Gruppanförande 24.11.2010

25.11.2010 kl. 09:16
Gruppanförande i remissdebatten om statsrådets redogörelse om deltagande i EU:s stridsgrupper 2011

Svenska riksdagsgruppen förordar statsrådets förslag om ett finländskt deltagande i två EU-stridsgrupper under det första halvåret nästa år. Våra motiveringar är både nationellt egoistiska och pragmatiska, och samtidigt rent ideella och principiella.

De förra uppfylls till stor del också om stridsgrupperna än en gång inte alls sänds ut på uppdrag. Trupperna utbildas både nationellt och i samarbete med övriga deltagande länder, och får därmed en värdefull erfarenhet av både militärt avancerade uppdrag och av internationellt samarbete. Denna erfarenhet är av stor betydelse för upprätthållandet av den nationella försvarsförmågan.

Särskilt värdefullt är att våra trupper får erfarenhet av ett samarbete både med andra nordiska länder plus Estland och Irland, och med Tyskland, Österrike, Nederländerna och Litauen. Det handlar alltså också om både Natoländer och militärt alliansfria länder.

Erfarenheterna blir naturligtvis ännu värdefullare om stridsgrupperna rycker ut i uppdrag, även om det samtidigt är förknippat med större risker. Men de utbildade trupperna har också efter dejoureringen kunnat sättas in i andra krishanteringsuppdrag, i FN- eller Natoledda operationer, så utbildningen har inte heller i det avseendet varit förgäves.

De principiella skälen att delta i EU:s stridsgrupper väger naturligtvis ännu tyngre. Finland vill vara en fullvärdig medlem i EU, som bär sin del av ansvaret. Och Finland vill framför allt vara en ansvarstagande medlem i det internationella samfundet.

I regeringens redogörelse kvitteras det mest centrala problemet tyvärr med en enda kort och lakonisk mening: "På det internationella planet har det dock väckt debatt att EU:s stridsgrupper ännu inte en enda gång har satts in i egentliga operationer."

Det är väl det minsta man kan säga. Orsakerna till det rätt genanta tillkortakommandet berörs tyvärr inte alls i redogörelsen. Om det bara vore så att det inte har funnits behov av insatser, skulle ju allt vara väl. Inte ska vi ju hoppas på krig och katastrofer som kräver en insats av EU.

Men tyvärr skulle det nog ha funnits behov. Afrikas horn med Somalia i spetsen brukar nämnas som ett exempel, och det finns andra i Afrika. Och naturkatastrofer har minsann inträffat under de gångna fyra åren då EU-trupperna har stått i beredskap. Namnet till trots behöver det ju inte handla om strider, utan också om hantering av mänskliga katastrofer.

Vilka är alltså orsakerna till att stridsgrupperna aldrig hittills har sänts ut? Har de med vissa EU-länders forna men alltjämt känsliga koloniala relationer att göra? Eller med finansieringen av operationerna? Det vore intressant att höra utrikesministerns bedömning av de här orsakssambanden eller andra.

Åtminstone har de uteblivna insatserna inte vittnat gott om EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska samförstånd. Och frågan är hur motivationen hos de utvalda trupperna i längden kan upprätthållas om de aldrig sänds ut på uppdrag.

En annan kritisk randanmärkning i marginalen kunde vara att Finland samtidigt deltar i två olika stridsgrupper, plus deltagandet i Atalanta utanför Somalias kuster. Rent resursmässigt är detta möjligt eftersom det handlar om personal med helt olika specialiseringar och för olika uppgifter, men en tidsmässig spridning kunde ändå ha varit till planeringsmässig fördel.

Beslut om Finlands medverkan i EU:s stridstrupper fattas som känt inte lättvindigt. Både riksdagens, regeringens och presidentens medverkan krävs, och det i två olika omgångar av vilka detta är bara den första. Beslutet är alltså beroende av att flerdubbla lås öppnas.

Sedan Finland var med i den allra första stridsgruppen 2007 och en andra gång 2008 har reglerna för insatserna 2009 ändrats så att truppernas flexibilitet och därmed användbarhet har utökats. Även om de ändrade reglerna inte hittills inneburit att någon grupp har skickats ut på uppdrag, har sannolikheten ökat för att så kan ske.

Om så sker, bör ingen möda och inga resurser sparas för att maximera våra truppers säkerhet och välbefinnande
 

Gruppanförandet hölls 24.11.2010 av riksdagsledamot Thomas Blomqvist

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00