Idrott föder välmående.

23.02.2014 kl. 10:00
Vi finländare är ett idrottsälskande folk. Det har vi igen en gång fått bevisat nu under de Olympiska spelen i Sotshi. Vi lider med våra idrottare då de misslyckas och delar glädjen med dem när framgångarna kommer. Visst är det också så, att idrotten förenar och kan ha mycket positiva effekter för den kollektiva självkänslan!

Själv är jag en riktig idrottsfreak, det kan jag lugnt medge. Det har suttit i sedan barnsben. Jag minns ännu med all tydlighet hur Juha Mieto förlorade med en ynka hundradel åt Thomas Wassberg i OS i Lake Placid 1980. Nu under OS i Sotshi, har vi gått in i en ny era. De sociala medierna ger oss möjlighet att följa med på ett annat sätt fastän man är på jobb. I onsdags, som för Finlands del blev Superonsdagen, skall det medges att jag på ett ministerarbetsgruppsmöte tillsammans med en kollega med ett öga följde direktsändningen på Yle-arenan. Det störde inte arbetet nämnvärt, att jag mitt i mötet fick anledning att avbryta talaren, och meddela att Finland just tagit sitt första OS-guld genom Iivo Niskanens och Sami Jauhojärvis bragd i lagsprinten! Tvärtom, det höjde stämningen och alla gick glada ut då mötet var klart.

Självfallet har man inte samma möjligheter på alla arbetsplatser, och jag förstår också de som tycker att det inte ska höra till att följa med idrottsevenemang på arbetstid. Men jag tycker också, att arbetsledningen på varje arbetsplats har orsak att fundera på, huruvida det höjer motivationen och kan föra med sig något positivt, om man kan visa flexibilitet då när det gäller verkligt unika tillfällen. Det kan skapa en ny typ av samhörighet och gemenskap när man får uppleva framgångar tillsammans.

Idrott gör gott åt Folkhälsan. Vi mår bra när det går bra för de våra. Vi känner samhörighet med idrottarna och med övriga finländare. Förutom ett mentalt välmående föder också idrottsframgångar ett fysiskt välmående. Många är de som får extra motivation i sin egen träning. Och än fler är de barn och unga som med ny energi ger sig ut för att bli nästa Enni Rukajärvi, Mikael Granlund eller Aino-Kaisa Saarinen. Det är bra för oss – för alla vet att ett motionerande folk är ett folk som mår bättre och samtidigt föds nästa generations stjärnor!

Veckan har också kantats av annat än glädje och OS. De tragiska händelserna i Ukraina upprör. Ukraina som finns i vår absoluta närhet – avståndet från Helsingfors till Kiev är kortare än till Utsjoki. Där blev torsdagen en riktigt svart dag, då blodet flödade på torget i Kiev. Vi ska komma ihåg att konflikter aldrig kan lösas med våld. Nu borde alla parter förstå att söka sig till förhandlingsbordet. Det är där man kan uppnå fred och komma överens om hur man ska gå vidare. I konfliktsituationer som den som nu råder, är det alltid de svagaste i samhället, kvinnor och barn som riskerar att drabbas hårdast. Jag hoppas att förnuftet segrar, och vi får se en fredlig lösning snarast. Det är också viktigt att bland annat EU, OSCE och Ryssland tar ansvar för att hitta en fredlig lösning. Tillsammans kan vi hjälpa ukrainarna att hjälpa sig själva.

Anna-Maja Henriksson

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37