med kvinnorna som en motor – och som beslutsfattare.

Det måste handla om en integrerad och koordinerad helhetsplan, där de militära elementen bara syftar till att trygga de primära, civila målsättningarna. Svenska riksdagsgruppen utgår från att riksdagen får en redogörelse av regeringen för en sådan helhet då en sådan låter sig skisseras.

Välkommet är också Pekka Haavistos och Finlandssomaliern Arsche Saids initiativ att sammankalla den somaliska diasporan till ett möte i Finland i augusti, med stöd av vårt UM, UNDP och Kyrkans utlandshjälp. Varje försök till dialog i stället för våld är värt att uppmuntras.

Men, ett är säkert: om vi inte för vår del ens bidrar till säkrare farvatten utanför Somalias kuster finns heller inga förutsättningar för hjälpen att nå fram till dem som behöver dem.

Svenska riksdagsgruppen förordar alltså Finlands deltagande i Atalanta-operationen, som en del av en större helhet för att hjälpa Somalias folk.
 

Gruppanförandet hölls av riksdagsledamot Elisabeth Nauclér 29.9.2010

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00