Regionförvaltningsreformen

05.03.2013 kl. 15:12
Gruppanförande 5.3 2013 hållet av riksdagsledamot Ulla-Maj Wideroos. Tema: Statsrådets redogörelse till riksdagen om verkställandet och utfallet av regionförvaltningsreformen

Ärade talman,

Den genomgripande målsättningen för regionförvaltningsreformen, var, som det påpekas i redogörelsen, att åstadkomma en medborgarvänlig och kundorienterad regionförvaltning. Målet var också att bland annat förstärka och utöka landskapsförbundens roll och ställning i regionutvecklingsarbetet.

Det är mot denna bakgrund som riksdagen nu bör ta ställning till redogörelsen och till hur väl projektet lyckats hittills. Det är mot bakgrunden att förvaltningen ska finnas till för att administrera de gemensamma resurserna för att tjäna brukarna som riksdagagen i dag ska debattera hur väl denna betydande reform lyckats med sitt ändamål.

Att statsrådet nu kommit med en redogörelse är viktigt för att vi ska kunna skapa oss en helhetsbild av reformen och ge oss möjlighet att dra slutsatser om vad som fungerat och vad som kunde fungera bättre i framtiden. Den bild som framstår av redogörelsen är av en reform som fortfarande behöver avsevärda förbättringar för att uppnå målsättningarna.

Ärade talman,

Styrningen av regionförvaltningen är nära förknippad med hur väl servicen förverkligas. Ett av de stora problemen med reformen har, som också redogörelsen konstaterar, varit dröjsmålen vid behandlingen av miljötillståndsärenden inom regionförvaltningsverken. Detta är allvarligt med tanke på de sökandes rättsskydd och de praktiska konsekvenserna av de alltför långa väntetiderna. Kunskapen om den regionala verkligheten ligger på landskapsnivå, och då är det naturligtvis viktigt att landskapsprogrammens tyngd är stor. I nuvarande läge kan man fråga sig om samarbetet mellan landskapsförbunden och NTM-centralerna lett till att landskapsprogrammen haft en så stor tyngd som de borde ha. Man kan fråga sig om regionförvaltningsmyndigheternas strategier i tillräckligt hög grad motsvarar de reella regionala behoven, eller om de ofta utgår från politiska målsättningar på central nivå.

Det är också viktigt att fästa uppmärksamhet vid sambandet mellan de strategiska resultatavtalens mål. I nuläge förutsätts NTM-centralerna nå högt uppställda mål samtidigt som faktumet att resurserna är knappa gör det svårt att uppnå målsättningarna. Den direkta konsekvensen är bland annat svårigheter att behandla just nämnda miljötillstånd i tillräckligt snabb ordning. Förutom problemen relaterat till rättsskydd har dröjsmålen också både nationalekonomiska och privatekonomiska konsekvenser. Problemen ska åtgärdas och de tillgängliga resurserna måste räcka till för att tillgodose kundernas behov.

Då det gäller miljöförvaltningen som helhet förekommer det i redogörelsen också förslag till förändringar. Utredningsperson Rauno Saari föreslår att resurserna inom den regionala miljöförvaltningen överförs till NTM-centralerna. Detta för att likrikta verksamheten och underlätta den inbördes informationen. Däremot påpekar utredare Riitta Rainio att en koncentrering av de regionala miljöuppgifterna till en myndighet, antingen regionförvaltningsverket eller NTM-centralen, inte nämnvärt skulle effektivisera skötseln av ärendena. Problemet är också att det inom NTM-centralen kan finnas sinsemellan motstridiga mål tillexempel mellan miljö-och näringspolitiken. Att i detta läge börja flytta miljötillstånden skulle med största sannolikhet vara en olycklig idé. Det är avsevärt bättre att miljö- och vattenrättsliga tillstånd behandlas av en oberoende myndighet och inte underställas den myndighet som har till uppgift att övervaka statens miljö-övervaknings- och tillämpningsintressen.

I synnerhet med tanke på de uttalade målsättningarna att förstärka landskapsförbundens roll är det viktigt att granska om detta verkligen skett genom att som redogörelsen konstaterar stärka landskapsprogrammets och genomförandeplanens verkningsfullhet i relation till myndigheterna. Erfarenheterna visar att det på just denna punkt finns utrymme att förbättra så att landskapens inflytande stärks.

Ärade talman,

Eftersom den genomgående målsättningen för reformen är att trygga medborgarvänlig förvaltning, vill Svenska riksdagsgruppen lyfta fram bristerna i hur servicen på svenska förverkligas i praktiken. Språkbarometern från år 2012 talar klarspråk. Enligt resultaten fick NTM-centralerna det lägsta vitsordet av alla statliga myndigheter av de svenskspråkiga tillfrågade. Skillnaden mellan de finskspråkiga och svenskspråkiga kunderna var alltför stor för att kunna bemötas med en axelryckning: då de finskspråkiga gav vitsordet 8,7 gav de svenskspråkiga kunderna vitsordet 6,8. Det visar åtminstone två saker. För det första indikerar det att effekterna av att flytta de huvudsakliga verksamhetsställena för ansvarsområdena för miljön och naturresurserna samt trafiken och infrastrukturen i Södra Österbotten från Vasa till Seinäjoki varit bekymmersamma. För det andra att den svenska servicen nu inte är i försvarbart skick. För att reformen verkligen ska motsvara målsättningarna, är det inte acceptabelt att den svenskspråkiga servicen inte fungerar på samma nivå som den finskspråkiga servicen.

Bland de utvecklingsförslag som nämns i redogörelsen vill Svenska riksdagsgruppen också lyfta fram speciellt frågan om magistraternas styrning. Styrningen skulle bli enhetligare om den skulle ske av ett verk med regionala enheter som styrdes direkt från riksnivå, alltså magistraterna ska inte införlivas med andra myndigheter på regional nivå.

Vi vill också påpeka att en utvärdering av regionförvaltningsverkens antal och regionala fördelning inte i dagens läge är aktuell. Regionalförvaltningens effektivitet skulle snarast förbättras genom att se till personalens välbefinnande ännu bättre uppmärksammades i reformen.

Ärade talman,

Svenska riksdagsgruppen anser det finns mycket att förbättra i det fortsatta arbetet med utvecklandet av regionalförvaltningen. På basen av redogörelsen förefaller det som om den genomgående tanken, att åstadkomma en medborgarvänlig och kundorienterad regionalförvaltning, är ännu inte verklighet till alla delar. De långa väntetiderna för att få miljötillstånd och den bristfälliga servicen på svenska är två exempel på detta. För att uppnå förbättringar förutsätter Svenska riksdagsgrupen att man nu koncentrerar sig på att med tillgängliga resurser effektivera förvaltningen så att bristerna åtgärdas.

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35