Matpolitik

21.10.2010 kl. 11:25
Maten vi äter säger mycket om vem vi är och återspeglar vår livsstil, våra värderingar och prioriteringar.

Jag hör till dem som varmt stöder inhemsk livsmedelsproduktion av flera skäl. För det första är det viktigt att vi i Finland till en hög grad är självförsörjande i livsmedelsproduktion. En del kan tycka att det här är oväsentligt år 2010 då marknaden är global men jag anser att det är en trygghetsfråga både idag och med tanke på framtiden. För det andra är livsmedelssektorn en starkt sysselsättande sektor om man räknar med hela kedjan från primärproduktionen, förädlingen till slutkonsumenten. För det tredje produceras det både goda och hälsosamma råvaror i Finland livsmedelskedjan är i ett internationellt perspektiv både öppen och pålitlig.

Allt fler konsumenter är idag intresserade av att få känna till ett livsmedels ursprung, produktionssätt, miljöbelastning, hälsoeffekter och renhet. Det är en sund utveckling. Många konsumenter vill idag köpa produkter som är närproducerade och intresset för ekologisk produktion växer också starkt.

I Finland äter en stor del av befolkningen sitt huvudmål under arbetsdagen; i skolor, på daghem och på arbetsplatser. Maten tillreps ofta i storkök.

Det är därför mycket viktigt att kvaliteten på maten som serveras i stokök, framförallt till barn, är kvalitativ och mångsidig. Kommunerna behöver god information om möjligheterna till att utnyttja närmat då de slår fast kriterierna i den offentliga upphandlingen. Det borde vara självklart att matsedeln planeras utgående från säsongen, dvs under vinterhalvåret skulle en större betoningligga på rotfrukter och grönskaer som går att förvara medan färska, nyskördade produkter skulle vara vanligare ingredienser under sommarhalvåret. Samma gäller bär och frukter.

Bland annat Marthaförbundet kan ge viktig information om hur skolmaten kan planeras kostnadseffektivt utan att minska på kvalitetskraven. Åtminstone i stora kommuner finns det mycket att lära sig på den här punkten och om det är något jag önskar att regeringen hade fäst större uppmärksamhet vid i redogörelsen så är det uttryckligen på kvaliteten på skolmaten och barns och ungas rätt till hälsosam mat som i större grad baserar sig på närproducerade livsmedel.

I redogörelsen är också fiskprodukter omnämnda. Även då det gäller konsumtionen och produktionen av inhemsk finns det mycket som kunde åtgärdas. Yrkesfiskarnas antal har starkt minskat under de senaste åren. Dels beror det här på att fisket försvårats på grund av olika faktorer såsom växande säl- och skarvstammar. År 1997 var 70 % av fisken som konsumerades i Finland av inhemskt ursprung, idag är 70 % av utländskt ursprung. Men det finns en möjlighet att ändra på den nedåtgående trenden genom riktade åtgärder som ger yrkesfiskarna en framtidstro och mod att ta risker och investera. Regeringens stöd för att befrämja yrkesfisket är av stor betydelse och goda intensioner måste omsättas i praktik.

Det är viktigt att stärka producentens roll på marknaden speciellt på en monopolistisk livsmedelsmarknad med två stora centrala aktörer inom livsmedelshandeln (K-kedjan och S-gruppen). Sedan EU-inträdet har producentens andel av livsmedelsprodukternas pris till konsumenterna på det stora hela minskat. Industrin har bibehållits och handeln har ökat sin andel. Ett problem på senare år har varit att man inte från handeln och industrin kunnat erhålla sådana prisuppgifter för statistiska ändamål som gjort det möjligt att särskilja på hur priset för livsmedlen fördelas inom livsmedelskedjan. Det är viktigt att man möjliggör bildandet av producent- och branschorganisationer inom jordbruket som det nu föreslås i det lagförslag som bereds på Jord- och skogsbruksministeriet. Många säljare och få köpare gör att producenterna hamnat i underläge på marknaden.

Det är viktigt att utveckla marknadsinformationen till alla aktörer samt att ta till åtgärder som ökar öppenheten och genomskinligheten på marknaden för jordbruksprodukter. Även statsmakten har här en viktig roll - att ge verktyg för att hantera pris och risken på mark-naden då den politiska styrningen minskar.

Tal i plenum 20.10.2010

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Gruppanförande 23.11.2010

Gruppanförande i debatten om europeiska säkerhetsstrukturer
25.11.2010 kl. 09:13

Gruppanförande 18.11.2010

Gruppanförande i remissdebatten om statsrådets redogörelse om jämställdheten mellan kvinnor och män
19.11.2010 kl. 10:54

Gruppanförande 17.11.2010

Gruppanförande i interpellationsdebatten om sysselsättningen
19.11.2010 kl. 10:51

Gruppanförande 10.11.2010

Gruppanförande i remissdebatten om förslaget till fjärde tilläggsbudget för 2010 och komplettering till budgetförslaget för 2011
11.11.2010 kl. 14:12

Metropolpolitik

I Svenska akademiens ordlista står det att metropol betyder huvudstad eller storstad. Under de senaste åren har ordet metropol blivit ett begrepp i den politiska debatten som ofta förknippats med en vilja eller ett tryck att från statens håll öka styrningen i Helsingforsregionen.
09.11.2010 kl. 15:06

Gruppanförande 27.10.2010

Gruppanförande i debatten om den ekonomiska politiken inom Europeiska unionen och euroområdet
29.10.2010 kl. 12:55

Gruppanförande 20.10.2010

Gruppanförande i debatten om en internationell livsmedelsstrategi
20.10.2010 kl. 15:50