Ärade talman,
Finlands försvar är vår gemensamma brand- och olycksfallsförsäkring. Var och en som har en sådan försäkring hoppas förstås att man aldrig behöver tillgripa den. Ändå är det få som skulle vara beredda att avstå från den. Man har den, bokstavligen, för säkerhets skull.

Det är lätt för Svenska riksdagsgruppen att omfatta de tre fundament vår försvarspolitik också enligt denna redogörelse bygger på: allmän värnplikt, ett territoriellt försvar av hela landet och fortsatt militär alliansfrihet.

Medan Sverige har avstått från den allmänna värnplikten har Österrike nyligen genom en folkomröstning beslutat hålla fast vid den. Finland har varken ekonomiskt eller försvarspolitiskt råd att följa Sveriges exempel. Ett försvar av hela landet förutsätter ett territoriellt försvar med trupper och reserver som är avdelta att ansvara för försvaret av de olika delarna av landet.

Den allmänna värnplikten och det territoriella försvaret är därför kopplade till varandra. Den allmänna värnplikten, med tillräckliga reservövningar och de frivilliga försvarsorganisationernas insatser, är också direkt kopplad till vår starka försvarsvilja. Värnpliktsutbildning och frivillig försvarsverksamhet på båda nationalspråken tryggar att den försvarsviljan är lika stark hos hela befolkningen.

Vår militära alliansfrihet hindrar inte ett fortsatt och utvecklat partnerskapssamarbete med Nato.

Ärade talman,
Svenska riksdagsgruppen är tillfreds med att regeringen i sin redogörelse har registrerat de behov av ökade resurser som försvaret behöver för att även från 2015 framåt kunna hålla fast vid de nämnda tre fundamenten. Försäkringsavgiften stiger på grund av att materiel föråldras och nya införskaffningar blir allt dyrare, som ett resultat av den militärteknologiska utvecklingen.

Men riksdagsgruppen är också väl medveten om att nästa regering i sitt program måste kunna anvisa de behövliga tilläggsresurserna. Om så inte sker, är det möjligt att ett eller flera av fundamenten måste omprövas. Detta vägval måste Finlands folk bereda sig på.

Ärade talman,
Sedan regeringen i december avgav redogörelsen har från svenskt håll initierats en debatt om att fördjupa det nordiska försvarssamarbete som de flesta också hos oss så varmt har förordat. Det svenska initiativet är välkommet. Sverige och Finland samarbetar redan kring bland annat övervakning av luftrum och havsområden, materiel, utbildning, övningar och internationell krishantering.

Samarbetet kan ytterligare utvecklas, inom Nordefco-ramen. Finessen med Nordefco är att det inte förutsätter att alla fem nordiska länder samarbetar kring allt, utan de länder deltar som anser sig ha nytta av respektive samarbetsform. Den nyaste av dessa är det taktiska transportsamarbetet NORTAT. Någon militärallians blir detta ändå inte.

Regeringen kommer separat att informera riksdagen om planerna på ett finländskt och svenskt deltagande i övervakningen av Islands luftrum, under några veckor nästa år. Svenska riksdagsgruppen meddelar redan nu sin beredskap att godkänna deltagandet, som ett odramatiskt komplement till de nuvarande gemensamma övningarna i luftrummet på Nordkalotten.

Ärade talman,
Även om det finländska försvarets huvuduppgift är och förblir att försvara Finlands territorium är deltagande i internationella fredsbevarar- och krishanteringsuppdrag en omistlig del av detta försvar, också med tanke på möjligheterna att upprätthålla den egna militära kompetensen.

Finland bör vara en aktiv partner i det internationella samfundet. EU-medlemskapet är en viktig beståndsdel i vår säkerhetspolitik, även om unionens utrikespolitik i allmänhet och beredskapstrupper i synnerhet inte har blivit riktigt vad vi väntade oss.

Ärade talman,
Lika viktig som militär krishantering är den civila krishanteringen, i både förebyggande och uppföljande syfte. I många konfliktområden finns ett skriande behov av Finlands specialkunnande då det gäller områden som god förvaltning och kvinnornas nyckelroll.

Där mänskliga rättigheter och särskilt minoriteters rättigheter inte respekteras, där är risken för väpnade konflikter stor.

Ärade talman,
Alla säkerhetshot är alltså inte militära till sin karaktär. Miljö- och klimathoten måste tas på allvar, innan de ger upphov till öppna konflikter med militära förtecken. Det gäller inte minst kampen om begränsade naturresurser, börjande med olja och rent dricksvatten.

Också cybersäkerheten måste ägnas allt större uppmärksamhet. Finland måste kunna skydda vitala funktioner såsom statsledningen, kritisk infrastruktur, sårbara ekonomiska sektorer och så vidare. Finland har uppställt som mål att 2016 vara en global föregångare inom beredskapen inför cyberhot, och det målet harmoniserar väl med satsningar på nya områden inom högteknologin som också öppnar exportmöjligheter.

Till försvarsberedskapen hör också en tillräcklig försörjningsberedskap, med allt från livsmedelsförsörjningen till egen produktion av försvarsmateriel.

Den gemensamma nämnaren för dessa faktorer är en bred säkerhetsuppfattning, som måste vara vägledande i dagens värld. Men det militära försvaret är och förblir kärnan och det sista låset också i en sådan bred försvarsstrategi.