Finlands ekonomi bekymrar, vårt årliga underskott i statsbudgeten närmar sig åtta miljarder. Vi har problem på många fronter. Exporten drar inte som tidigare, fastän det i Österbotten går hyfsat. Vår offentliga sektor har vuxit sig för stor och vi tar nya lån för att klara av att finansiera välfärden. Så kan det inte fortsätta.

Det är också därför, de kommande veckorna kommer att vara ytterst utmanande för regeringen. I det vi kallar ramrian om en dryg vecka, skall vi slå fast budgetramarna för de kommande fyra åren. Samtidigt kommer vi att vara tvungna att fatta beslut om nedskärningar, inbesparingar och skatteökningar på lite över 3 miljarder euro.

Det säger sig självt, att beslut av den omfattningen kommer att synas i vår vardag. Men de flesta förstår också att man inte i längden kan leva över sina tillgångar. Det kan inte heller staten. Det vore oansvarigt att skjuta upp besluten eller blunda för realiteterna. Då kunde Greklands öde snart vara vårt. Det kan vi inte ge i arv åt kommande generationer. Därför måste vi nu våga göra tuffa beslut, fastän det kommer att svida. Det handlar om att bära ansvar, inte fly det.

A och O är att hålla en hög sysselsättningsgrad och se till att verksamhetsförutsättningarna för våra företag är gynnsamma. Det ska löna sig att bli företagare, att våga satsa och utveckla. Utan företagsamhet stannar Finland. Utan ett välmående näringsliv har vi ingen välfärd att fördela. Därför är det av yttersta vikt, att vi nu då regeringen ska ta ställning till de kommande årens budgetramar, ser till att vi inte stryper möjligheterna till tillväxt. Tvärtom behöver vi söka lösningar som verkar gynnsamt på företagsklimatet i landet. Vi behöver mer fart på exporten, och framtidstro parallellt med större effektivitet i den offentliga sektorn.

Centralisering till stora enheter är inte heller svaret på alla problem. Invånarna behöver också i fortsättningen service på olika håll i vårt goda land. Att koncentrera all service till några få tillväxtcentra skulle försätta invånarna i olika ställning och försämra deras möjligheter att få statlig service. Internet kan inte heller erbjuda allt, fastän nättjänsterna är viktiga. Vi behöver också i framtiden få sakkunnigtjänster öga mot öga på exempelvis skattebyråer, magistrater och FPA. De medverkar också till välmående och starka regioner utanför de största städerna. Vi har flera sådana regioner i vårt land. Österbotten är ett gott exempel. Alla sparåtgärder måste riktas mycket noga och de måste vägas så att vi inte förstör verksamhet som redan nu är fungerande och effektiv. Sunt förnuft i beslutsfattandet är fortsättningsvis tillåtet.

Anna-Maja Henriksson

Justitieminister (SFP)